Larry Davids nya satirserie granskar amerikansk historia med skarp humor

Efter ett kvarts århundrade har observationskomikern och ”Seinfeld”-medskaparen Larry David återvänt med en ny serie som kastar en kritisk blick på amerikansk historia. I ”Life, Larry and the pursuit of unhappiness” som nu har premiär på HBO Max, bjuds tittarna på en gapigt revisionistisk satir som landar mitt i USA:s stora 250-årsfirande av självständighetsförklaringen.

Med skådespelaren Samuel L. Jackson som berättare rör sig serien ledigt mellan avgörande händelser i amerikansk historia. Varje avsnitt gör nedslag i olika tidsepoker och landar i komiska sketcher där Larry David själv står i centrum. En del av nöjet ligger i att känna igen alla kända ansikten som dyker upp i gästroller genom de sju avsnitten som vardera är cirka 30 minueter långa.

Serien erbjuder ett alternativ för dem som fått nog av symboltunga firanden, som när Donald Trump och kampsportsorganisationen UFC nyligen omvandlade Vita huset till en modern gladiatorarena. I stället för stora ceremonier serverar David en humoristisk och kritisk granskning av nationens historia.

Ett tydligt politiskt perspektiv

Larry David har under lång tid varit öppen med sina politiska åsikter. Han är liberal, demokrat och en hård kritiker av Donald Trump. Detta är inte uppseendeväckande i Hollywood, men perspektivet präglar tydligt seriens syn på historien. Redan i öppningsscenen, där seriens exekutive producent Barack Obama dyker upp i en cameoroll, blir det en inte alltför subtil vink om seriens politiska hemvist.

Detta betyder dock inte att humorn är feg eller förutsägbar. Tvärtom. Med sitt karakteristiskt skrikiga tilltal intar David rollen som den obekväma personen i rummet – eller på bussen. Ett tydligt exempel är scenen där han försvarar Rosa Parks rätt att sitta bredvid honom, vilket snart visar sig bottna mer i egen bekvämlighet än i principfast solidaritet. Han sitter på ytterplatsen och vill ogärna flytta på sig.

Rosa Parks går från att vara imponerad av hans solidaritet till utmattad av hans kroppsliga odör, konstanta tjatter och olämpliga sexsnack. Till slut får hon nog och sätter sig längst bak i bussen – ett omvänt slut på den historiska händelsen som blev en symbol för medborgarrättsrörelsen.

Jämförelser med filmhistorien

Seriens hela koncept väcker associationer till filmen ”Forrest Gump” från 1994, där en glad idiot springer genom avgörande händelser i 1900-talets amerikanska historia. I Davids version är det mer parodiskt vinklat, utifrån det lika enkla som lekfulla tankeexperimentet: ”Tänk om Larry David hade varit där?”.

Den komiska effekten bygger mycket på att Davids samtidstypiskt neurotiska persona skär sig kraftigt mot de historiska miljöerna. Detta betonas ytterligare med anakronistiska svordomar och ett modernt språkbruk som kolliderar med den historiska kontexten.

Visuell enkelhet och dialogdriven humor

Scenerna är tydligt dialogdrivna och lika visuellt avskalade som sketcher från ”Saturday Night Live”. Ibland är de så pass enkelt filmade att de nästan hade fungerat lika bra som ljudupplevelse medan man städar eller viker tvätt. Den visuella estetiken är medvetet nedtonad för att ge rum åt repliker och situationskomik.

Resultatet är småputtrigt men träffsäkert. Serien erbjuder en underhållande och välbehövd roast av USA:s 250-årskalas, som annars riskerar att drunkna i nationalistisk sentimentalitet. Genom Davids osparande komik får tittarna en påminnelse om att historien är komplex och inte alltid så heroisk som den officiella berättelsen vill göra gällande.

Under seriens gång blir man lika lättad över att Larry David inte fanns i dessa historiska situationer förr som tacksam över att han gör det nu – åtminstone på tv-skärmen. Hans förmåga att avslöja hyckleri och ifrågasätta invanda sanningar gör serien till mer än bara underhållning.

Med sitt karaktäristiska sätt att observera vardagens och historiens absurditeter levererar Larry David ännu en gång satir som både roar och provocerar. Serien får betyget 3 av 5 och rekommenderas för dem som uppskattar intelligent humor med politisk udd.