Sexualitetens Einstein blev en färgstark pionjär för homosexuella

Bortglömt geni inom sexualforskning får nytt ljus i ny biografi

En fascinerande biografi över Magnus Hirschfeld, en banbrytande sexualforskare som kom att kallas ”sexualitetens Einstein”, har nyligen publicerats. I ”The Einstein of sex” skildrar författaren Daniel Brook livet och arbetet hos denna viktiga men ofta förbisedda vetenskapsman.

Magnus Hirschfeld föddes 1868 i Kolberg i dåvarande Preussen. Han växte upp i ett välbärgat hem med en far som var läkare och liberal aktivist. Redan som ung förstod Hirschfeld att han drogs till andra pojkar, men under sin läkarutbildning hörde han homosexualitet nämnas endast en gång – då i en föreläsning där det klumpades ihop med pedofili.

Efter att ha blivit läkare vid 24 års ålder valde Hirschfeld att resa och utforska världen. I USA mötte han en relativt öppen homosexuell kultur som existerade parallellt med strikt puritanism. Under resor genom Nordafrika och södra Europa upptäckte han att homosexualitet mellan vuxna var tillåten i länder som Algeriet, Tunisien och Italien, medan det var förbjudet i Tyskland. Denna insikt om att sexuella kategorier var kulturellt betingade och godtyckliga skulle komma att forma hela hans vetenskapliga gärning.

När Hirschfeld öppnade sin läkarpraktik i Magdeburg blev det snart känt att han var en läkare som patienter kunde anförtro sina innersta hemligheter, inklusive sin homosexualitet. Han dömde inte utan ställde frågor och förklarade att homosexuella inte var sjuka. Den avgörande vändpunkten i hans engagemang kom när en ung löjtnant, som hade anförtrott sig åt Hirschfeld, tog sitt liv eftersom han inte kunde acceptera sin läggning.

År 1896 publicerade Hirschfeld anonymt pamfletten ”Sapfo und Sokrates”, där han ställde frågan om hur man kan förklara kärlek mellan personer av samma kön. Han riktade skarp kritik mot den tyska lagens paragraf 175 som förbjöd homosexuella förbindelser. Enligt Hirschfeld var problemet inte homosexualiteten i sig utan samhällets förbud mot den. Han hävdade att homosexualitet var medfödd och oföränderlig – inte ett resultat av barndomstrauman eller störningar.

Trots att lagen inte ändrades, bidrog Hirschfelds arbete till en gradvis förändring av attityder, särskilt i Berlin dit han flyttade. Under 1910- och 20-talen utvecklades Berlin till en relativt tolerant stad med homosexuella barer, dansställen, brottningsklubbar och läsecirklar. Med Hirschfelds hjälp började transpersoner få särskilda ”transvestitpass” som gav dem rätt att bära kläder som inte överensstämde med deras juridiska kön.

År 1919 grundade Hirschfeld Sexualvetenskapliga institutet i centrala Berlin. Institutet blev ett centrum för forskning och utbildning om sexualitet med arkiv, bibliotek, utställningar och mottagningar för både psykoterapi och äktenskapsrådgivning – den sistnämnda var Tysklands första. Biblioteket växte till att omfatta omkring 20 000 volymer. Vid institutet genomfördes även världens första könskorrigerande operationer.

Hirschfeld hävdade att könet sitter ”mer i huvudet än i kroppen, mer i hjärnan än i könsorganet”. Hans teori om att varje individ är en unik blandning av manliga och kvinnliga egenskaper var revolutionerande för sin tid. Han föreläste internationellt och besökte länder som USA, Japan och Kina, där han kunde konstatera att sexualitetens alla varianter fanns representerade oavsett ras eller etnicitet.

Men i takt med nazismens framväxt i Tyskland mötte Hirschfeld allt brutalare motstånd. Hans föreläsningar stördes av häcklare, i Hamburg utsattes han för fyrverkeriangrepp, och i München överfölls han på öppen gata. För nazisterna, med sin besatthet av raslig renhet, representerade Hirschfeld – en homosexuell jude som hyllade mänsklig mångfald – allt de hatade.

När nazisterna tog makten 1933 var Hirschfeld på resa utomlands. Hans institut skövlades och hans böcker brändes under de ökända bokbålen i maj samma år. En byst föreställande honom drogs runt på en påle bland folkmassan innan den kastades in i lågorna. Hirschfeld återvände aldrig till Tyskland utan avled i Nice i maj 1935.

Daniel Brooks biografi återupptäcker en vetenskapsman vars arbete var årtionden före sin tid och vars humanistiska perspektiv på sexualitet fortfarande känns relevant. Magnus Hirschfelds liv och gärning påminner oss om betydelsen av vetenskaplig nyfikenhet och modet att stå upp för mänsklig mångfald även i tider av förtryck.