Vardagspoetisk och viskande konst på Artipelag

I det nattsimmiga ljuset av konstnärliga uttryck visas just nu två parallella utställningar på Artipelag i Gustavsberg, där både svenskt och thailändskt perspektiv möts under samma tak fram till den 30 augusti.

Fredrik Wretman, en svensk konstnär vars genombrott kom i början av 1990-talet, presenterar sin utställning ”IC3D2”. Wretmans konstnärliga resa började med en bildserie där han riktade kameran mot golvet på prestigefyllda New York-gallerier, ett verk som subtilt ifrågasatte konstvärldens hierarkier. Sedan dess har han fortsatt utforska seendets natur genom speglingar och optiska illusioner, allt enligt hans egen devis ”It’s all in your head”.

Wretman, som numera delvis är bosatt i Thailand där han gjuter sina bronsskulpturer, visar nu ett hundratal små figuriner på Artipelags största rum. Dessa tvärhandshöga verk är symmetriskt placerade på vita podier och skapar tillsammans en myllrande parad av olika karaktärer – allt från populärkulturella figurer som cowboys och utomjordingar till mytologiska varelser från antiken och österländska religioner.

En tydlig referens i Wretmans arbete är Carl Milles. I skulpturerna syns samma uppåtsträvande riktning och intresse för klassiska motiv, även om skalan är betydligt mindre. I Wretmans händer framstår de små bronsskulpturerna som ett slags konstnärligt tidsfördriv, nästan som hastiga skisser i ett ritblock eller ett pysslande framför tv:n. Som besökare får man känslan av att titta konstnären över axeln mitt i den skapande processen.

Det opretentiösa och anspråkslösa uttrycket ger ett generöst intryck genom den stora mängden skulpturer, men samtidigt känns det som att konstnären kanske haft det lite för bekvämt i sitt tropiska paradis. Trots mängden saknas något av den skärpa som kännetecknade hans tidiga arbeten.

Parallellt med Wretmans utställning visar Artipelag också ”January 2567” av den thailändska konstnären Apichaya Wanthiang. Hennes arbete består huvudsakligen av målningar och installationer med nattliga scener där människor utför vardagliga ritualer: de fångar gräshoppor med vita tyghåvar eller färdas på motorcykel längs lantliga vägar.

Ett genomgående tema i Wanthiangs verk är hur ljuskällor skapar diffusa motiv – oavsett om ljuset kommer från en eld, en pannlampa, en strålkastare eller från videoprojektorn i hennes textila installationer. I en särskilt fängslande målning stirrar en storörad hund mot betraktaren, med en dramatisk svart slagskugga bakom sig.

Wanthiangs måleri är schematiskt med få detaljer, breda penseldrag och en behärskad färgskala i blågröna och bruna toner. Ett intressant grepp är att dukarna har monterats på träställningar, vilket ger dem en rumsskapande, skulptural kvalitet som förstärker upplevelsen.

Det vardagspoetiska och stämningsfulla i Wanthiangs verk balanseras av ett något återhållsamt temperament. Trots att de två konstnärerna arbetar med helt olika motiv, material och tekniker förenas de i ett gemensamt lågmält tilltal. Detta är konst som inte skriker utan viskar till sin publik.

Utställningen skapar en intressant dialog mellan västerländskt och östasiatiskt perspektiv, där Wretmans långa karriär och etablerade position kontrasteras mot Wanthiangs mer poetiska och suggestiva bildvärld. För konstintresserade erbjuder Artipelag därmed en möjlighet att reflektera över olika konstnärliga uttryck och kulturella perspektiv genom två parallella presentationer som kompletterar varandra trots sina olikheter.

I den natursköna miljön vid Värmdö skapar dessa utställningar en stilla plats för kontemplation, helt i linje med Wretmans buddhaliknande skulpturer som tycks betrakta tillvaron och konsten med ett upphöjt, distanserat lugn.