Säverman: Man tog på sig de kläder man hade och anmälde sig

I Stockholm har den senaste veckans ihållande snöfall väckt minnen till liv om en tid då snöskottning var en livlina för många arbetslösa. När snöflingorna täcker huvudstadens gator, aktiveras en modern version av vad som för ett sekel sedan kallades ”snösvängen” – ett fenomen som har förändrats markant men som fortfarande fyller en viktig funktion i stadens vinterberedskap.

För hundra år sedan var snösvängen en räddning för många. I kristidens Sverige tog män i alla åldrar – från unga pojkar till äldre herrar – de arbetstillfällen som erbjöds för att överleva. När snön täckte gatorna mobiliserade gatukontoret en armé av tillfälligt anställda som mot en blygsam ersättning skottade bort den. Det var ett typiskt ”påhugg”, ett tillfälligt arbete som kunde göra skillnad mellan att ha mat på bordet eller inte.

På historiska fotografier kan man se hur dessa män, klädda i vad de hade till hands, gav sig ut med spadar för att bekämpa snömassorna. Det var inte ovanligt att se kontorister som förlorat sina jobb under depressionen stå där i sin arbetskostym, komplett med väst och slips, och skyffla snö. De som vanligtvis arbetade med annat kunde ses i sina finkläder, som var de enda plagg de ägde.

Uttrycket ”vardagsfin och söndagstrasig” härstammar troligen från denna tid. Efter en veckas hårt arbete i snödrivorna var den fina kostymen sliten och solkig när söndagen kom. Men eftersom många bara ägde en uppsättning kläder, hade de inget val annat än att bära sin nu illa medfarna kostym även på vilodagen.

Idag, efter en vecka av intensivt snöfall i Stockholm, ser snöröjningen annorlunda ut. De många spadarna har ersatts av plogbilar och traktorer. Männen i slitna kostymer har bytts ut mot arbetare i moderna täckjackor som sitter i uppvärmda hytter. En ung kvinna i gyllengul väst dirigerar sina kollegor som arbetar med att skotta tak – en påminnelse om hur både arbetsmarknaden och snöröjningsmetoderna har utvecklats.

Mekaniseringen och professionaliseringen av snöröjningen reflekterar Sveriges resa från fattigdom till välfärdssamhälle. De moderna arbetarna behöver inte bära sina finaste kläder till ett tillfälligt påhugg för att överleva. Istället har de specialiserade arbetskläder anpassade för uppgiften.

Trots alla teknologiska framsteg och förbättrade arbetsförhållanden kvarstår frågan om Stockholm blivit bättre eller sämre på att hantera snön. När snön lägger sig över staden och trafiken saktar in, blir vi påminda om att naturen fortfarande kan utmana även det mest utvecklade samhälle.

Uttrycket ”vardagsfin och söndagstrasig” lever kvar i språket men har fått en något annorlunda betydelse. Idag används det ofta om personer som klär upp sig till vardags men vars plagg ser slitna ut till helgen – långt från den ursprungliga betydelsen kopplad till överlevnadsarbete under hårda tider.

Samtidigt som vi ser tillbaka på historien om snösvängen, påminns vi om hur snabbt samhället har förändrats. De desperata män som skottade snö i sina enda finkostymer för att överleva har ersatts av yrkesarbetare med specialutrustning och arbetskläder.

Vinterstockholm 2024 är fortfarande täckt av samma vita täcke som för hundra år sedan, men sättet vi hanterar det på berättar en historia om Sveriges utveckling – från nödarbete till professionell stadsskötsel. Det är en påminnelse om hur vårt samhälle har förändrats, även om snön förblir densamma.