Storslaget avslut för ukrainsk festival: ”Musiken ska inte bara ses som politisk symbol”

Ukrainsk musik blomstrar i Stockholm trots krigets skugga

Den rysk-ukrainska konflikten har förflyttats från slagfälten till konsertsalarna, där festivalen European Music Ukrainian Spring i Stockholm har blivit en central arena för att synliggöra ukrainsk kultur. ”Där rysk fot kliver, det är vårt,” deklarerade Vladimir Putin under ett ekonomiskt forum i Sankt Petersburg förra året, ett uttalande som enligt festivalens konstnärliga ledare Natalya Pasichnyk symboliserar hur den ryska kulturen historiskt har undertryckt ukrainska kulturyttringar.

”Allt som avviker från det storryska är kontroversiellt. De utraderar allt som är annorlunda,” förklarar Pasichnyk när vi möter henne i Stockholms Konserthus där solljuset strömmar in genom de höga fönstren.

Under Sovjettiden var nationalistiskt präglad klassisk musik från Ukraina strikt förbjuden. Den ukrainska musiktraditionen överlevde främst genom folkmusik som sjöngs vid matborden, i hemmets privata sfär där censuren inte nådde. Detta har delvis format karaktären på den klassiska musik som bevarats, men Pasichnyk betonar att ukrainsk musik i grunden följer samma tradition som övrig europeisk klassisk musik.

Pasichnyk beskriver sitt arbete som ”musikalisk diplomati” – en nödvändig motvikt till den dominerande ryska närvaron i den klassiska musikkanonen. Ukrainian Spring har under de senaste åren vuxit från en tredagarshändelse till en festival som sträcker sig över två veckor. Expansionen har delvis drivits av det ökade intresset sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes.

Årets upplaga av festivalen bjöd på en särskilt symbolisk öppningskonsert i Grünewaldsalen där kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia fanns bland publiken. På scenen uppträdde Kungliga Filharmonikernas orkesterakademi tillsammans med Lvivs nationella filharmoniska orkester. Repertoaren inkluderade kulturella brobyggen som Myroslav Skoryks tolkning av ”Ack Värmeland, du sköna”.

En påtaglig konsekvens av kriget var tydlig på scenen: den ukrainska ensemblen bestod uteslutande av kvinnor. ”Männen är fast vid fronten. En av kvinnorna som är med i ensemblen har sin son där,” förklarar Pasichnyk med allvar i rösten.

”Hoppas utan hopp” blev årets festivaltemma – en titel hämtad från en dikt av den ukrainska poeten Lesia Ukrajinka, som var banbrytande i sitt sätt att porträttera kvinnor som fullvärdiga samhällsmedborgare vid förra sekelskiftet. Temat speglar den utdragna konflikten, som alltmer beskrivs som ett utnötningskrig.

Pasichnyk uttrycker en viss ambivalens inför det faktum att ukrainsk musik nu främst uppmärksammas för sin politiska dimension: ”Det gör lite ont i mig att musiken främst får uppmärksamhet som politisk symbol. Den ska värderas för sitt estetiska värde, inte bara på grund av Rysslands invasion.”

Trots detta har festivalens konserter generellt varit utsålda, och fredagens slutkonsert i Kungasalen på Kungliga Musikaliska Högskolan utgjorde inget undantag. Under kvällen framförde Musikhögskolans symfoniorkester verk av Vasyl Barvinsky – en ukrainsk kompositör som tillbringade tio år i förvisning i Sibirien medan stora delar av hans livsverk brändes – samt musik av Ljatosjynskyj, vars kompositioner förbjöds på grund av deras nationalistiska prägel.

”De gick tragiska öden till mötes, men deras stycken är monumentala och de var själva väldigt egensinniga. Det blir storslaget,” berättar Pasichnyk med tydlig stolthet.

När frågan ställs om det inte är politiskt att väva samman ukrainsk kultur med den europeiska, blir Pasichnyks svar nyanserat: ”Kanske, men det handlar mer om att synliggöra det gemensamma konstnärliga arvet, och att få ha en festival som tillåter mötet mellan olika uttryck. Det är inte samma sak som när Putin pratar om ryska skor.”

I en tid då kulturell identitet blir en del av den geopolitiska kampen, representerar European Music Ukrainian Spring både motstånd och försoning – en plattform där musiken får tala när ord inte räcker till, och där Ukrainas kulturarv får möjlighet att höras utan rysk överskuggning.