America Vera-Zavala, författare och dramatiker, var en av de mest synliga figurerna i den globaliseringskritiska rörelsen i början av 2000-talet. Som ansiktet utåt för den svenska grenen av nätverket Attac befann hon sig i centrum för händelserna under EU-toppmötet i Göteborg 2001. Nu har hon gett ut boken ”Fiesta! Memoarer från upprorets tid”, utgiven av Ordfront på 338 sidor, där hon både skildrar sin egen politiska resa och återvänder till de händelser som kom att förändra bilden av aktivism i Sverige.

Sommaren 2001 blev en vändpunkt för en hel generation. Under Hultsfredsfestivalen nådde nyheten backstage att polisen sköt demonstranter i Göteborg. För många unga framstod situationen som så allvarlig att tankar om krig uppstod. De ödesdigra dagarna under toppmötet har sedan dess skildrats i böcker, tv-program och filmer. Händelserna markerade en brutal konfrontation mellan en radikal ungdomsrörelse och en ordningsmakt som inte fungerade som den skulle.

Vera-Zavala kan inte undvika att skriva om ”den jävla helgen”, som hon själv uttrycker det, men ”Fiesta!” är mer än en redogörelse för Göteborgskravallerna. Boken har undertiteln ”Memoarer från upprorets tid” och utgör en bredare berättelse om en ung kvinna med drömmar om en annan värld. Den riktar fokus mot hur tomrummet efter kommunismens fall under tidigt 1990-tal öppnade fältet för nya politiska strömningar.

Precis som Karin Pettersson gjorde i fjol i sin bok ”Förbannelsen”, undersöker Vera-Zavala denna tid. Men medan Petterssons berättelse handlade om nyliberalism och avregleringar ur byråkratens och reformistens perspektiv, är ”Fiesta!” aktivistens och revolutionärens historia. Den skildrar en rörelse som den synliga ledaren Vera-Zavala hävdar var ledarlös, där organisering skedde via internet och där idéer som skuldavskrivning för fattiga länder och skatt på internationella valutatransaktioner drev engagemanget.

Attac och den bredare antiglobaliseringsrörelsen representerade under denna period en internationell mobilisering för jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Historien var inte slut, som den amerikanske politiska filosofen Francis Fukuyama hade påstått efter Berlinmurens fall. Den fortsatte, men i nya former och med nya aktörer.

I boken beskrivs en tid fylld av fester, diskussioner och demonstrationer. Men när polisen sköt i Göteborg började luften pysa ur rörelsen. Vera-Zavala är i boken fortfarande arg på dem som startade kravallerna. Hon är också kritisk mot medias bevakning, som enligt henne inte visade ”en enda bild på en ’vanlig aktivist’ eller ’vanlig demonstration'”. I omgivningens ögon blev Attac, som hon ser det, synonymt med huliganism – en stämpel som rörelsen aldrig riktigt kunde skaka av sig.

Händelserna i Göteborg 2001 har fortsatt att påverka hur aktivism uppfattas i Sverige. De omfattande polisinsatserna, skottlossningen och de efterföljande kravallerna skapade en bild av konflikt snarare än demokratisk debatt. För den globaliseringskritiska rörelsen blev det en brytpunkt som förändrade både strategier och möjligheter till framtida mobilisering.

Som skildring av antiglobaliseringsrörelsen och Göteborgshändelserna är ”Fiesta!” dock inte oproblematisk. Boken beskrivs som rörig, med samma händelser och tankar som återkommer flera gånger. Texten hoppar mellan tempus, ibland till och med i samma mening, och prosan bedöms som slarvig. Den lösa ramen på temat ”fest” upplevs inte som tillräckligt förankrad i själva innehållet.

Vera-Zavala hade som it-girl för svenska Attac en oemotsäglig förmåga att fånga människors uppmärksamhet. Men bokens form försvårar argumentationen. Precis som de strömningar som skildras präglades av ideologisk fragmentering och en ovilja mot att föra protokoll, framstår ”Fiesta!” mest som ett sammelsurium av reflektioner och infall snarare än en sammanhängande berättelse.

För den som söker en fördjupad förståelse för varför de progressiva idéerna från 2000-talets början inte fick större genomslag, kan bokens påfallande brist på struktur i sig vara en ledtråd. Antiglobaliseringsrörelsen i allmänhet och Göteborgskravallerna i synnerhet har på många sätt format de som var unga under dessa år. Men rörelsen saknade den organisatoriska stabilitet och långsiktiga strategi som krävs för att förverkliga djupgående samhällsförändringar.

”Fiesta!” utgör ändå ett viktigt bidrag till historieskrivningen om en rörelse som hade stor betydelse för en generation och som fortfarande påverkar debatten om globalisering, ekonomisk rättvisa och aktivismens former. Vera-Zavalas perspektiv inifrån ger insikter i en tid då många trodde på möjligheten att skapa verklig förändring genom internationell solidaritet och kreativ proteströrelse.