Vårt behov av trygghet blir kanske inte så särskilt spännande berättelser

Två nya bilderböcker utforskar hur föräldrar kan visa kärlek och omsorg till sina barn på olika sätt. ”Jag älskar dig i alla väder” av Fanny Flink och Amanda Berglund samt ”Kojslottet” av Emma V Larsson och Emelie Gårdeler presenterar kontrasterade tillvägagångssätt – det verbala kontra det praktiska – men når samma mål: att ge barn trygghet och utrymme att växa.

Båda böckerna bygger sina berättelser kring utmaningar som tydliggörs redan i titlarna. I ”Kojslottet” handlar det om ett konkret byggprojekt, medan ”Jag älskar dig i alla väder” använder naturens oberäknelighet – stormar, regn och åska – som metafor för livets svårigheter. Denna ram ger böckerna en struktur som hjälper barn att förstå att kärlek och omsorg inte försvinner när saker blir svåra.

I ”Kojslottet” möter läsaren Meja, ett barn som tar sig an uppgiften att bygga en koja helt på egen hand. Hon gör ritningar, snickrar och slutför projektet innan hon presenterar resultatet för sin familj. Familjen har genom processen utmanat Meja på ett konstruktivt sätt, ifrågasatt om hon kan klara av bygget, men samtidigt gett henne utrymme att lösa problemen själv. När kojan väl är färdig kommer berömet, en reaktion som känns balanserad och trovärdig.

Meja är också berättare i Emma V Larssons text, vilket ger en barnets perspektiv på äventyret. Fokus ligger på skogen, kojan och själva skapandeprocessen. Språket pendlar mellan barnets egna uttryck och mer vuxna formuleringar, vilket kan skapa en viss osäkerhet i tonen. En aspekt som väcker frågor är upprepningen av vissa ord som ”koja”, ”bygga” och ”ritning”. Det är svårt att avgöra om dessa repetitioner är medvetna rytmiska grepp eller snarare ett resultat av otillräckligt polerad text, något som potentiellt kan göra högläsningsupplevelsen mindre engagerande för vuxna.

Bilderna av Emelie Gårdeler kompenserar dock för eventuella textliga svagheter. För barn som främst tar in berättelsen visuellt erbjuds en rik variation av skogsdetaljer: grenar och löv, trädstammar, ormbunkar, myror och Mejas röda kalufs. Färgpaletten är både kraftfull och mjuk, och den silverskimrande kojan antyds existera lika mycket i fantasin som i verkligheten, vilket ger boken ett poetiskt djup.

”Jag älskar dig i alla väder” väljer en annan väg. Amanda Berglunds illustrationer blir här den starkaste komponenten, med en färgrikedom som ger liv åt himmelens förändringar, växtlighetens skuggor och vädrets växlingar. Det är i dessa visuella element som berättelsen får sin framåtrörelse och dynamik.

Fanny Flinks rimmade verser flyter lätt och naturligt när de läses högt, men saknar de lager av betydelse som gör en bilderbok minnesvärd. Texten är entydig i sitt budskap: den vuxna berättaren vill försäkra barnet om att kärleken är konstant och oberoende av omständigheter. Det finns ingen ambivalens, ingen undertext att upptäcka vid upprepade läsningar. Syftet är tydligt, men också något enformigt.

Detta är naturligtvis inte nödvändigtvis en svaghet i sig. Små barn behöver trygghet, förutsägbarhet och tillförlitlighet – grundläggande ingredienser i en hälsosam uppväxt. Dessa egenskaper passar dock mindre bra för att skapa en spännande berättelse med överraskningar och vändningar. Den verkliga utmaningen för författare av böcker för de yngsta är att balansera det förutsägbara trygga med något som håller uppmärksamheten vid liv.

Samtidigt behöver barn också frihet och möjlighet att skapa själva, precis som Meja gör med sin fantasikoja. De behöver vuxna som kan dela i deras fantasi och ge genuint beröm när det är berättigat. Det är i denna balans mellan att ge trygghet och samtidigt släppa loss barnet att utforska på egen hand som båda böckerna hittar sin styrka.

Ingen av dessa bilderböcker kommer troligen att räknas som årets mest spännande barnlitteratur. De erbjuder inte dramatiska plot-twists eller särskilt originella berättargrepp. Men det är kanske inte heller deras främsta syfte. I stället fungerar de som värdefulla verktyg för föräldrar som vill reflektera över och förbättra sitt föräldraskap.

”Jag älskar dig i alla väder” från Rabén & Sjögren och ”Kojslottet” från Speja förlag, båda lämpliga från treårsåldern, påminner om att kärlek kan uttryckas både i ord och handling. De visar att omsorg kan vara både att säga ”jag älskar dig” och att låta barnet bygga sin egen koja, med stöd på avstånd.