På Borgmästargatan på Södermalm i Stockholm har ytterligare en italiensk restaurang öppnat sina dörrar. Trattoria Sperandio har tagit över lokalerna efter Café Nizzas tidigare bakficka och erbjuder klassisk italiensk trattoriamat i en av stadens mest italiensktäta miljöer.

Området kring korsningen Folkungagatan och Renstiernas gata har på senare tid blivit ett nav för italiensk matkultur i Stockholm. Här finns redan etablerade verksamheter som Francesco med sina bakverk, fine dining-restaurangen La Civetta och det mer avslappnade barhänget Tripletta. Nu utökas utbudet alltså med Trattoria Sperandio.

Bakom satsningen står Mario Sperandio, som har lång erfarenhet från Stockholms restaurangscen och dessutom ett tungt italienskt arv att förvalta. Som dotterson till Giuseppe Sperandio, en legend inom svensk pizzakultur som bland annat introducerade den klassiska pizzasalladen och den populära pizza bussola, har han stora skor att fylla.

Lokalen är spartanskt inredd med kakelplattor på väggarna och pappersdukar med italienska ortsnamn på borden. Ambitionen är tydlig – att efterlikna de opretentiösa hål-i-väggen-restauranger som finns i italienska städer. Miljön verkar tilltala en bred publik, och vid borden syns allt från barnfamiljer till medelålders stamgäster och unga södermalmsbon.

Konceptet för Trattoria Sperandio föddes under pandemin när Mario Sperandio och hans mamma öppnade sitt hem som restaurang. Försöket blev enligt krögaren själv en stor succé och väckte längtan efter att driva en egen restaurang på heltid. Nu har den drömmen förverkligats, även om verksamheten drivs med minimala resurser. Mario Sperandio står själv för det mesta – han är både kock, sommelier, kypare, diskare och städare. Vid enstaka tillfällen får han hjälp av sin lillebror med serveringen.

Den minimalistiska ansatsen märks också i inredningen. Gäster som kommer när bordet inte är klart hänvisas till ett sidorum med utomhusstolar utanför toaletten – en lösning som kanske tar det spartanska konceptet ett steg för långt, men som samtidigt understryker restaurangens enkla utgångspunkt.

Menyn är medvetet kort och förändras kontinuerligt. Uppdelningen följer italiensk tradition med antipasti, secondi, dolce och ost, men urvalet är begränsat och rätterna genomgående rustika. Trattoria Sperandio har gjort det till en poäng att servera inälvsmat och andra traditionella råvaror som sällan syns på svenska menyer. Vid vissa tillfällen erbjuds till exempel trippa alla Romana, där komage är huvudingrediensen.

Bland förrätterna finns marinerade oliver för 75 kronor och kycklinglever på crostini för 85 kronor – en skiva hårt stekt bröd med ett lager färsliknande lever som lyckas undvika den kvalmighet som annars kan prägla leverrätter. Mozzarella med paprika kostar 125 kronor och bjuder på len, krämig buffelmozzarella toppad med olivolja och omgiven av syrliga marinerade grönsaker, pinjenötter och basilika.

Vad gäller huvudrätter håller restaurangen sig till den italienska lantkökstraditionen. Abborre med fagioli och mangold för 235 kronor är en enkel men vällagad rätt där fisken serveras i en smörig, syrlig sås tillsammans med gröna bönor och sauterad mangold. Bräserade oxrulader till 245 kronor är möra och smakrika i en kraftig tomatsås, och passar väl ihop med cianfotta för 75 kronor – en caponataliknande grönsaksröra med potatis.

Spagetti med pesto och hyvlad sparris kostar 215 kronor och är precis så okonstlad som den låter, med generösa mängder grönsaker och mustig basilikasås. Pomodoro al riso för 205 kronor består av söta bakade tomater fyllda med ris och serveras med klyftad potatis – rejält och gott, även om kryddningen kunde varit lite mer framträdande.

Mario Sperandio har lovat att det alltid ska finnas en bra tiramisu på restaurangen, och det löftet hålls. Desserten kostar 115 kronor och är lagom rinnig, rejält spritig och kaffedoftande. Som alternativ finns en polenta- och aprikoskaka för 105 kronor – en mäktig majsmjölskaka toppad med sockrig aprikos.

Vinlistan är italiensk och väl vald, och Mario Sperandio guidar gärna gästerna till passande kombinationer. Prisklass ligger i mellansegmentet, vilket gör restaurangen tillgänglig för de flesta.

Öppettiderna är något begränsade. Restaurangen håller öppet onsdagar och torsdagar från klockan 16 till midnatt, och fredagar och lördagar från 16 till 01. Övriga veckodagar är stängt, vilket speglar den lilla personalstyrkan och verksamhetens intima karaktär.

Frågan om Stockholm verkligen behöver fler italienska restauranger är berättigad – utbudet av generiska italienare med likartade menyer är redan stort. Men Trattoria Sperandio erbjuder något annorlunda. Vissa rätter påminner om hemlagad mat från ett italienskt hem där någon stått i köket hela dagen. Lokalen har en autenticitet som kan få besökare att känna sig som på en utlandsresa snarare än på Södermalm.

Även om allt inte är perfekt och viss elegans saknas, uppvägs bristerna av äkta entusiasm och genuin smakkänsla. Servicen är otillgjort trevlig och konceptet känns genuint. Det är ett litet familjeprojekt med hjärta, inte ännu en kedjekrog med centralstyrd meny.

För den som vill ha mer polerade upplevelser eller moderna tolkningar av det italienska köket finns alternativ i närheten. Men för den som uppskattar rustik, äkta trattoriamat i avslappnad miljö är Trattoria Sperandio värt ett besök.