Vesna Prekopic: Var är tjejerna på Lundsberg?

SVT:s tredelserie ”Arvtagarna” om internatskolan Lundsberg har väckt starka reaktioner. Dokumentären avslöjar en djupt rotad kultur av våld, förnedring och trakasserier som systematiskt har förts vidare från generation till generation. Det mest chockerande innehållet finns i seriens tredje avsnitt, där reportern har fått tillgång till material från ett stängt Instagramkonto med våldsamma och kränkande videoklipp.

Trots att det länge har varit känt att Lundsberg har en problematisk skolkultur präglad av pennalism, rasism och antisemitism, ger dokumentären en ovanligt detaljerad inblick i hur dessa traditioner fortlever. Den jämförs med William Goldings klassiker ”Flugornas herre”, men med en avgörande skillnad – på Lundsberg finns det vuxna närvarande som medvetet eller omedvetet väljer att blunda för det som pågår.

I seriens första delar lyfts fallet med fem elever som stängts av och polisanmälts. Fyra av dem har dömts i tingsrätten för bland annat misshandel. Bland de dömda finns Gunilla von Platens son. Under rättegången vittnade både målsägande och tilltalade om den traditionsbundna våldskulturen som nya elever tvingas acceptera redan från första dagen. Att vägra delta beskrivs av eleverna som socialt självmord.

Våldet beskrivs som både systematiserat och kollektiviserat. De som själva har blivit utsatta för förnedring och våld förväntas i sin tur utöva samma behandling mot yngre elever. Denna mönster upprepas år efter år, skapat och upprätthållet av en kultur där tystnad är norm. Flera elever som intervjuas i dokumentären menar att det är omöjligt att de vuxna på skolan inte skulle ha sett eller hört något.

Ett särskilt uppmärksammat exempel handlar om den grovt rasistiska och antisemitiska rap-battle som föregick misshandeln i januari 2025. Under detta evenemang var en husförälder närvarande. Under rättegången hävdade han att han stod bakom en högtalare och därför inte uppfattade vad som sades och gjordes. Detta försvar har mötts av stark kritik och uppfattas av många som ett exempel på den selektiva blindhet som präglar personalens förhållningssätt.

Författaren Camilla Läckberg, vars son går på Lundsberg, skrev ett inlägg i Dagens Nyheter där hon betonade vikten av att se flera perspektiv och nämnde att hennes son trivs på skolan. Detta inlägg har kritiserats för att vara ett försvar av skolan vid en tidpunkt då ansvarsutkrävande behövs, inte ursäkter.

Dokumentären visar tydligt hur Lundsberg fungerar som en arena där destruktiva manlighetsnormer reproduceras och förstärks. Pojkar fostras till att bli män som tar vad de vill med hjälp av våld och hot. Svaghet, oavsett om det gäller personal eller yngre elever, bestraffas hårt inom denna hierarkiska struktur.

En ofta förbisedd aspekt i debatten är situationen för kvinnliga elever. I det material från det stängda Instagramkontot som visas i dokumentären finns två särskilt oroväckande sekvenser med tjejer. Den första är ett snabbt förbigående klipp som visar en flickas nakna kropp i sexuell pose. Den andra, som kommer mot slutet av dokumentären, utspelar sig i ett gemensamt sällskapsrum.

I den scenen sitter en tjej i jeans på kanten av ett soffbord när en kille i kostym går fram, sätter sig i hennes knä och rullar sin underkropp mot hennes. Han reser sig sedan, vänder sig mot henne och särar aggressivt på hennes ben med sina händer innan han ställer sitt eget ben mellan hennes ben. Flickan har händerna indragna i tröjan, med ena handen som skydd mellan benen. I bakgrunden hörs uppmuntrande rop från andra elever, främst killar som sitter i soffan.

Sedan mars i år utreder Diskrimineringsombudsmannen, DO, Lundsbergs arbete mot trakasserier och sexuella trakasserier mellan elever. Utredningen pågår fortfarande och inga slutsatser har ännu presenterats.

Den kultur som dokumentären blottlägger präglas av en djup tystnadskultur där både elever och personal väljer att inte rapportera eller ingripa mot övergrepp. För elever innebär det risken för social utfrysning, för personal möjligen rädsla för att utmana etablerade traditioner och maktstrukturer.

Det återstår att se om ”Arvtagarna” kommer att leda till verkliga förändringar på Lundsberg. Förhoppningen är att dokumentärserien kan bidra till att bryta tystnadskulturen och uppmuntra föräldrar och elever som har information om övergrepp att framföra sina vittnesmål. För att skolan ska kunna förändras krävs att de vuxna tar sitt ansvar och aktivt arbetar för att bryta de destruktiva traditioner som har fått fortsätta alltför länge.