Petter radar upp hits – men är starkast i det nya

Petter inledde sin spelning på Mosebacke med en publikfriande rad av hits. Enligt DN:s recensent Mattias Dahlström var inledningen klanderfri och trivsam – men det var först i det mer introverta mittenpartiet som konserten blev riktigt spännande.

Mosebacke, beläget på Södermalm i Stockholm, har länge varit en institution i den svenska musikscenen. Den anrika spelplatsen, med sin utsikt över Stadshuset och Gamla stan, har genom åren varit arena för allt från jazzlegender till nyare akter inom pop och hiphop. För en artist som Petter, som varit verksam sedan mitten av 1990-talet, blir ett framträdande på Mosebacke något av en återkomst till rötterna – en scen känd för att erbjuda en intimare upplevelse än de stora arenorna.

Petter, fullständigt namn Petter Askergren, är en av Sveriges mest framstående hiphopartister. Sedan debuten med ”Mitt sjätte sinne” 1998 har han etablerat sig som en centralgestalt inom den svenska rap-scenen, med en lång rad album och samarbeten med andra framstående artister. Hans betydelse för genrens utveckling i Sverige kan knappast överskattas – han var en av de första svenska rapparna som nådde en bred publik på eget språk, vid en tid då genren dominerades av engelskspråkiga akter.

Konsertens upplägg, med en inledande hitparad följt av ett mer tillbakadraget mittparti, speglar en artist som mognat med åren. Publikfriande låtar i början skapar en omedelbar kontakt med åhörarna och etablerar en trygg stämning. Men det var alltså i de mer stillsamma och självutlämnande partierna som kvällen enligt recensenten fick sin verkliga laddning. En sådan dynamik har blivit allt vanligare bland etablerade artister som vill visa bredd snarare än att enbart leverera en nostalgitripp genom sina största framgångar.

Den svenska livemusikscenen har under senare år genomgått betydande förändringar. Pandemin slog hårt mot branschen, men återhämtningen har varit stark. Konsertbesöken har ökat, och mindre etablerade scener som Mosebacke har fått förnyad betydelse i en tid då artister och publik söker mer intima upplevelser. Samtidigt har det skett en konsolidering i branschen, där ett fåtal stora aktörer dominerar marknaden för större konserter och festivaler. Mot den bakgrunden blir spelningar på medelstora scener som Mosebacke viktiga arenor för att bevara mångfalden i det svenska musiklivet.

För en artist av Petters kaliber handlar en spelning på en sådan scen också om positionering. Den svenska hiphopscenen har förändrats dramatiskt sedan han slog igenom. En ny generation artister, ofta med rötter i förorten och med en annan ljudbild och textvärld, har tagit över stora delar av den kommersiella marknaden. Petter har dock lyckats behålla sin relevans genom att ständigt förnya sig och genom samarbeten över generationsgränserna. Hans förmåga att blanda gamla hits med nyare, mer personligt hållna material speglar den anpassningsförmåga som krävs för att överleva i en snabbföränderlig bransch.

Recensentens observation om att det introverta mittenpartiet var kvällens höjdpunkt säger något om var Petter står i dag som artist. Det är inte längre de stora publikfrierierna som definierar honom – det är snarare den äldre, mer reflekterande artistens förmåga att skapa närvaro och äkthet i de tystare ögonblicken. En utveckling som ligger i linje med hur flera etablerade artister inom genren har rört sig över tid, från ungdomlig energi till en mer mogen och nyanserad uttrycksform.

Kvällen på Mosebacke framstår därmed inte bara som ännu en konsert i raden, utan som en bekräftelse på en artist som fortfarande har något väsentligt att säga – och som vet hur han ska säga det.