Prisad författare återvänder till barndomen i ny gripande roman

Pajtim Statovci, den internationellt erkända författaren född i Kosovo och uppvuxen i Finland, utforskar trauman och våld i sin senaste roman ”Kon föder på natten”. Boken, som nyligen utkommit på svenska genom Ulrika Enckells översättning, tar läsaren med på en djupt personlig resa där huvudpersonen Kujtim konfronterar sin smärtsamma barndom.

Handlingen kretsar kring åttaårige Kujtim som för första gången reser med sin familj från Finland till Kosovo för att träffa sin morfar. Den åldrade släktingen beskrivs ha ett ”vidbränt” intryck redan vid första mötet. Kujtim, som är yngst i syskonskaran, ser fram emot att få möta morfaderns ko, som han hört så mycket om. En natt ska kon kalva – en händelse som blir startskottet för en rad traumatiska upplevelser.

I en skakande scen föder kon en missbildad, trebent kalv. Morfadern, fylld av vrede och besvikelse, låter sin frustration gå ut över djuret genom att piska och slå det, innan han bär ut den missbildade kalven och hugger huvudet av den. Detta blir bara början på en serie övergrepp som även drabbar Kujtim själv.

Pojken, som beskrivs som en drömmare med livlig fantasi, skiljer sig från sina syskon. Hans morfar uppfattar omedelbart detta som något avvikande och farligt. I ett försök att fly undan övergreppen gömmer sig Kujtim ofta hos kon, där han tröstar djuret och berättar historier om det trehövdade monstret Kimaira – en gestalt som i pojkens fantasi ibland påminner om den brutala morfadern.

Romanen växlar skickligt mellan olika tidsperspektiv: barndomsminnen från både Kosovo och Finland, brev till en död far, och händelser under en resa som den vuxne Kujtim, nu 35 år gammal, företar tillsammans med sin mor för att återbesöka det förflutna i Kosovo. Till skillnad från vad man kanske kunnat förvänta sig blir Kujtim aldrig befriad från sina trauman, trots att han som vuxen lyckas bli författare.

Statovcis roman behandlar tunga teman som våld, pennalism, rasism, homofobi, pedofili och vuxnas svek mot barn. Trots att dessa ämnen inte är ovanliga i litteraturen, lyckas Statovci skapa något extraordinärt genom sitt kraftfulla språk och sin kompromisslösa berättarstil.

Det som gör romanen exceptionell är den medryckande prosan, där verb och substantiv driver berättelsen framåt utan dämpande adjektiv. Berättandet skapar en omedelbar närvarokänsla genom konkreta detaljer, samtidigt som det ger minimalt utrymme för reflektion eller psykologisk analys. Som läsare dras man obönhörligen in i Kujtims värld.

Ett exempel på denna stilistiska kraft syns i en scen där den vuxne Kujtim hjälper sin yra mor till en toalett. Händelseförloppet beskrivs i ett enda långt, intensivt andetag: ”Jag vrider på kallvattenkranen och hon tvättar sitt ansikte, under tiden ställer jag mig i dörren och hojtar att vi behöver vatten, en flaska dricksvatten, här behövs vatten, en flaska källvatten tack, det är bråttom…”

Ulrika Enckells översättning fångar med precision denna intensitet, och lyckas återge originalets oroliga puls på svenska. Hon verkar ha ”lagt sitt öra tätt intill finskan och hört ett oroligt hjärta slå”, som recensenten uttrycker det.

Pajtim Statovci har sedan tidigare etablerat sig som en betydande röst i internationell litteratur med tre romaner som tidigare översatts till svenska. Med ”Kon föder på natten” befäster han sin position som en författare som vågar utforska mänsklighetens mörka sidor med både poetisk kraft och obarmhärtig ärlighet.

Romanen utgiven av Förlaget omfattar 269 sidor och visar att Statovci fortsätter att utvecklas som författare, med en alltmer förfinad förmåga att gestalta trauma och utanförskap i en prosa som inte lämnar någon läsare oberörd.