Pär Poromaa Isling debuterar med romanen ”hollo” – en berättelse om en man från gruvorten Malmberget som tar sig in i den akademiska världen, men aldrig riktigt därifrån. Boken, som ges ut av W&W, har fått ett uppmärksammat mottagande och recenseras i Dagens Nyheter av Ola Larsmo, som lyfter fram debutantens skildring av klass, utbildning och rotlöshet.
Huvudpersonen Pekka är en deprimerad gymnasielärare i en anonym stockholmsförort när han söker en doktorandtjänst vid Umeå universitet – och till sin egen förvåning får den. Därefter följer en resa som Larsmo beskriver som både en golgatavandring och ett triumftåg. Pekka kommer från Malmberget, en delvis finsktalande familj och en verklighet där den tunga industrin präglat allt.
Malmberget, beläget i Gällivare kommun i Norrbotten, är en av Sveriges mest kända gruvorter. Där har LKAB brutit järnmalm sedan slutet av 1800-talet, och verksamheten är fortfarande ryggraden i den lokala ekonomin. Samtidigt pågår en av de största samhällsomvandlingarna i modern svensk historia: när malmkropparna under marken bryts spricker marken ovanför, och flera stadsdelar har fått flyttas. Den verkligheten – med uppbrott, flyttar och insikten att ingenting är permanent – formar Pekka i grunden.
I universitetsstaden bestämmer han sig tidigt för att han aldrig kommer att bli en av de akademiska hermelinerna. Hans handledare Ingrid, som beskrivs som Thatcher-liknande, ger honom Heideggers ”Varat och tiden” som första läsning – en signal om att han rör sig i en främmande värld.
Pekka suger hela tiden näring ur sitt utanförskap, men samtidigt går det nästan skrämmande bra för honom. Avhandlingen om klasskillnader i skolan, med utgångspunkt i Bourdieu, tar form – ett ämne som ligger nära Islings egen forskning, eftersom författaren själv disputerat i pedagogik.
Larsmo kopplar romanen till Kjartan Fløgstads berättelse om kanalsimmaren, en arbetare vid smältverket i Sauda i Norge. Den mannen var nästan framme vid Frankrikes kust när han insåg att det var för långt och simmade hela vägen tillbaka till England. Sauda är en norsk industristad med lång historia av metallsmältning, och kanalsimmaren har blivit en klassisk metafor för arbetarklassens ambivalenta förhållande till utbildning och social rörlighet. Pekka är en sådan kanalsimmare, menar Larsmo.
Pekka diskuterar gärna Sartre och romaner av Niemi och Pohjanen med sin enda vän John – två författare som skildrat tornedalska och meänkielispråkiga erfarenheter. Men i akademiska sammanhang drabbas han av tunghäfta och ser sig själv som outsidern från landet. Frågan om hans avhandling någonsin blir godkänd driver läsningen framåt, och Larsmo ger Isling gott betyg för att han håller spänningen vid liv.
Samtidigt är Pekka en opålitlig berättare, en poäng som Isling hanterar skickligt, enligt recensenten. Hans självbild som ständigt utstött är både grundad i verkliga erfarenheter och en livslögn – en sköld mot livet. Larsmo noterar att Isling kanske driver huvudpersonens psykologiska mekanismer ett varv för mycket, men att dubbelheten är trovärdigt fångad. Pekka tror bara att livsvärlden i Gällivare öppnar sig för honom, men han vet egentligen när han använder sin utmarksidentitet som ursäkt och när den faktiskt spelar roll.
Romanens starkaste partier är de där Pekka återvänder till det norrländska landskapet. Där blir språket vasst och originellt – som i beskrivningen av snöskottandets konst, som måste bedrivas i halvmörker när isens kantskuggor framträder med full tydlighet. ”Det sprakar av ett språk jag vill se mer av”, skriver Larsmo.
Titeln ”hollo” är meänkieli och betyder ”tokig”. Boken, som omfattar 231 sidor, är en bildningsroman i klassisk bemärkelse, men med en tydlig förankring i samtidens norrländska verklighet. Regionen kring Malmberget och Kiruna genomgår just nu en historisk förändring – från traditionell järnmalmsbrytning till en framtid som kretsar kring fossilfritt stål och grön industri. I det sammanhanget blir ”hollo” mer än en debutroman. Den är ett vittnesmål från en tid då gruvsamhällenas framtid skrivs om, och en påminnelse om att landskapet bär på fler berättelser än malmens.
