Sagolik siren imponerar i operan ”La Liberazione”

På Confidencen på Ulriksdals slottsteater har man i år grävt djupt i den förbisedda operarepertoaren. Under vinjetten ”Female edition” presenteras en riktig raritet – Francesca Caccinis ”La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina” från 1625, den äldsta bevarade operan komponerad av en kvinna.

Produktionen är resultatet av ett samarbete mellan frigruppen Den Andra Operan och violinisten Peter Spissky, som numera är konstnärlig ledare för Confidencen Opera & Music Festival. Samarbetet har tidigare burit frukt med uppsättningar som ”Argenore” av Vilhelmina av Bayreuth, och årets festival fortsätter att lyfta fram bortglömd musik skapad av kvinnliga kompositörer.

Francesca Caccini verkade större delen av sitt liv hos det mäktiga huset Medici i Florens. Det var en tid och plats där änkeduon Christina av Lothringen och hennes svärdotter Maria Magdalena av Österrike hade betydande kulturellt inflytande. De två kvinnorna lät konsten återspegla den matriarkala maktstrukturen vid hovet, vilket gav kvinnliga konstnärer möjligheter som var sällsynta på den tiden.

”La liberazione”, som verket kort och gott kallas i denna uppsättning, bygger på den italienske renässansskalden Ludovico Ariostos epos om den rasande Roland från 1500-talet. Samma historia skulle senare inspirera Händel till hans opera ”Alcina”. I Caccinis version handlar det om befrielse från begärets mörka makt och om de inre slitningar som uppstår mellan passion och plikt.

I huvudrollerna imponerar mezzosopran Ann Hallenberg som trollkvinnan Alcina. På sin förtrollade ö håller hon före detta älskare fångna genom sin magi. Hallenbergs Alcina framträder i en klänning med påmålade bröstvårtor, en mustigt fysisk gestaltning av det kroppsliga begäret. Martin Vanberg sjunger riddaren Ruggiero, en karaktär som slits mellan lasternas dragningskraft och dydens krav.

Motvikten utgörs av Kristina Hammarströms Melissa, en vitiklädd figur som försöker övertala Ruggiero att återvända till sin trolovade. Enligt regissören Jacopo Spirei handlar uppsättningen inte om en kamp mellan ont och gott, utan snarare om två sidor som bor inom oss alla. Denna psykologiskt renodlade läsning är en modern tolkning av det barocka stoffet.

Scenografin och kostymdesignen av Bente Rolandsdotter tonar medvetet ner de övernaturligt barocka inslagen till förmån för en mer realistisk och samtidsnära estetik. Krigsscener utspelar sig mot en fond av stympade skulpturer, prasslande plastskynken och rasslande kostymdetaljer. Krigare klampar in i uniformer av 1900-talssnitt, vilket ger verket en tidlös dimension.

”Av krigsbränder flamma hela jorden”, lyder en rad i Ebba Edberg Di Paulas översättning för textmaskinen. Den tidlösa tematiken om krigets förödelse och kärlekens makt ges därmed en aktuell resonans. I denna läsning blir Alcina själv den som mest sitter fast i begärets bojor, insnärjd i kärlekens röda garn. Budskapet blir att otyglad passion är ohållbar, men att verkligheten inte heller är särskilt lockande.

Trots en rimlig tolkning och många goda ansatser når produktionen inte riktigt fram känslomässigt. Karaktärerna blir förhållandevis enkelt karikerade, vilket delvis beror på en något trubbig personregi. Recitativen, de talande sångpartierna, saknar också den musikdramatiska nerv som skulle kunna lyfta verket.

Det finns dock mycket att uppskatta. Musikaliskt är uppsättningen genomgående välklingande. Peter Spissky leder en tajt liten barockensemble, Confidencen Opera & Music Festival Orchestra, som levererar en högklassig insats. Bland solisterna imponerar särskilt Minna Tägils sagolika siren. Även kören, som består av sångare från Confidencen Opera & Music Festival Young Artist Program, gör en stark insats.

Sammantaget erbjuder produktionen en värdefull möjlighet att upptäcka ett nästan okänt verk av en banbrytande kvinnlig kompositör från barockens tidiga fas. Även om tolkningen inte når fullt dramatiskt djup, visar festivalen viktigt kulturhistoriskt mod genom att lyfta fram repertoar som alltför länge förbisetts. I en tid då kulturvärlden alltmer fokuserar på att bredda den historiska kanon fyller ”La liberazione” en viktig funktion.