Sebastian Lindvall: Techtitanerna är vår tids stora filmskurkar

Film- och tv-världen har under senare år allt oftare riktat blicken mot teknikindustrins mäktigaste gestalter. Elon Musk, Mark Zuckerberg och Sam Altman är några av namnen som dyker upp i allt från renodlade dokumentärer till lätt fiktiva dramatiseringar. Den gemensamma nämnaren är att porträtten sällan är smickrande. Sebastian Lindvall skriver i en ny analys att filmskaparna nu intresserar sig för människorna bakom maskinerna.

Det är en trend som vuxit fram under lång tid. Redan 1999 skildrade filmen ”Pirates of Silicon Valley” Steve Jobs och Bill Gates som två rivaliserande grundare. Men det stora publika genombrottet kom med ”The Social Network” 2010. David Finchers film om Facebooks födelse tecknade Mark Zuckerberg som en begåvad men hänsynslös student, och den blev både en kommersiell framgång och ett samtida klassiskt verk.

Under 2020-talet har utbudet breddats ytterligare. TV-serien ”Super Pumped” skildrar Ubers kontroversielle vd Travis Kalanick, medan ”WeCrashed” gestaltar Adam Neumann och fastighetsbolaget WeWorks uppgång och fall. Elizabeth Holmes, grundare av Theranos, har skildrats både i dokumentären ”The Inventor” och i tv-serien ”The Dropout”. Elon Musk har i sin tur blivit ett återkommande ämne i allt från undersökande reportage till satiriska inslag i populärkulturen. En gemensam nämnare är att de alla, på ett eller annat sätt, utmanat etablerade föreställningar om ledarskap och framgång.

Nu tycks blicken ha flyttats mot Sam Altman, vd för OpenAI. Altman representerar en ny typ av tech-mogul vars makt kommer från den artificiella intelligensens framväxt snarare än från sociala medier eller e-handel. Samtidigt som AI-verktyg som ChatGPT blivit en del av vardagen har film- och tv-branschen börjat utforska de existentiella riskerna med tekniken. Altman blir därmed ett fönster in i en berättelse om både möjligheter och faror.

Att skildringarna är kritiska är knappast en slump. Techindustrin har under 2010- och 2020-talen kantats av skandaler: dataläckor, desinformationskampanjer, anklagelser om monopolmissbruk och bristande arbetsvillkor. Hollywood har alltid dragits till berättelser om makt och fall, och teknikmogulernas resa från hyllade innovatörer till ifrågasatta makthavare passar väl in i det mönstret. I Europa har dessutom en allt tuffare lagstiftning – däribland EU:s Digital Services Act – satt press på de stora plattformarna, vilket bidrar till en mer kritisk ton i berättelserna.

För streamingtjänsterna har techdraman blivit en allt viktigare del av utbudet. Netflix, HBO Max och Apple TV+ lägger resurser på dramatiseringar av techvärlden, eftersom de lockar en publik som både fascineras av och oroas över teknikutvecklingen. Det handlar sällan om rena dokumentärer; i stället blandas verkliga händelser med fiktion. Det gör berättelserna mer underhållningsamma, men väcker också frågor om var gränsen går mellan fakta och påhitt. Flera av de porträtterade, däribland Elon Musk, har också protesterat mot hur de framställs. Samtidigt innebär en uppmärksammad serie en form av publicitet som inget annat kan köpa, något bolagen är väl medvetna om.

Ur ett marknadsperspektiv kan en osympatisk skildring få reella konsekvenser. Ett företags varumärke kan skadas, rekryteringen försvåras och aktiekursen påverkas. Samtidigt är det svårt att mäta den direkta effekten av en enskild film eller serie. Ofta förstärker den bilder som redan finns, snarare än att skapa en helt ny. Techbolagen har därför blivit allt mer måna om att berätta sina egna historier, bland annat genom poddar, sociala medier och egna produktionsbolag. När OpenAI:s styrelse i november 2023 plötsligt avsatte Sam Altman för att dagar senare återinsätta honom, blev dramat också en påminnelse om hur nära sammanflätade teknik, kapital och personkult är.

För svenska tittare är genren högst närvarande. Via streamingtjänsterna nås vi snabbt av både de stora Hollywood-produktionerna och de smalare dokumentärerna. Den svenska debatten om techjättarnas makt – i frågor som integritet, skatt och medieinflytande – ger också skildringarna en extra dimension. Här finns en tradition av granskande journalistik som liknar de berättelser som nu når en bred publik, och det är ingen tillfällighet att svenska medier uppmärksammar dessa dramer.

Framöver lär genren fortsätta växa. Teknikutvecklingen stannar inte, och med den ökar behovet av att förstå de personer som fattar avgörande beslut. Sebastian Lindvalls iakttagelse att filmskaparna vänt blicken mot människorna bakom maskinerna kan därför läsas som ett tecken på en bredare rörelse, där teknikens mänskliga sidor hamnar i centrum. Frågan är om dessa skildringar bidrar till en mer nyanserad bild av teknikindustrin – eller om de bara förstärker en redan polariserad debatt.