Turnerande urfolkskonst får permanent hem: ”Det man önskar är respekt”

Efter en omfattande turné genom USA och Kanada har konstutställningen ”Arctic highways” äntligen hittat hem. Valet föll på Granö i Västerbotten, en plats vars geografiska och kulturella betydelse speglar utställningens tematik. Här, längs Umeälven, möts kust och fjäll i en historisk korsning där handel, kultur och människor rört sig mellan regioner under generationer.

Utställningen invigdes ursprungligen i Washington i maj 2022 och har sedan dess rest runt på den nordamerikanska kontinenten. Den samlar verk från urfolkskonstnärer från Sápmi, Alaska och Kanada, och syftar till att belysa gemensamma erfarenheter och kulturella uttryck bland arktiska urfolk.

Tomas Colbengtson, själv konstnär och uppvuxen i en samisk by nära Björkvattnet i Tärna, är en av kuratorerna bakom projektet. Han deltar även som medverkande konstnär i utställningen. Namnet ”Arctic highways” är en hyllning till den samiske poeten Nils-Aslak Valkeapää, som ursprungligen ville skapa en film under samma titel om likheterna mellan olika urfolkskulturer.

”Vi har slutfört hans vision. Eller, ja, påbörjat den”, säger Colbengtson. Han förklarar att utställningen sammanför konstnärer från hela det arktiska halvklotet, runt polcirkeln.

Projektet växte fram ur konkreta frågeställningar om urfolkskonst globalt. Efter att Colbengtson 2018 medverkade i etableringen av ett residens för samiska konstnärer i Sverige väcktes funderingar kring urfolkskonstnärer i andra delar av världen. Finns det likheter mellan urfolk här och urfolk i Alaska eller Sibirien? Vad skapar konstnärerna där? Dessa frågor blev startskottet för ett större projekt.

Svaret visade sig vara slående. Colbengtson beskriver hur teamet bakom utställningen upptäckte påfallande likheter, både historiskt och i samtiden. Koloniseringen har fungerat på i princip samma sätt överallt. Urfolken har förbjudits att tala sina språk och utöva sina religioner, de har tvingats acceptera ny kultur, berövats sina landområden och påtvingats nya bestämmelser från kolonisatörerna.

”Vi speglar varandra där. Det är grunden i utställningens verk, vid sidan av hur man också reparerar, återtar och stärker”, säger Colbengtson.

Under de senaste åren har Colbengtson följt med utställningen på dess internationella turné. Han menar att inställningen till urfolkskonst har förändrats markant i Sverige på senare tid. Samiska verk som tidigare kategoriserades som ”hantverk” eller ”slöjd” får nu ökad status och accepteras som konst i traditionell bemärkelse. Enligt Colbengtson har ”Arctic highways” bidragit till denna utveckling.

”För tio år sedan var urfolkskonst inte ett validerat begrepp. Det var svårt att få finansiering om man var samisk konstnär”, konstaterar han. Han medger att det fortfarande råder okunskap i Sverige om samer och att många har en schablonbild, men att samiska konstnärer, författare och regissörer på senare tid fått större utrymme i det allmänna. Förståelsen och intresset för urfolkskultur har ökat, och äntligen växer en synlig samisk konsthistoria fram.

Utställningens tema ”Ett gränslöst folk” fokuserar på kultur, identitet och förbindelser mellan urfolk över geografiska och politiska gränser. Ett av Colbengtson egna verk är en interaktiv samisk trumma. Ett annat består av en serie bilder som lyfter språkfrågan, eller snarare bristen på språk. Colbengtson har själv till stor del förlorat sitt modersmål, sydsamiskan, på grund av koloniseringens påverkan.

Bland de elva medverkande konstnärerna finns etablerade namn som Britta Marakatt-Labba, Sonya Kelliher-Combs, Gunvor Guttorm, Marja Helander och Maureen Gruben. Deras verk representerar olika tekniker och uttryck men delar tematiken kring urfolkserfarenheter och kulturell motståndskraft.

Ambitionen sträcker sig längre än endast utställningen. Planen är att Granö ska utvecklas till en internationell mötesplats för urfolkskonst och urfolksperspektiv, där kulturellt utbyte kan fortsätta över tid. Den geografiska platsen, vid Umeälven med sin historia som kulturell korsning, symboliserar denna ambition.

Efter en inledande vernissage ställs de elva urfolkskonstnärernas verk ut i Granö på obestämd tid. Utställningen huseras i Sjungaregården, belägen längs E12 mitt i Granö. Fram till den 9 augusti är den öppen tisdag till söndag mellan klockan 11.00 och 16.00, med ytterligare öppettider tillgängliga på utställningens hemsida.

”Arctic highways är ett unikt tillfälle att få en koncentrerad inblick i samtida arktisk urfolkskonst”, säger Colbengtson.

Han uttrycker hopp om att både utställningen och platsen kommer att bidra till bredare förståelse och ökat intresse för urfolkskulturer. ”Det man önskar är respekt. Att alla röster ska få höras. Det här är ett steg i rätt riktning”, avslutar han.

Projektet representerar en viktig utveckling inom nordisk och internationell konstscen, där urfolksperspektiv får allt större erkännande och där konstnärliga uttryck från marginaliserade grupper lyfts fram som central samtidskonst snarare än etnografiska kuriositeter.