Takidasångaren släpper soloplatta: ”Det är kostsamt att ha den här diagnosen”

I det tysta tar Robert Pettersson ett nytt steg i sin musikaliska karriär

Svartklädd sitter Robert Pettersson på en stol i musikbolagets lokaler i Stockholm. Han har rest hit från Sundsvall för den obligatoriska pressrundan med intervjuer, fotograferingar och signeringar inför en lansering. Men det är inte som frontman för rockbandet Takida han är här idag – utan för att presentera sitt allra första soloalbum ”Deabolo hypomania”.

– Jag har haft tankar om en soloplatta i många år, men det var först när Stiftelsen lades ned 2024 som jag fick tid över. Då kände jag att jag hade fler låtar att skriva som inte nödvändigtvis behövde hamna på Takidas sida, berättar han.

Rockbandet Takida, som grundades 1999, blev ett av Sveriges största rockband under 00-talet efter genombrottet med hitlåten ”Curly Sue” 2007. Bandet blev både älskat av sina fans och hårt kritiserat i medierna.

– 2009 var vi som störst, då sålde vi ut Hovet. Det var nog vår topp. Nu är vi större i Tyskland, säger Pettersson.

Hans solokarriär tar dock en annan musikalisk riktning än den tunga rocken han är känd för. Den nya musiken är mer 80-talsinfluerad med tydligare popkänsla och elektroniska element.

– Jag lyssnar mycket på alternativ pop, det är det enda jag har lyssnat på i säkert fem års tid. Det blir en del syntwave och ganska mycket elektroniskt. Det är väldigt lite rock i min spellista.

Albumtiteln ”Deabolo hypomania” har en djupt personlig betydelse. Den är en kombination av smeknamnet på hans ex-fru Dea Norberg och det medicinska tillståndet hypomani som är kopplat till hans bipolära sjukdom.

– Många låtar handlar om henne och om hjärtesorg. Det är kostsamt att ha den här diagnosen. Oftast kan du inte vara kvar i ett förhållande. Antingen så tröttnar personen med diagnosen, eller så tröttnar partnern, förklarar han öppet.

Robert Pettersson har valt att vara transparent med sina psykiska utmaningar. Han har kämpat med bipolär sjukdom och återkommande depressioner sedan gymnasietiden. Vid 23 års ålder fick han äntligen ett namn på sitt tillstånd.

– När jag fick diagnosen depression var det en helt ny värld som öppnade upp sig. Jag fick svar på det mesta, fick medicin och träffade likasinnade. Det var en superskön känsla, minns han.

Hans låttexter speglar ofta de tunga känslorna han brottas med. Balladen ”You” från det nya albumet beskriver han som den svåraste låten han någonsin skrivit.

– Jag var helt nere för räkning då, och då brukar jag inte kunna skriva musik. Men den här gången gjorde jag ett undantag. Jag vet inte var jag fick kraften ifrån men nu vet jag att det går, att det kan fungera som terapi och en ventil.

Samtidigt beskriver han utmaningen med att skapa musik när man lever med bipolär sjukdom:

– Mår jag för bra skriver jag ingen musik, och är jag helt nere är det stört omöjligt. Det är det som är så jäkla trist med bipolaritet. När du är på topp mår du bättre än alla andra men sedan kommer bakslaget.

För att hantera svängningarna tar han stämningsstabiliserande medicin och har nyligen börjat med ECT-behandlingar (elektrokonvulsiv terapi). Trots att behandlingen påverkar närminnet har han redan märkt en betydande förbättring i sitt mående.

– Det är klart att det finns konsekvenser som jag skulle vilja slippa helt. Men jag är glad att det finns ett alternativ till medicin med snabbare effekt, säger han.

Bandmedlemmarna i Takida har varit ett viktigt stöd under de tuffa perioderna.

– Det är mina bästa vänner, vi stöttar varandra. Vi är som en dysfunktionell familj, säger han med värme i rösten.

Samtliga medlemmar bor i eller omkring Sundsvall. I Ånge, där Pettersson växte upp, finns fortfarande bandets gamla replokal kvar som en nostalgisk påminnelse om deras början.

– Den är fullt funktionsduglig men det är ingen som repar där längre. Det är lite vemodigt faktiskt. Nu används den mest för fiskeutrustning, berättar han.

När samtalet glider in på hans stora fritidsintresse – sportfiske – lyser Pettersson upp. Det som för många är en avslappnad aktivitet vid stranden är för honom äventyrliga expeditioner till exotiska platser.

– Det absolut roligaste är popperfiske. Då har du ett ganska stort drag av balsaträ som ser ut ungefär som en stor geting utan vingar. Och så kastar du ut den, och drar den mot dig för att skapa ett svall som lockar till sig fisken, förklarar han entusiastiskt.

Han har fångat allt från blue marlin till gulfenad tonfisk på sina resor till platser som Andamanerna och Lofoten.

– Den största jag drillat var på drygt 300 kilo. Då höll jag på i en timme och fyrtiofem minuter, och hade sele på mig och allting. Jag var helt färdig efteråt, minns han.

Soloalbumet ”Deabola hypomania” släpptes den 17 april, ett samarbete med Takida-medlemmen Chris Rehn. Parallellt fortsätter Takida sin karriär med ett nytt album planerat för i år och en kommande turné. Men för tillfället är det Robert Petterssons egen musikaliska resa som står i fokus – ett personligt projekt där han för första gången träder fram helt på egna villkor.