Sara Martinsson: Kan han fortsätta dela ut Fredspriset – och samtidigt vara i krig med medierna?

I den norska maktens korridorer har en politisk storm dragit in över Nobelkommitténs vice ordförande Asle Toje. Den välklädde statsvetaren, känd för sin kulturkonservativa profil och medlemskap i sverigedemokratiska tankesmedjan Oikos förtroenderåd, befinner sig nu i centrum för en rad kontroverser som skakat det norska etablissemanget.

Tojes offentliga image har länge varit noggrant odlad. Med sin eleganta framtoning i tredelad kostym och rollen som vice ordförande i Norges prestigefyllda Nobelkommitté har han positionerat sig som en inflytelserik aktör i det nordiska kulturlivet. När Maria Machado besökte Oslo för att ta emot Fredspriset, var det Toje som stod vid hennes sida under pressmötet.

Men de senaste månaderna har relationen mellan Toje och norska medier kraftigt försämrats. Konflikten tog fart under mellandagarna, när han publicerade en kontroversiell krönika i Aftenposten med titeln ”Vil Norge overleve det som kommer?”. I texten uttryckte han oro över vad han beskrev som ett hot mot den nationella kulturen och identiteten, orsakat av globalisering, internet och invandring.

Krönikan ledde snabbt till kritik, där bland annat en forskarkollega anklagade honom för att ha använt AI för att skriva texten – något Toje bestämt förnekade. Han gick sedan till motangrepp och avrådde andra konservativa debattörer från att medverka i Aftenposten, med motivationen att ”man måste vara galen om man tar en debatt där som går emot tidningens redaktionella linje”.

Situationen komplicerades ytterligare när Tojes namn dök upp i de så kallade Epstein-filerna, som fortsätter att orsaka turbulens i det norska samhället. En oberoende granskningskommission har nu tillsatts för att utreda Norges kontakter med den avlidne sexbrottslingen Jeffrey Epstein, efter att det framkommit att flera norska makthavare haft kopplingar till honom.

För Tojes del handlade avslöjandena om kontakter med Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon. Toje förnekade först dessa kontakter, men erkände senare i podcasten Wolfgang Wee att han faktiskt haft mer kommunikation med Bannon än det enda korta möte han ursprungligen medgett.

Istället för att bemöta kritiken om det olämpliga i dessa kontakter – Bannon har suttit i fängelse för kongresstrots – valde Toje att rikta sin ilska mot medierna. I samma podcast läste han upp ett skriftligt uttalande där han anklagade Aftenposten för att ha ”orkestrerat ett två månader långt angrepp” på honom och hävdade att ”man är galen om man tar en debatt i NRK”.

Den senaste kontroversen rör Tojes kontakt med den brittiske förintelseförnekaren David Irving. Ett gammalt mejl har kommit fram där Toje smickrar Irving och beskriver dennes bok ”Hitler’s war” som tankeväckande. När detta uppdagades anklagade Toje den granskande journalisten för att försöka ”cancellera” honom. I en annan podcast bad han sedermera om ursäkt för den inställsamma tonen i mejlet, men fortsatte att lägga huvuddelen av skulden på vad han kallar ”gammelmedia”.

Händelseutvecklingen väcker frågor om hur Tojes svenska kollegor ser på situationen, särskilt med tanke på de tidigare kriserna inom Svenska Akademien. Det finns en oro för att ytterligare kontrovers skulle kunna skada Nobelprisets anseende. Att en ledamot i Nobelkommittén anammar en retorik mot den fria pressen som påminner om den som förts av tidigare presidenten Trump, ses som särskilt problematiskt när det gäller en person med inflytande över Fredspriset.

Dessa händelser sker dessutom i en tid då relationen mellan medier och makthavare blir alltmer ansträngd i flera demokratier, vilket gör Tojes ställningstaganden extra känsliga. Den pågående debatten belyser de komplexa spänningarna mellan personliga kontakter, ideologiska övertygelser och institutionella ansvar i det nordiska politiska landskapet.