Ledare: Kommunerna bör säga ja – det är de äldres hälsa som står på spel

Från och med idag får svenska kommuner möjlighet att anställa läkare, en reform som syftar till att stärka den medicinska kompetensen inom den kommunala äldreomsorgen. Riksdagen godkände regeringens förslag den 9 juni, ett beslut som ska ge kommunerna ökad flexibilitet att säkerställa tillgång till läkarkompetens och därmed leverera vård av god kvalitet till äldre medborgare.

Enligt riksdagens motivering handlar förändringen om att ge kommunerna bättre förutsättningar att tillgodose de äldres behov av sjukvård. Reformen kan vid första anblicken te sig som ett okomplicerat och självklart steg framåt, särskilt mot bakgrund av de allvarliga brister inom äldreomsorgen som uppdagades under coronapandemin.

Coronakommissionens hårda kritik

Coronakommissionen, med Mats Melin som ordförande, fick i uppdrag att granska och utvärdera hur Sverige hanterade pandemin. På ett område var kritiken mot regeringen, tidigare regeringar samt landets regioner och kommuner särskilt skarp: äldreomsorgen.

Kommissionens övergripande bedömning slog fast att strategin för att skydda de äldre hade misslyckats på bred front. Verksamheterna var dåligt rustade både vad gäller äldreboendenas fysiska utformning, där det bland annat saknades isoleringsrum, och tillgången till sjukvårdskompetens. Den strukturella uppdelningen av ansvarsområden i Sverige skapade dessutom en oklar ansvarsfördelning mellan en regering, 21 regioner, 290 kommuner och privata utförare. Frågan om vem som ytterst bar ansvaret blev central, även om svaret i grunden var regeringen.

Det är mot denna bakgrund som äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) har drivit frågan om att kommuner måste kunna tillgodose de äldres behov av viss sjukvård. Hennes ståndpunkt är att det är rimligt att kommunerna anställer läkare som kan möta äldreboendenas sjukvårdsbehov. Detta var också ett konkret förslag som lades fram i coronakommissionens slutrapport.

Kommuner tveksamma till reformen

Trots den tydliga politiska signalen och de lärdomar som dragits från pandemin visar det sig att kommunerna runt om i landet är försiktiga med att implementera reformen. Enligt en enkät genomförd av Dagens Samhälle planerar endast 5 av 153 tillfrågade kommuner att påbörja rekrytering av läkare.

Tveksamheten motiveras på flera sätt. Kommunerna pekar bland annat på att de inte får extra ekonomiska medel från staten för att genomföra reformen. Dessutom uttrycks oro för att det blir svårt att konkurrera om kvalificerad arbetskraft med regionerna, som traditionellt har varit de stora arbetsgivarna för läkare i Sverige.

Kritik mot kommunernas passivitet

Från kommunstyrelsens ordförande i Filipstad kommer dock en annan signal. I ett uttalande till tidningen påpekar denne att frågan egentligen borde ha hanterats redan i samband med Ädelreformen 1992, den reform som flyttade ansvaret för äldre och funktionshindrade från landstingen till kommunerna.

Att reformen inte genomfördes då gör att dagens förändring, enligt samma perspektiv, inte kommer en dag för tidigt. Under de tre decennier som gått sedan Ädelreformen har kommunerna haft ansvaret för äldreomsorgen, men utan möjligheten att själva anställa läkare för att säkerställa den medicinska kompetensen.

En nödvändig förändring

Införandet av kommunala läkare representerar ett steg i rätt riktning för att stärka äldreomsorgen i Sverige. Argumentet är att kommunerna bör prioritera de äldres hälsa framför diskussioner om ekonomiska omfördelningar mellan olika förvaltningsnivåer.

Reformen innebär en möjlighet för kommunerna att ta ett större helhetsansvar för de äldres vård och omsorg. Med egna läkare kan kommunerna snabbare identifiera medicinska behov, sätta in rätt insatser och undvika onödiga vårdkedjor som tidigare krävt samordning mellan kommunal omsorg och regional sjukvård.

Frågan är nu om kommunerna kommer att ta tillfället i akt och faktiskt börja rekrytera läkare, eller om den initiala tveksamheten kommer att bestå. Med tanke på de erfarenheter som gjordes under pandemin och den åldrande befolkning som Sverige står inför, framstår behovet av stärkt medicinsk kompetens i äldreomsorgen som mer akut än någonsin.

Huruvida reformen får önskad effekt kommer i hög grad att bero på kommunernas vilja att investera i denna kompetens, trots ekonomiska utmaningar och konkurrens om läkare på arbetsmarknaden.