Isabella Rossellinis gröna porr tar plats på Wanås: ”Har inte blivit galen”

I ett utskuret hål i det rödmålade staketet kan besökare skymta Isabella Rossellini iklädd en svart- och gulrandig bidräkt med antenner och stora ögon. På skärmen blir hon intim med ett bi av kartong. En bit bort, i en håla i ett stengärde, spelar hon en uttråkad hjorthona som väntar på att bli uppvaktad av den starkaste bocken.

På olika platser i Wanås konstparks skulpturpark i Skåne har den legendariska skådespelarens hyllade, experimentella kortfilmer från serien ”Green porno” placerats ut i olika skrymslen och vrår. Utställningen ”Ta dig en titt” omfattar sju filmer som gestaltar insekter och djur som finns i parken, och är strategiskt installerade i direkt anslutning till habitaten där djuren lever.

”Jag är verkligen förtjust i hur Wanås har presenterat filmerna. Att man måste kika genom små hål i träd och staket för att se dem är så smart och roligt”, säger en leende Isabella Rossellini när hon talar med DN via videolänk från Sicilien, där hon befinner sig för en filminspelning.

Filmerna i ”Green porno”-serien skapades ursprungligen 2008 på initiativ av skådespelaren och regissören Robert Redford, som ville ha innehåll för en satsning på Sundance channel. Materialet skulle passa för det då relativt nya Youtube och den nyligen lanserade Iphone. Resultatet blev en kortfilmsserie om djurs – ofta bisarra och ekivoka – parnings- och reproduktionsbeteenden.

I de två till tre minuter långa filmerna är Rossellini utklädd till och spelar djuret ifråga, samtidigt som hon i egenskap av berättarröst ständigt bryter den fjärde väggen genom att tala direkt till tittaren. ”Om jag vore ett hanbi skulle jag inte ha någon far, och jag skulle vara en drönare. Jag skulle ha många bröder, och vi skulle inte göra något alls, bara vänta… på att ha sex!”

”Den första serien blev väldigt populär på Youtube, så det slutade med att vi gjorde två serier till och närmare 50 avsnitt”, berättar hon.

I serien ”Seduce me” gestaltar hon djurens förförelsetekniker, medan hon i ”Mammas” visualiserar deras modersinstinkter. Rossellini betonar att trots filmernas experimentella och humoristiska karaktär bygger de på gedigen vetenskap.

”Jag måste säga det här – jag har inte blivit galen. Jag har en examen i djurs beteende, alltså etologi. Mina filmer är komiska och roliga men de är också vetenskapligt korrekta. Det är väldigt viktigt för mig. Jag är inte någon galen gammal tant”, förklarar hon med eftertryck.

Trots att filmerna gradvis hittade sin publik och blev både populära, prisade och hyllade kunde Rossellini inte fortsätta produktionen.

”Youtube och den digitala världen respekterar inte riktigt upphovsrätt. Även om filmerna fick många tittare fick vi inte pengarna tillbaka. Det är svårt att hitta finansiering”, förklarar hon.

På senare år har ”Green porno” ändå fått en renässans, mycket tack vare att strömningsplattformen Mubi har inkluderat serien i sitt utbud. ”De är ju experimentella, och därför hittar de också sin publik gradvis”, säger Rossellini.

Hon berättar entusiastiskt att hon har skrivit en ny säsong som handlar om domesticering och hur vi människor har förändrat djuren. ”Ta hönor till exempel. En vild höna lägger tio ägg per år, men genom att vi över århundraden har gjort urval av de hönor som varit mer fertila så har vi i dag hönor som lägger omkring 250–300 ägg per år.”

Den nya serien har det tänkta namnet ”Survival of the friendliest” – en blinkning till det vedertagna begreppet ”survival of the fittest”. ”Domesticeringsprocessen handlar i grund och botten om att välja ut djur som är lätthanterliga och vänliga”, förklarar hon, medan hon fortfarande jagar producenter och finansiärer för projektet.

På Wanås är det Malin Gustavsson och Tove Möller som har curerat Rossellinis utställning. Med installationerna vill de rikta uppmärksamheten mot parkens egentliga invånare – insekterna och djuren som lever där.

”Ofta kommer man hit och ser den storslagna naturen, som liksom synliggörs genom konsten. Men det händer ju massor här som inte har med oss eller konsten att göra. Det kanske inte är så ofta man tittar på den enskilda flugan eller biet, men vi vill att man uppmärksammar dem”, säger Malin Gustavsson, intendent och projektkoordinator.

Tove Möller, som också ansvarar för den pedagogiska verksamheten på Wanås, menar att ”Ta dig en titt” är en utmärkt ingång till att prata om blommor och bin. ”Det är ett toppensätt att inleda en konversation om sex med filmerna som utgångspunkt, de är väldigt avväpnande. Man kan prata om och fundera kring hur det är hos olika djur och kulturer”, säger hon.

Debora Voges, som tillträdde som konstnärlig ledare för Wanås konst för fem månader sedan, presenterar även andra utställningar för säsongen: den brasilianska konstnären Carla Zaccagninis ”Like a sugar lump in a teacup”, samt den argentinska konstnärsduon Chiachio & Giannones ”Fortune and abundance”, där besökarna bland annat kommer att skapa en gigantisk textil tillsammans.

Alla säsongens utställningar kretsar kring samma tema: nyfikenhet. ”Att vara nyfiken är ett sätt att ifrågasätta och att vilja lära sig någonting. Det är ett sätt att kanske ha lite mer framtidstro, och det behövs just nu. Vi vill att våra besökare ska få vara nyfikna, och skratta lite också”, säger Debora Voges.

För Isabella Rossellini har nyfikenheten alltid varit en drivkraft. ”När jag gjorde filmerna så var det mycket för att stilla min egen nyfikenhet, och jag gjorde jättemycket research innan. Nyfikenhet är väldigt roligt”, avslutar hon.