Den tionde upplagan av Open art i Örebro bjuder på en ojämn upplevelse, enligt recensenten. Trots flera intressanta inslag saknar utställningen en tydlig tematisk röd tråd, vilket gör att många av de omkring 40 verken som placerats ut på stadens gator och torg framstår som tämligen innehållslösa gester.

Den oväntat stora höjdpunkten kommer från den estnisk-spanska konstnärsduon Varvara & Mars, som presenterar en filmad körperformance med den finsk-ugriska minoriteten seto från Estland. Fyra kvinnor i färggranna traditionella dräkter sjunger med gäll röst om teknikutvecklingens negativa sidor och den tomhet som datorer och mobiltelefoner skapar i människor. Kontrasten mellan den traditionella körsången och det samtida budskapet skapar en tankeväckande upplevelse. Verket visas längst in i utställningen på Örebro konsthall, tillsammans med några mindre lyckade AI-genererade och interaktiva arbeten.

Att årets Open art upplevs som ojämn kan delvis förklaras av minskade anslag. Men den större bristen verkar vara avsaknaden av en sammanhållande tematik som kunde ha lyft helheten och skapat större sammanhang mellan de enskilda verken.

Bland de mer lyckade inslagen i stadsrummet återfinns amerikanske konstnären Mark Jenkins illusoriska figurer placerade kring Svartån. En svartklädd gestalt som sitter på huk och sträcker handen mot vattnet väcker frågor – är det en modern Narcissus eller någon på väg att försvinna ner i djupet?

Den svenska duon Masu har också lyckats fånga något av den vattenkraft som flödar genom Örebro. Deras svartmålade träpinnar, sammanhållna av vita buntband, bildar en otyglad virvlande form. Det är som om stadens underjordiska rörelser tvingats upp till ytan och gjorts synliga.

Dessvärre har utställningen också drabbats av vandalisering. Performancegruppen Liliths stora arm på Stortorget har skadats vid två tillfällen. Även flera av Lena Stenbergs flaggor, där hon tryckt foton från sin samiska familj på flaggorna från Ryssland, Sverige, Finland och Norge, har rivits ner. Dessa destruktiva handlingar kastar en skugga över evenemanget.

I Nikolaikyrkan presenterar Marja-Leena Sillanpää en grupp trästavar som utstrålar ceremoniell stillhet. Med sina svarvade, knoppliknande toppar bildar de en underfundig samling som tycks vänta på att tas i bruk. Under utställningens sista dag ska stavarna bäras till en hög av sly som Sillanpää placerat vid Slottet, vilket sluter ett symboliskt kretslopp.

Open art i Örebro pågår till och med den 6 september på Örebro konsthall, Nikolaikyrkan och flera platser i staden.

I Borås presenteras en betydligt mer sammanhållen utställning. Borås konstbiennal 2026, med undertiteln ”Warps & waves in the fabric of time”, anknyter direkt till stadens textilhistoria. Den textilindustri som länge utgjorde stadens ekonomiska livsnerv utgör här en naturlig utgångspunkt för konstnärliga reflektioner.

Biennalen strävar efter att visa de globala konsekvenserna av textilindustrins utveckling. Genom ett dussin konstnärers verk på Borås konstmuseum och Textilmuseet, samt delvis i stadsrummet, målas en sorgesång över en förlorad epok upp. Samtidigt lyfts hantverkets levande kunskap och tradition fram som något värdefullt och bevarande värt.

Utställningen tar upp vanliga frågor inom samtidskonsten, men ger dem en samtidigt poetisk och politisk form. Bangladeshiske konstnären Sohorab Rabbey drar i en video på konstmuseet sitt tygstycke genom Dhakas becksvarta avloppsvatten, ett kraftfullt statement om textilindustrins miljöförstöring i länder dit produktionen flyttat.

Brittiska Yasmin Smith glaserar keramik med tungmetaller från Manchesters förorenade floder, medan Dzamil Kamanger pärlbroderar ett kurdiskt pass. Dessa verk rör sig mellan utopi och förtvivlan, mellan hopp och resign.

På Textilmuseet har Petra Bauer skapat ett pedagogiskt bord fyllt med material som visar på solidaritet och kontinuitet. Affischer från Borås tidiga kvinnorörelse blandas med fotografier från stadens finska förening och av dagens invandrarkvinnor. På ett enkelt och direkt sätt synliggör Bauer trådar mellan dåtid och nutid, mellan olika generationers kamp och organiserande.

Marcia Harvey Isaksson presenterar en samling vävstolar placerade i en cirkel alldeles intill Bauers installation. De säregna och estetiskt tilltalande objekten kommer från olika kulturer men bygger alla på snarlika, urgamla tekniker. Trådar löper spända genom luften, stenar och gamla strykjärn fungerar som vikter i ett belyst och balanserat kraftfält. Grovt mohairgarn på golvet binder samman vävstolarna som en navelsträng.

Harvey Isakssons sceniska installation utgör, liksom den estniska kören i Örebro, navet i sin respektive utställning. Båda verken möter vår samtida situation genom att betona traditionens betydelse och värdet av äldre kunskaper och uttrycksformer.

Borås konstbiennal 2026 pågår till och med den 27 september på Borås konstmuseum, Textilmuseet och flera platser i staden. Utställningen framstår som mer genomarbetad och tematiskt sammanhållen än Open art, med en tydligare koppling till platsen och dess historia.

Där Open art i Örebro kännetecknas av spridning och vissa starka enskilda verk, erbjuder Borås biennal en mer kurerad helhet där textilindustrins globala historia och lokala förankring skapar en gemensam plattform för konstnärliga reflektioner kring hantverk, tradition, migration och hållbarhet.