Skejtare tar över Dansens hus: ”Det påminde mig mycket om streetdance”

Dansk koreograf skapar mötesplats mellan dans och skateboard på Dansens hus

Det var under en jobbpaus i Bryssel som den danska koreografen Mette Ingvartsen fick inspiration till sitt senaste verk. När hon satte sig vid en skateboardpark väcktes minnen från hennes egen ungdom till liv – tiden då hon åkte rullskridskor och umgicks i liknande miljöer.

– I ”Skatepark” vill jag återskapa upplevelsen från parken. Jag återvände dit flera gånger för att ta in allt som hände och observerade hur skejtarna har ett slags förstärkt medvetande om var de andra befinner sig. Precis som dansare övar och repeterar en viss rörelse till den sitter i kroppsmedvetandet. Det påminde mig mycket om streetdance, förklarar Ingvartsen.

I april landar denna unika föreställning på Dansens hus i Stockholm. ”Skatepark” är ett möte mellan dans och skateboardkultur som bjuder in publiken till en värld på hjul där rörelse och gemenskap står i centrum.

Föreställningen, som har turnerat internationellt sedan 2023, är ett samarbete med Sveriges Skateboardförbund. Belgiska åkare medverkar tillsammans med svenska skejtare i en specialdesignad ramp från franska Antidote skateparks. Musiken är särskilt komponerad för att både dansare och skejtare ska kunna röra sig i harmoni.

Som koreograf har Ingvartsen ställts inför nya utmaningar med detta projekt.

– Vi vill skapa en relation mellan dans, teater och skejt. Jag har funderat mycket över rörelse som man inte kan kontrollera. I arbetet med ”Skatepark” har vi behövt vara oerhört precisa i hur musiken och rörelserna går hand i hand, samtidigt som vi måste lämna tillräckligt mycket luft i koreografin för det oväntade, säger hon.

Ingvartsen, som varit verksam i Bryssel i över 20 år, har tidigare visat flera verk på Dansens hus, senast ”Moving in concert” 2020. Hon berättar att samarbetet med en ung ensemble utan professionell dansbakgrund har utvecklat henne som koreograf.

– Unga och artister som inte är proffs är väldigt berikande att samarbeta med. Man lär sig snabbt att om de inte är genuint intresserade av vad de håller på med så fungerar det inte. Det stämmer även för yrkesdansare, men jag förstår vikten av det bättre efter att ha jobbat med ”Skatepark”.

Skateboardkulturen har fått allt större plats i konstvärlden på senare år. Nyligen visade den sydkoreanska konstnären Koo Jeong-a utställningen ”OooOoO Malmö” på Malmö konsthall, där en skejtbar skulptur stod i centrum som lokala åkare kunde använda under öppettiderna.

Enligt Ingvartsen har skateboardkulturen alltid haft en särskild plats i samtiden.

– Att röra sig på hjul förstärker vår kapacitet och vad vi kan göra. När skateboarding föddes, från surfarnas vågor till att röra sig i vågor på asfalt redan på 1950-talet, så medförde det genast oändliga möjligheter. Föreställningen visar upp de möjligheterna i en ständigt pågående rörelse och i en ordlös gemenskap.

En central aspekt i ”Skatepark” är just den samhörighet som kulturen skapar. Ingvartsen blev starkt berörd av de sociala interaktioner hon bevittnade under sina observationer.

– Förutom åkarna såg jag allt som hände runtomkring ramperna. Folk som samlades för att äta eller tjejgänget som skapade en dans framför en mobiltelefon tillsammans. I ”Skatepark” ryms musik, sång och dans. Olika generationer och grupper möts i ett exempel på hur framgångsrikt man kan interagera med varandra. Gemenskap växer så lätt fram i det här naturliga sammanhanget, och publiken får ta del av den, säger hon.

Föreställningen har premiär på Dansens hus den 10 april. Innan varje föreställning bjuds lokala skejtare in att åka i den stora rampen på scenen, ett koncept som Ingvartsen tar med sig till varje stad där ”Skatepark” visas.

Mette Ingvartsen är inte bara koreograf och dansare utan även doktor i koreografi. Hennes verk utforskar ofta relationen mellan kropp, teknologi och samhällskritik. Tidigare uppsättningar som visats på Dansens hus inkluderar ”To come (extended)” från 2018 och ”Moving in concert” från 2020.

”Skatepark” representerar ett spännande möte mellan två expressiva världar som sällan korsar varandras vägar i konstnärliga sammanhang, men som enligt Ingvartsen delar samma passion för rörelse, frihet och gemenskap.