Uje Brandelius: Tomas Ledin hade rätt – sommaren är kort

Den svenska sommarhiten är ett unikt kulturellt fenomen som väcker starka känslor och åsikter varje år. Men frågan om vilken som är den allra bästa svenska sommarhiten genom tiderna är svår att besvara – och kanske ännu svårare att enas om.

För att kvalificera sig som en riktig sommarhit krävs egentligen bara en sak: att låten spelas överallt, hela tiden och på hög volym under sommarmånaderna. Här handlar det om radiopop, inte klassiska sommarlåter som ”Idas sommarvisa” eller Vivaldis sommarmusik.

Sommarhiten är ett särpräglat svenskt fenomen, och förklaringen är enkel. Inget annat land i världen har en så kort sommar i kombination med en så framgångsrik musikindustri. Detta skapar en unik grogrund för låtar som fångar den flyktiga svenska sommarkänslan.

Trots sin kulturella betydelse har sommarhiten inte pekats ut som särskilt bevarandevärd av den svenska kanonkommittén. Den har inte heller föreslagits för Unescos lista över immateriellt svenskt kulturarv, något som däremot aktiviteter som att ”gå studiecirkel” och ”göra musikdemos” har. Anledningen kan vara att sommarhiten överskuggas av en annan ursvensk tradition: att klaga på sommarhitar.

## Olika generationer av sommarhitar

De mest självklara kandidaterna tillhör kategorin som väljer glädjen. Hit hör klassiker med ordet sommar i titeln, som ”Sommar, sommar, sommar” av Sten Carlberg och Eric Sandström från 1952 och ”Sommar och sol” med Sven-Ingvars från 1970.

Att solen skiner kan vara skäl nog för jubelsång, vilket Peps Persson visade i ”Oh boy!” från 1993 och Latin Kings i ”Fint väder” från 1994. Varmt och soligt väder leder naturligt till önskningar om fest, gärna på stranden och gärna med en sommarflirt. Bröderna Herrey fångade detta i textraden ”sommarparty på stranden, kom och ta mig i handen” i låten ”Sommarparty” från 1985.

Under 70- och 80-talen uppstod en ny genre av sommarhitar. Ut med blommor, bryggor och solsken, in med hud, läppar och ljumma sommarnätter. Kåtlåtarna gjorde entré. Magnus Uggla sjöng ”Jag fick ner dig på en äng” i sin biker-fantasi ”Sommartid” från 1980. I Peter Lundblads ”Ta mig till havet” från 1986 var skådeplatsen en strand med fuktig sand, där metaforerna stod som spön i backen men budskapet var tydligt.

Mer rakt på sak var Eric Amarillo i ”Vill du ligga med mig då?” från 2011. Genrens juvel är textraden ”Om du hör en bra låt och din partner är kåt är det glassigt” från Mange Schmidts ”Glassigt” från 2006 – ett credo som kan läsas som hela kåtlåtgenrens manifest.

En tredje genre utgörs av de rakt av imbecilla sommarhittarna. De låtar som sänker sig till lyssnarens nivå efter 14 piña colada. Det finns gott om exempel: ”Boten Anna” från 2006, ”Hej Monika” från 2004 och ”Oa hela natten” från 1981, för att nämna några.

## 1982 – sommarhitens märkesår

I jakten på den bästa svenska sommarhiten finns det en sommar som inte går att komma förbi: 1982, sommarhittarnas år noll.

Detta var året då den svenska välfärden stod i zenit. Det var i princip omöjligt att bli arbetslös, det fanns en statlig hamburgerkedja och på kontor runt om i landet fanns obegränsade mängder kontorsmaterial tillgängligt. Men 1982 hade inte blivit sommarhitens märkesår om det inte vore för att den svenska välfärdens toppnotering sammanföll med en annan kulturell kulmen: peak topless.

Ekonomin var alltså på topp och moralen modernast möjliga. Som ytterligare bonus hade svenska folket fått fem veckors semester bara några år tidigare. Tid, pengar och frigjordhet drev svenskarna till stränderna och after beach-festerna. Det enda som saknades var en låt som kunde bli soundtracket till allt detta.

Försommaren 1982 kom två låtar till Sveriges Radio som skulle visa sig bli de i särklass mest agendasättande sommarhitar som någonsin gjorts på svenska: Gyllene Tiders ”Sommartider” och Tomas Ledins ”Sommaren är kort”.

## Två monumentala konkurrenter

Fyrtio år senare känns det häpnadsväckande att dessa båda popkulturella monoliter faktiskt släpptes med bara några veckors mellanrum och har tävlat mot varandra sedan dess. De blev sommarhittarnas motsvarighet till tennislegenderna Björn Borg och John McEnroe.

”Sommartider” är en effektiv arenahymn till sommaren med handklapp och allsång. ”Sommaren är kort” passade perfekt i batteriradion på stranden efter att Thore Skogman hade pratat färdigt i radions sommarprat.

Texten till ”Sommartider” placerar låten bland kåtlåtarna, vilket Sveriges rektorer och musiklärare kanske borde reflektera över inför kommande skolavslutningar. Texten till ”Sommaren är kort” är däremot något helt annat – en familjevänlig lägereldsdänga, fri från sexuella anspelningar.

Tomas Ledin lovsjunger den blå himlen, plastsandalerna och sanden mellan tårna. Men sedan gör Ledin något som ingen annan svensk sommarhitskompositör vågat: han tillsätter en nypa malört till sin paraplydrink. I refrängen framgår det plötsligt att den beskrivna idyllen inte är evig. Ledin gör konst av det svenska missmodet.

## En filosofisk dimension

Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Vetskapen om att visst har vi det bra nu, men snart blir det värre, styr i hög grad våra val. Vi pensionssparar i lagom trygga fonder, smörjer in oss i solskyddsfaktor 50 och springer maraton. Allt för att sommaren i våra liv ska bli så lång som möjligt. Men hösten kommer ändå snart, och det går med vindens fart.

Det finns de som skulle säga att vetskapen om att sommaren är kort gör livet dystert. Men Ledin vet att det är tvärtom. Liksom filosofer som Martin Heidegger, Jean-Paul Sartre och Martin Hägglund har Ledin förstått att själva faktum att livet är kort är det som gör livet meningsfullt. Skulle livet vara för evigt skulle vi inte ha någon anledning att kliva upp ur sängen på morgonen.

Det har gått nästan ett halvt sekel sedan ”Sommaren är kort” nådde Sveriges öron. Textens imperativ – lev nu, snart är du död – kan i dag under galopperande klimatkris te sig egoistiskt. Det kanske inte är läge att sjunga sånger om att leva i nuet när det är framtiden som så desperat behöver vår hjälp. I en tid då vårt största samhällsproblem är att sommaren håller på att bli för lång har Ledins budskap blivit delvis föråldrat.

Samtidigt är situationen komplex. Vi mår inte bra av oro, och oron är sällan konstruktiv. Men planeten vi bor på överlever inte utan vår oro. I det postledinska paradigmet måste därför oron och hoppfullheten gå hand i hand. Vi måste sträva efter att vara två saker samtidigt: bekymmerslösa semesterfirare och bekymrade jordbor.

Är ”Sommaren är kort” den bästa svenska sommarhitten någonsin? Kanske inte – många skulle nog säga att den är ganska jobbig, en sommarplåga i ordets rätta bemärkelse. Andra kandidater till titeln är Pugh Rogefeldts ”Små lätta moln” från 1969 och Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” från 1973.

Men ingen kan ta ifrån Ledin att han gjorde det som ingen annan svensk sommarhitmakare har gjort: han gav våra liv en djupare mening genom att påminna oss om att ta vara på nuet. Så ta för dig – solen kanske bara skiner i dag.