Pressfriheten i världen på rekordlåg nivå

I ett oroväckande skifte har den globala pressfriheten nått sin mest kritiska punkt sedan mätningarna inleddes 2001, enligt en ny rapport från Reportrar utan gränser. Den årliga indexundersökningen visar att situationen för journalister försämras i snabb takt världen över.

”När vi började mäta levde 20 procent av jordens befolkning i ett land med en bra pressfrihet och i dag är den siffran under en procent,” säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser.

Rapporten avslöjar en alarmerande trend där andelen länder som klassificeras ha ”svår” eller ”mycket allvarlig” situation för pressfrihet har ökat dramatiskt från 14 procent år 2001 till 52 procent i den senaste mätningen. Dessa försämringar är inte begränsade till specifika regioner utan förekommer över hela världen.

Bland de länder som upplevt de största nedgångarna i pressfrihetsindex under det senaste året återfinns Niger, som rasat 37 placeringar, och Georgien, som fallit 21 platser. Enligt Larsson används rättsliga medel i allt större utsträckning som vapen mot oberoende journalistik.

”I praktiken kriminaliseras journalistiken i allt större utsträckning, inte bara i diktaturer utan även i länder som tidigare setts som demokratier,” förklarar han och pekar särskilt på utvecklingen i Indien och Georgien som oroande exempel på denna trend.

Stora världsmakter visar också en negativ utveckling vad gäller mediefrihet. Indien har sjunkit till plats 157 av 180 länder i indexet. Kina och Ryssland befinner sig sedan länge i bottenskiktet av rankningen. Efter Donald Trumps återval till USA:s president har landet fallit sju placeringar till plats 64, vilket placerar det i kategorin ”problematisk”.

Trots den övergripande dystra bilden finns några ljusglimtar. Syrien har klättrat 36 platser till plats 141 efter Bashar al-Assads fall. Även om landet fortfarande kategoriseras ha en ”mycket allvarlig” situation, har journalisters möjligheter att verka i landet förbättrats.

Polen lyfts fram som ett särskilt positivt exempel av Larsson. Landet har stigit från plats 66 till plats 27 sedan 2022, vilket visar att betydande positiva förändringar är möjliga när den politiska viljan finns.

”Det visar att det går att göra positiva förändringar. Den nya regeringen har en helt annan attityd än den tidigare och försöker återupprätta ett mer oberoende public service. Det får mig att hoppas på en liknande utveckling i Ungern,” säger Larsson.

För Sveriges del noteras en mindre tillbakagång. För andra året i rad har landet tappat en placering och ligger nu på femte plats globalt. Trots att de nordiska länderna fortsatt har en stark tradition av yttrandefrihet och oberoende medier, uttrycker Larsson vissa farhågor.

”Det som oroar mig är hur offentlighetsprincipen alltmer har börjat beskäras. Lokaltidningsreportrar vittnar om att det har blivit svårare att få ut information och att politiker gör sig otillgängliga,” påpekar han.

Denna utveckling är särskilt oroande eftersom Sverige och övriga nordiska länder historiskt sett har fungerat som förebilder för pressfrihet globalt. Norge behåller sin förstaplacering i indexet, följt av Nederländerna och Estland. I botten av rankningen återfinns länder som Eritrea, Nordkorea och Kina.

Utvecklingen speglar en bredare global trend där auktoritära tendenser växer sig starkare även i etablerade demokratier. Juridiska verktyg används i allt högre grad för att tysta kritiska röster. Stater och stora företag stämmer medier och enskilda journalister i syfte att förhindra granskande journalistik, ett fenomen som får allvarliga konsekvenser för mediernas möjlighet att fullgöra sin demokratiska funktion.

Experter varnar för att utan starka fria medier undergrävs möjligheten till informerade demokratiska val och offentlig debatt. Samtidigt betonar Reportrar utan gränser att exemplen Polen och Syrien visar att positiva förändringar är möjliga även i länder där situationen för pressfrihet har varit ansträngd.