I takt med att kriget i Ukraina fortsätter har många sökt sig till naturen för andrum. En av dessa platser är Slavsko, en liten by i Karpaterna, dit resan från Kiev tar en hel dag med tåg. Här, bland berg och skogar, finns ett nyrenoverat hotell som bär på en historia från 1930-talet.
Marmorpalatset, som hotellet kallas, uppfördes som kurortshotell i mitten av 1930-talet. Då var området en del av Polen, och byggnaden ritades för att locka välbärgade gäster som sökte vila i bergsluften. Efter kriget och under sovjettiden förföll palatset gradvis, men har nu återfått sin forna glans genom en omfattande renovering. Resultatet är en unik blandning av sovjetisk kitsch och modern skandinavisk design – ett medvetet stilval som speglar regionens komplexa historia.
Den som ger sig ut på vandring i området möts av en dramatisk terräng. Stigarna är delvis anlagda med sten, delvis täckta av mjuk barr som dämpar stegen. Vandringen uppför kan vara brant, men för den vanlige motionären är den överkomlig. Längs vägen växer vild lingon, blåbär, hallon och björnbär, och utsikten från topparna över de mörkgröna bergskedjorna är magnifik.
Här finns också personliga band till trakten. Hotellägaren, som är född i bygden, känner varje stig och varje utsiktspunkt. Hans familj har bott i området i generationer, och hans mormor föddes här under mellankrigstiden. Hon tillhörde en av de familjer som blev kvar genom alla politiska skiften – från polskt till sovjetiskt styre och sedan självständighet. På samma adress har hon levt genom tre olika länder utan att någonsin flytta.
Efter en lång vandringsdag väntar en måltid på hotellet. I matsalen serveras lokala specialiteter, däribland forell från närliggande vattendrag och en enkel sallad på tomater från hotellets egen trädgård. Gästerna kan också köpa honung från bikuporna på tomten. Det är en påminnelse om att området, trots allt som hänt i världen, fortsätter att leva sitt eget liv.
Slavsko har länge varit känt som ett rekreationsområde för ukrainare, särskilt för skidåkning under vinterhalvåret. Men på senare år har orten också börjat locka internationella besökare som söker sig bort från storstäderna. Den växande turismen har gett byn nytt liv, med nya kaféer och boenden som växer fram vid sidan av de äldre anläggningarna.
Samtidigt är närheten till kriget en realitet. Många av de människor som söker sig hit har flytt från de östra delarna av landet, och några har tagit med sig sina familjer för att börja om på en plats där luften fortfarande är ren och där bergen ger ett slags beskydd. För dem är en vandring i Karpaterna mer än bara motion – det är ett sätt att återfå en känsla av normalitet i en tillvaro som kantats av oro.
Renoveringen av Marmorpalatset har också en symbolisk betydelse. Att återställa en byggnad från 1930-talet till ett modernt hotell är ett sätt att visa att framtiden finns här, inte bara i minnena av det som varit. För den som reser hit handlar besöket om att uppleva något äkta – en plats där historien är påtaglig men där blicken är riktad framåt.
När kvällen sänker sig över Slavsko och sista tallriken har dukats av, blir det tydligt varför så många väljer att stanna kvar. Här, bland bergen och skogarna, finns en stillhet som är svår att finna på annat håll. Och i ett land som genomgått så mycket, är det kanske det mest värdefulla av allt.
