I den svenska musikvärlden har sorg och saknad spritt sig efter beskedet om Georg ”Jojje” Wadenius bortgång. Den folkkära gitarristen, som räknas som en av Sveriges skickligaste genom tiderna, hade en fullspäckad kalender framför sig när det oväntade beskedet kom på fredagsmorgonen.

Redan nästa vecka skulle Wadenius och pianisten Lotta Hasselquist Nilsson ha framfört sin gemensamma konsertföreställning ”Livet är mer än bara musik” på Göteborgs stadsteater. En djupt förkrossad Hasselquist Nilsson berättar för DN att hon saknar ord för att beskriva sorgen efter sin nära vän.

”Han var en fantastisk människa. En av de bästa jag någonsin träffat,” säger hon och jämför honom med sin framlidne make, pianisten Stefan Nilsson. ”Jag brukade säga om Stefan att han var en av de vackraste människorna, både utanpå och inuti. Och Jojje var också en av dem. En av de goda i världen.”

Vänskapen mellan Hasselquist Nilsson och Wadenius växte fram under ett gemensamt sorgearbete de senaste tre åren. Båda hade förlorat sina livspartners – hon sin make i ALS och han sin fru Brit Grønnevik ett halvår tidigare. De utvecklade en nära relation där de talade med varandra flera gånger dagligen och blev musikaliska själsfränder.

Sångerskan Helen Sjöholm, som känt Wadenius i 26 år, är också djupt tagen av beskedet. De gav konserter tillsammans så sent som för en vecka sedan i Karlstad.

”Jag kan bara inte förstå att det här har hänt. Vi hade en superhelg. Han spelade så, så fint. 80 bast. Han var alltid så närvarande i det han gjorde. En stor musiker, som hade en gränslös musikalitet,” berättar Sjöholm.

Hon beskriver Wadenius som en stor inspirationskälla som betytt mycket för hennes egen musikalitet. Sjöholm framhåller också den stora respekt som finns i musikerkretsar för hans kunnande och ödmjuka inställning.

Wadenius musikaliska karriär är imponerande bred. Han spelade i gruppen Made in Sweden, som belönades med en Grammis, och i det amerikanska rockbandet Blood, Sweat & Tears. Under flera år var han medlem i TV-programmet ”Saturday Night Live’s” husband fram till 1985. Han medverkade på skivor med internationella storstjärnor som Aretha Franklin, Diana Ross och Roberta Flack och samarbetade även med Simon & Garfunkel, Backstreet Boys och Kent.

I Sverige är Wadenius kanske mest känd för sin barnmusik, där han tonsatte Barbro Lindgrens texter och komponerade musiken till den animerade barnfilmen ”Kalles klätterträd” och ”Farbrorn som inte vill va’ stor”.

Artisten Tomas Ledin understryker Wadenius betydande påverkan på rock- och popmusik genom åren. ”Med Made in Sweden ritade han om kartan för svensk pop- och rockmusik. Det var något helt nytt,” säger Ledin och fortsätter: ”Han kommer vara synnerligen saknad. Både som en ovanligt sympatisk människa, lätt att tycka om, och för sin musikaliska gärning.”

Även musikern Janne Schaffer minns Wadenius som en av grundarna till det svenska musikundret, medan Tommy Körberg, som lärde känna honom redan i slutet av 1960-talet, beskriver honom som en ”gudabenådad gitarrist” och framhåller särskilt hans förmåga som kompgitarrist: ”Det var ingen som slog honom på det.”

Lotta Hasselquist Nilsson menar att Wadenius ibland varit underskattad i Sverige. ”Han är en av de största gitarristerna som det här landet haft. Han var banbrytande på alla sätt. I USA tror jag att man var bättre på att förstå det.”

Siw Malmkvist, som spelade in skivan ”Har’u varit på cirkus” tillsammans med Wadenius på 70-talet, berättar att hon nyligen tänkt på honom och önskat att de skulle träffas igen. ”Nej, vad ledsen jag blev. Nu saknar jag honom väldigt mycket,” säger hon.

Tidigare i år tilldelades Georg ”Jojje” Wadenius medaljen Litteris et Artibus av kung Carl Gustaf och drottning Silvia, ett erkännande av hans enastående bidrag till svenskt musikliv. Hans bortgång lämnar ett tomrum i den svenska musikvärlden, men hans arv lever vidare genom den musik som berört flera generationer av svenskar.

Dela.

10 kommentarer

Leave A Reply