Kläder bär på minnen och känslor som kan följa oss genom livet. En enkel dikt publicerad i Dagens Nyheter under våren fångade detta på sex rader: en mors päls som hänger inplastad i källarförrådet, symboliserande drömmar som aldrig förverkligades. De få orden sammanfattar kläders förmåga att förankras i vårt minne, ibland med en nästan fysisk effekt.

Att klädesplagg huserar minnen är en självklarhet för de flesta. Böcker har skrivits och forskning genomförts med denna idé som grund. En blick in i garderoben kan sätta igång en revy av livets skiftningar, för mellan sömmarna och tyglager har vi vuxit, verkat och åldrats.

I ett avsnitt av P1-programmet ”Stil” från 2009 talade den då 66-åriga finlandssvenska före detta modellen Carita Järvinen om hur kläder får själ när en människa klär dem. ”De är mina gamla vänner”, sa hon och hänvisade till burna bragder från modellåren: en fransig festblåsa, gröna utnötta boots, ett gäng Chaneldräkter.

Men precis som alla relationer kan även dessa surna. Vänner blir till ovänner, själar blir till spöken. Detta känsloskifte kan ske dramatiskt och abrupt eller komma smygande över tid. Kanske bärs plagget vid tillfällen som inte går som planerat, eller när idéer om ett framtida liv aldrig tar sig bortom drömstadiet. Snart reflekterar plaggen sorg, skam, hat eller förlust. På så sätt blir kläderna vi har, eller snarare inte bär, en chans för det förflutna att med vassa klor gripa tag i tröjärmar och byxben.

Trots sin skräckinjagande innebörd rör sig det hemsökta frekvent inom klädernas värld, på flera plan. Zombies, varulvar och vampyrer har på sistone synts sväva ner längs nischade catwalks. Journalisten Daniel Björk skriver i Bon om hur modets förflutna kommit ikapp: vintagevurmen har i några år varit definitiv, men allt tydligare blir hur dåtidens mode har högre kulturellt värde än samtidens.

Dessutom presenterades nyligen siffror som visar att second hand-appen Vinted är den tredje största klädförsäljaren i Storbritannien, räknat efter kundantal. Detta speglar en bredare trend där hållbarhet och cirkulär ekonomi blir allt viktigare inom modeindustrin. Konsumenter söker i allt högre grad unika plagg med historia, samtidigt som miljömedvetenheten ökar.

Privat är dock gengångarmentaliteten snarare tidlös än trendig, samt mer eller mindre traumatisk. En redaktör för en tungviktare i tidningsbranschen fick på sin första dag på jobbet en kommentar om hur gulligt det var att hon klätt upp sig – och den prickiga kjolen återsåg aldrig dagens ljus. Online kastas klänningar och hoodies till marken med ett efterföljande långfinger riktat mot den nybildade klädhögen, intill texter som ”hade inte jag på mig det här när…”.

Det handlar ofta om separationer, övergrepp eller missfall. I Lena Dunhams memoar ”Famesick” sitter ”Girls”-skaparen i gynstolen efter att ha blivit sexuellt utnyttjad, och ser i stigbyglarna sina träskor: ”De som jag aldrig skulle kunna bära igen.” Kanske hemsöktes även Napoleons garderob, då han strax efter Waterloo, under sin Sankt Helena-exil, började bära enklare kläder.

De kläder som istället sparas för att bäras när tiden är inne – för idealkroppen eller ideallivet – innebär en annan typ av hemsökelse. Kläderna sammanlänkas då med idealets eviga strävan, ett koncept som är uppbyggt för plåga eftersom mållinjen ständigt flyttas utom räckhåll. I DN beskriver Thilde Wolf, doktorand i teoretisk filosofi, problematiken: ”Problemet uppstår när vi väntar med att leva tills idealen uppfylls, när framtiden tänks som ett helt annat tillstånd än nuet – som om livet ännu inte börjat.”

Plaggen leder således till en plågsam väntan på att livet ska ta vid, i samma stund som det, givetvis, aktivt pågår. Trots att kläderna är negativt nedfläckade kan de vara svåra att göra sig av med. Plagget kan ju exempelvis ha varit en ekonomisk investering. Men det vi har i garderoben upplevs allt som oftast som en del av oss själva, ett förlängt jag, vilket modevetenskapen ofta återkommer till.

I ”Glaskupan” låter Sylvia Plaths romanfigur sina plagg, starkt kopplade till en identitet som det desperat är dags att lämna, dras med i vinden över balustradkanten: ”Bit för bit, matade jag nattvinden med alla mina kläder, och de grå tygstyckena fraktades fladdrande hit och dit, som askan efter en älskad människa.”

På internet återkommer hur den outfit som bars när något dåligt inträffade plötsligt är förbrukad, då den bär på dåliga energier. Samma sak med andra psykiskt påfrestande plagg – de rubbar ens nuvarande energitillstånd. Att se tingen man omgärdar sig med som mer än fysiska är i tiden. De senaste åren har intresset kring spirituell hälsa vuxit markant.

En sökning på temat leder till en uppsjö tips och trick på hur ett intakt energifält bibehålls – och garderobsrensning är ett av dem. Termerna som brukas klingar av nyandlighet: det är en ”closet cleanse”, en ”wardrobe healing”, och när klädesplaggen med minusenergi sorterats bort påminner vissa om att tända eld på en bunt salvia.

Spirituellt eller ej så pekar forskning på att garderobsrensning kommer med hälsofördelar. Vogue refererar till det som en tarmsköljning – oglamoröst, något smärtsamt, men befriande. Detta perspektiv kopplar samman det fysiska utrymmet med det mentala välbefinnandet, något som också uppmärksammats inom beteendevetenskap och psykologi.

Sommaren 2024 hade tv-serien ”The gentle art of Swedish death cleaning” premiär, där amerikaner med hjälp av svenskar lär sig svensk döstädning. Praktiken innebär att rensa i hemmet innan man dör, så att de som finns kvar inte ska få lika mycket ting att handskas med.

Kanske kan döstädningen sommaren 2026 istället referera till att reflektera kring de hemsökande halvdöingarna som hänger på galge? Och låta somliga gengångare gå ner i graven för gott genom återvinning, andra vandra vidare genom försäljning eller gåvor. Några kanske till och med får chansen att återuppstå.

”Pälsen fick hänga i vår garderob i flera år”, berättar diktskrivande Helena Ringström, dotter till modern med den varsamt inplastade jackan. ”Jag bar den aldrig. Till sist skänkte jag den till Myrorna. Jag hoppas att den får uppfylla någon annans drömmar nu.”