Östasiatiska nyöppnar med mästerlig konst och slitstarkt hantverk

Lördagens nyinvigning av Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm bjöd på fri entré, uppdaterade lokaler och nya utställningar, ackompanjerat av japanska taikotrummor, K-pop och Bollywooddans. Festligheterna stod dock i kontrast till det stängningshot som vilar över museet. Den planerade huvudutställningen med den kinesiske konstnären Qi Baishi (1864–1957) fick ställas in efter att leveransen av 40 tuschmålningar från Kina frös inne.

Dagens Nyheter har tidigare avslöjat att Kinas ambassad uttryckt stark kritik mot ett verk av den taiwanesiske konstnären Kao Jun-Honn, som ingick i invigningsprogrammet. Kritiken ledde till att leveransen stoppades – ett tydligt exempel på diplomatiska påtryckningar mot ett svenskt museum. Att låta utomstående styra innehållet är uteslutet, särskilt som principen om armlängds avstånd sedan 2017 ingår i museilagen.

Nu möts besökarna i stället av Kaos verk ”The sun of Zeelandia”, placerat vid museientrén. Verket utgår från en 400 år gammal praktsköld som förvärvades av svensken Fredrik Coyet, guvernör på Formosa, nuvarande Taiwan, för Nederländska ostindiska kompaniet. Konstnären har låtit 19 taiwanesiska barn rita av sköldens växtmotiv – en gest som syftar till att ”avkolonisera” föremålet. Verket ingår i myndighetsprojektet ”Att väcka föremålen till liv och utmana museernas koloniala historier”. Med sina skira blomstermotiv framstår verket som subtilt, och den kritiska udden mot krig och kolonialism är lätt att missa.

Inne i museet är det mesta sig likt, bortsett från de tomma utrymmen där Qi Baishi-utställningen skulle ha visats. En ny hiss, ett nytt kafé och en renoverad verkstad, Ateljé ginkgo, har tillkommit. Basutställningarna är i stort oförändrade, med vissa nyheter.

Japansamlingen rymmer allt från netsuker – skickligt snidade miniatyrskulpturer som användes som bältesknappar – till en antik samurajrustning och en kimono med krigspropaganda från 1930- och 40-talen. Här finns också den praktsköld från 1600-talet som Kao Jun-Honn baserat sitt verk på, vars lackering på djurhud identifierats som japanskt hantverk. En ny utställning, ”Stygn efter stygn”, visar boro-textilier, en japansk teknik där slitna plagg omsorgsfullt lappas och lagas. Särskilt framträdande är en djupt indigoblå furoshiki, en bär- eller omslagsduk från 1870–80-talet, med dekorativa vita stygn i solfjädersform.

Museets Kinasamling är en av världens främsta, med föremål flera tusen år gamla. Basutställningen ”Mittens rike” har fått en ny audioguide och visar allt från världens äldsta kända inskription på ett bronslock, som vittnar om feodalismens kollaps, till blåvitt porslin från Mingdynastin och Gripsholmsservisen som sannolikt skänktes till Gustav III av Svenska ostindiska kompaniet. Den hängivne amatörarkeologen Gustaf VI Adolfs betydelse som donator lyfts också fram.

Koreagalleriet, en ljus sal med föremål daterade till 400-talet, har berikats med två nutida verk: en porslinsurna med en flygande drake av Hojun Yoon och en stengodskruka dekorerad med ett myller av människor, varav några symboliskt har trillat av.

Bland de nya utställningarna är ”I våra liv” den största, med berättelser av och om den svensk-asiatiska diasporan. Den inleds med Louise Sinaga Helmfrids fotoserie ”Norr”, som synliggör hur svenska traditioner omförhandlas i möten med asiatiska kulturyttringar. Därefter lyfts fem praktiker som blivit en del av svenskt vardagsliv: yoga, meditation, indisk dans, asiatisk matkultur och thaiboxning. Här framträder museet snarare som ett kulturhistoriskt än konsthistoriskt museum.

Ett mindre rum, ”Fyra perfektioner”, med originalinredning i körsbärsträ från 1963, visar poesi, kalligrafi, måleri och sigillkonst. Här hänger en tuschmålning av Qi Baishi själv, ”Mot strömmen”, med fiskar fångade i uttrycksfull tuschteknik – ett exempel på den konstnärliga nivå som den inställda utställningen skulle ha presenterat.

Östasiatiska museet har en anrik samling i en atmosfärisk byggnad och ingår sedan 1990-talet i myndigheten Världskulturmuseerna, tillsammans med Medelhavsmuseet och Etnografiska museet. Det senare står inför en hyreshöjning på 57 procent från Statens fastighetsverk – en kostnadsökning som i våras fick överintendenten att varna för ekonomisk kris och möjlig uppsägning av Östasiatiskas och Medelhavsmuseets lokaler.

Regeringen har beställt en utredning med tre möjliga vägar framåt: stanna i befintliga lokaler, samlokalisera på färre platser eller bygga ut Etnografiska. Analysen ska vara klar redan den 1 oktober – på så kort tid knappast en grundlig genomlysning. Frågan är om en kommande regering är beredd att värna de anrika museerna för framtiden.