Viveca Sten: ”Jag kunde inte hitta rätt ord för sexscenerna”

Efter över tjugo kriminalromaner fyllda med mord och dramatik gör Viveca Sten en oväntat svängning. Den framgångsrika deckarförfattaren, känd för sina spännande serier om ”Morden i Sandhamn” och ”Åremorden”, släpper nu sin första feelgoodroman. Det är en genreväxling som både utmanar henne som författare och visar på en ny mognad i karriären.

”Helenas resa” utspelar sig långt från de kalla svenska skärgårdsvattnen och de snötäckta fjällsluttningarna som Sten gjort till sina kännetecken. I stället tar hon sina läsare med till den tryckande hettan i Kerala, södra Indien, där huvudpersonen Helena söker frid mitt i en livskris vid 50 års ålder.

”Efter alla år med mord, blod och döda kroppar så var det skönt att skriva om månskenspromenader, yoga i gryningen och spirande känslor”, säger Viveca Sten när vi träffas en av årets varmaste dagar i hennes stora sekelskiftsvilla.

En annan sorts spänning

Övergången från deckare till feelgood har varit allt annat än enkel. Sten berättar att hon var tvungen att hitta helt nya sätt att skapa den där bladvändar-känslan som håller läsaren fängslad, utan att kunna luta sig mot polisutredningar och yttre hot.

”Det är lätt att gömma sig bakom polisutredningar för att skapa spänning. Det vet jag hur man gör, för det har jag gjort länge. Men hur skapar jag en bladvändare som inte handlar om den sortens yttre hot? Jag var tvungen att hitta andra medel”, förklarar hon.

Lösningen blev att fokusera helt på relationerna mellan karaktärerna. I stället för frågan ”vem är gärningsmannen?” vill läsaren nu veta hur det ska gå för personerna i boken. Det var när hon knäckte den koden som texten började flöda.

En särskild utmaning visade sig dock vara att skriva sexscener. Trots att ”Helenas resa” handlar om trasiga hjärtan, romantik och lust, fick Sten backa från sina ursprungliga planer.

”Jag försökte skriva sexscener, men det gick inte bra alls! Jag kände mig obekväm, kunde inte hitta rätt ord för att det skulle vara sinnligt utan att vara grovt. Jag tänkte: jag kommer dö om mina barn eller en kompis läser det här”, berättar hon och skrattar.

Lösningen blev densamma som i många filmer – kameran panorerar bort efter kyssen.

En resa i livets mittskede

Huvudpersonen Helena står inför stora frågor när hon planerar för sin och makens 50-årsfest och livet plötsligt ställs på ända. Det är temat om kvinnor i klimakteriet och de stora livsfrågorna som intresserade Sten.

”Hon ser tillbaka och tänker: vad var priset för att hålla ihop familjen och skapa en harmonisk miljö för barnen? Långa relationer kräver massor av kompromisser, men ska man våga satsa på ett nytt liv? Det var intressant att utforska en sådan kvinna”, säger Sten.

Valet av Kerala som skådeplats är ingen slump. Sten har ett recept för framgång när det gäller miljöbeskrivningar: hon skriver om platser hon verkligen älskar. Sandhamn där hon varit sedan bebis, Åre där hon älskar att åka skidor, och nu Kerala.

2024 åkte Sten och en kompis på yogaresa till Kerala och bodde vid stranden vid Arabiska havet, bland kungspalmer och exotiska blommor. Resan var strikt – ingen kaffe, inget te, inget bröd, bara ayurvedadiet och yogapass klockan halv sju varje morgon.

”Det var verkligen fantastiskt”, säger hon.

Från skidolycka till meditation

Det var under denna resa som idén till ”Helenas resa” föddes, och resan betydde mycket mer för Sten än bara inspiration till en bok. Den kom vid en tidpunkt då hon verkligen behövde den.

2023 drabbades Sten av en allvarlig skidolycka. Under sex veckor låg hon på sitt rum och fick varenda måltid inburen eftersom hon inte kunde ta sig till köket. Hon visste inte om hon någonsin skulle kunna gå igen.

”Det tog mig månader att kunna gå igen. Och när det började göra mindre ont, hjälpte yogan mig mycket. Jag ville känna mig som mig själv igen, men det var en lång process”, berättar hon.

Idag mediterar hon varje dag. Hon är medveten om klyschan – en kvinna mitt i livet som börjar yoga och meditera – men låter det inte bekymra henne.

”Det är så skönt att vara i kontakt med sig själv. Att stänga ner, plocka bort mobilen och få återhämtning”, säger hon.

En svår lärandeprocess

Skidolyckan medförde att alla resor och jobbåtaganden fick ställas in. När Sten väl blev bättre försökte hon kompensera genom att trycka in alla uppdrag på kort tid samtidigt som hon skrev på den femte boken i Åremorden-serien.

”Det var inte ett briljant beslut. Jag var så trött och borde bara sagt att jag inte orkar med det. Men så skrev jag femte boken i alla fall, med blod, svett och tårar”, erkänner hon.

Boken fick jättebra recensioner, men Sten själv kommer aldrig att tycka om den. Den var för jobbig att skriva.

Erfarenheten står i skarp kontrast till släppet av ”Helenas resa”. När Sten visar upp det första tryckta exemplaret lyser hon upp.

”För första gången i mitt liv känner jag att jag inte behöver bevisa något. Jag har äntligen lyckats befria mig från prestationsångesten. Och jag är sugen på att skriva en fortsättning, för jag måste få hänga med Helena lite till”, säger hon.

För läsare som oroar sig för att krimförfattaren Viveca Sten skulle lämna mordgåtorna bakom sig finns det dock inga anledningar till oro. Redan i höst kommer nästa bok i Åremorden-serien. Men feelgoodgenren har tydligt öppnat något nytt hos den etablerade författaren – en möjlighet att utforska andra typer av spänning och andra delar av människans inre landskap.