”Vildfåglar” är titeln på Ellinor Skagegårds nya roman, och den utspelar sig under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. I centrum står en ung kvinnlig student som försöker leva efter Ellen Keys idéer om den fria kärleken. Boken har fått ett starkt mottagande av Dagens Nyheters kritiker Kerstin Särneö, som skriver att hon redan längtar efter nästa del.
Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika svenska tänkare. Hennes texter om kärlek, äktenskap och kvinnans frigörelse väckte debatt både i Sverige och internationellt. I boken ”Kärlekens etik” från 1903 argumenterade hon för att kärleken skulle vara fri och att kvinnan skulle ha rätt att välja sin partner utan sociala och ekonomiska tvång. För en ung kvinna vid förra sekelskiftet var dessa tankar både lockande och farliga. Att gestalta den konflikten är något som Skagegård gör med en närvaro som få andra samtida författare, enligt Särneö.
Romanen ansluter till en bredare trend i svensk litteratur. Under senare år har flera författare vänt blicken mot historien, inte minst mot perioden kring förra sekelskiftet. Då formades många av de samhällsstrukturer och idéströmningar som fortfarande präglar oss. För läsare innebär det en chans att förstå samtiden genom historien. För förlagen har det blivit ett sätt att nå en publik som söker berättelser med djup och relevans. Historiska romaner med kvinnliga huvudpersoner har särskilt vuxit i popularitet under 2020-talet, och ”Vildfåglar” passar in i det mönstret.
Skagegård är verksam som författare och journalist. Hennes tidigare böcker har uppmärksammats för sin skarpa blick för makt och kön. I ”Vildfåglar” tar hon sig an ett material som kräver både historisk kunskap och psykologisk trovärdighet. Att romanen tycks vara första delen i en serie gör att läsaren får följa karaktärerna över tid. Det är ett upplägg som ger utrymme för en långsam och noggrann skildring av en tid i förändring.
Kritikern Kerstin Särneö lyfter fram just det som romanens styrka. Hon skriver att Skagegård ”kliver närmare” än de flesta andra i genren. Det handlar inte bara om miljöer och kläder, utan om att förstå hur människor tänkte och kände. För en roman om fri kärlek är det avgörande. Ellen Keys idéer var radikala, men de var också rotade i en specifik historisk kontext. Att skildra hur en ung student försöker omsätta dem i praktiken kräver en författare som både respekterar och ifrågasätter sin huvudperson.
Titeln ”Vildfåglar” är i sig själv en ledtråd till romanens tematik. Fåglar som symbol för frihet och längtan bort från begränsningar är vanlig i litteraturen, men hos Skagegård får den en särskild laddning. Huvudpersonen befinner sig i en tid då unga kvinnor började lämna hemmen för studier och arbete, men där de fortfarande mötte tydliga gränser för vad de fick göra och känna. Att vara en vildfågel i en sådan värld innebär en ständig förhandling mellan dröm och verklighet.
Bokmarknaden har under 2020-talet sett en tydlig ökning av historiska romaner med kvinnliga huvudpersoner. Många av dem handlar om kvinnor som brutit mot sin tids normer. ”Vildfåglar” gör något eget genom att fokusera på en ung kvinnas möte med en konkret idévärld, snarare än på stora historiska händelser. Därmed blir romanen intim och politisk på samma gång. Den skildrar inte bara en individ, utan också hur idéer formas, sprids och förändras när de möter verkligheten.
För den som är intresserad av svensk idéhistoria är boken också en påminnelse om hur nära det förflutna ligger. Ellen Key dog 1926, men hennes frågor om kärlekens frihet och kvinnans rätt att välja är fortfarande levande. Att en samtida författare väljer att ta sig an dem genom en berättelse om en ung student visar att litteraturen har en förmåga att göra historien närvarande. Det är en av anledningarna till att boken har uppmärksammats i kulturdebatten.
”Vildfåglar” har ännu inte funnits ute länge, men den har redan hunnit skapa samtal. Att DN:s kritiker avslutar sin recension med en längtan efter nästa del säger en del om bokens kvalitet. Det tyder också på att Skagegård har lyckats med något svårt: att skapa en berättelse som känns både historisk och angelägen. För läsare som uppskattar litteratur med idéhistorisk tyngd och psykologisk skärpa är den sannolikt ett givet val.
Frågan är vart berättelsen tar vägen härnäst. Om första delen är en indikation kommer Skagegård att fortsätta utforska spänningen mellan ideal och verklighet. Det är en spänning som inte bara präglade förra sekelskiftet, utan som fortsätter att engagera dagens läsare. Därför är det inte svårt att förstå Kerstin Särneös längtan. När en roman lyckas göra historien levande på det sättet vill man veta hur det går.
