Den grekiska ön Naxos har blivit ett nytt centrum i en pågående internationell konflikt om rätten till fria stränder. På den femkilometer långa Plakastranden, känd för sin finkorniga sand och blågröna vatten, har en växande rörelse vuxit fram för att skydda medborgarnas lagstadgade rätt till kustlinjen.

I Greklands konstitution garanteras fri tillgång till landets stränder. Från Thrakien i norr till Kreta i söder ska invånare och besökare kunna vandra fritt längs kusterna utan att betala. Enligt gällande lagstiftning måste minst femtio procent av varje strand lämnas fri, samtidigt som det ska finnas minst fem meter mellan solstolar och vattnet.

Men verkligheten på Naxos berättar en annan historia. För varje år har antalet kommersiella solstolsuthyrare ökat, och på grannstränderna Agia Ana och Agios Prokopios är i princip varje kvadratmeter nu täckt av betalda solstolar och parasoller. Drivna av möjligheten att tjäna pengar under den korta sommarsäsongen har många uthyrare valt att bortse från konstitutionens bestämmelser.

Mitt under högsäsongen 2023 nådde frustrationen en kritisk punkt. Lokala naturskyddsaktivister startade kampanjen ”Save the beaches of Naxos now” och krävde att myndigheterna skulle genomdriva befintliga lagar. Rörelsen har vuxit kraftigt och har idag 5 500 medlemmar, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av öns hela befolkning.

Aktivisterna lyckades få polisen att ingripa och ta bort olagligt placerade strandmöbler, men många uthyrare ställde tillbaka stolarna så fort ordningsmakten lämnat området. För protestgruppen handlar kampen inte bara om rätten att bada gratis, utan också om att skydda den biologiska mångfalden längs öns Natura 2000-skyddade kust.

En särskild oro gäller utvecklingen på grannön Mykonos, där kommersiell exploatering av stränderna har nått betydligt längre. ”Stoppa mykonoseringen” har blivit ett slagord för rörelsen, som vill förhindra att Naxos går samma väg.

Situationen i Italien visar hur problemet kan eskalera. Trots att även italiensk lag garanterar en form av allemansrätt har privata strandklubbar i allt högre grad tagit över kustlinjerna. Protestnätverket Mare Libero, som betyder Öppet hav, har genomfört flera aktioner men ännu inte lyckats vända utvecklingen.

På många italienska badorter är upp till 90 procent av stranden ockuperad av kostsamma solstolsklubbar. De ofta små och trånga avgiftsfria områdena, så kallade spiaggia pubblica, är vanligtvis överbefolkade och i sämre skick. När tidningen La Repubblica kartlade priserna visade det sig att Porto Cervo på Sardinien var dyrast med 200 euro, motsvarande omkring 2 200 kronor, för två solstolar med parasoll per dag.

Konflikten har spridit sig långt utanför Europa. På Jamaica har två av Bob Marleys barn, Ziggy och Cedella Marley, startat en proteströrelse tillsammans med aktionsgruppen Jamaica Beach Birthright Environmental Movement. De beskriver att invånarna stängs ute från sina egna stränder som ”en rasistisk kvarleva från kolonialtiden”.

I en petition som skickades till Jamaicas premiärminister och brittiska kung Charles III, som är landets statschef, varnade de för att ”Jamaicas stränder inom kort kommer att vara stängda för oss medborgare” om inget görs. Hotell har stängslar in och avgiftsbelagt stränder, vilket skapat stor frustration bland lokalbefolkningen.

Protesterna har spridit sig över hela Karibien. Den populära calypsosångaren från Barbados, Anthony ”The Mighty Gabby” Carter, fångade känslan redan 1982 i låten ”Jack”, där han sjöng om hur polisen nu hindrar vanliga människor från att bada vid stränderna de växt upp vid. Låten sjungs fortfarande vid demonstrationer i regionen.

Under våren 2024 hölls protester i Dickenson Bay på Antigua, där demonstranter bar plakat med budskapet ”The beach is mine, I can bathe anytime” – stranden är min, jag kan bada när jag vill.

Utvecklingen har också väckt oro i Sverige, där regeringen nyligen föreslagit en uppluckring av strandskyddet. Kritiker menar att detta skulle gynna ett fåtal på bekostnad av allmänheten, en utveckling som speglar problemen i Medelhavsområdet och Karibien.

Frågan om rätten till fria stränder har blivit en symbol för större samhällsfrågor om allmänningens framtid och jämlik tillgång till naturresurser. I takt med att turism- och fastighetsindustrin växer ökar trycket på världens kustlinjer, vilket leder till konflikter mellan kommersiella intressen och medborgerliga rättigheter.

Striden om strandlinjen pågår på flera kontinenter och utgången är fortfarande oviss. Men rörelsen på Naxos och liknande protester världen över visar att motståndet mot privatiseringen av stränder växer sig allt starkare.