Den brittiska regeringen tillkännagav i tisdags en lättnad i de planerade sanktionerna mot flygbränsle och diesel som producerats av rysk olja i tredjeland. Beslutet motiveras med att tillfälligt lindra den oljekris som utlösts av kriget i Iran och blockeringen av Hormuzsundet. Men åtgärden får nu kraftig kritik för att indirekt stödja Rysslands krigföring i Ukraina genom att öka Kremls inkomster.

Premiärminister Keir Starmers regering förklarar att avsikten är att göra flygresor billigare för brittiska medborgare i en tid av kraftigt stigande bränslepriser. Men kritiker menar att lättnaden får allvarliga geopolitiska konsekvenser, då den tillför mer pengar till den ryska statskassan, vilket i förlängningen finansierar president Vladimir Putins krigsambitioner i Ukraina.

Beslutet kommer vid en känslig tidpunkt i Ukrainakriget. Den militära situationen visar tecken på att Rysslands offensiv i det strategiskt viktiga Donbassområdet har börjat sakta in. På vissa platser har ukrainska styrkor till och med återtagit mark. Krimhalvön är nu nästan helt isolerad från resten av Ryssland, och Ukraina genomför omfattande drönare attacker långt in på ryskt territorium. Den ryska oljeindustrin, som är avgörande för landets ekonomi, drabbas av allt fler attacker.

Samtidigt är Kremls statsfinanser i mycket dåligt skick. Den ryska ekonomin står inför allvarliga problem, och allt fler tecken tyder på att Vladimir Putin faktiskt kan besegras – förutsatt att det internationella stödet till Ukraina fortsätter utan avbrott. Experter menar därför att detta är ett särskilt olämpligt tillfälle att lätta på ekonomiskt tryck mot Ryssland.

Enligt en ukrainsk källa som den brittiska tidningen The Guardian har varit i kontakt med förväntas Putin under sommaren fatta beslut om huruvida han ska lansera en stor militär offensiv till vintern. Detta avgörande beslut bedöms bero på två huvudfaktorer: den militära situationen på slagfältet och attityden hos Ukrainas allierade.

Storbritanniens vacklan när det gäller sanktionerna väcker oro kring den senare faktorn. Situationen förvärras av att USA har agerat på liknande sätt. Efter att amerikanska och israeliska styrkor inledde krigshandlingar mot Iran, utan att lyckas avsluta konflikten, lättade Washington på vissa sanktioner mot rysk olja i mars. Dessa lättnader har sedan dess förlängts vid två tillfällen. Samtidigt har det direkta amerikanska stödet till Kiev i praktiken upphört, vilket lämnar ett stort tomrum i det internationella stödet.

I detta läge faller ansvaret tungt på Europa att kliva fram och fylla det vakuum som uppstått. Även om kriget i Iran och de stigande oljepriserna skapar verkliga ekonomiska påfrestningar också för europeiska länder, argumenterar kritiker för att kontinenten måste hantera dessa utmaningar utan att lätta på trycket mot Putin.

Den brittiska regeringen har försvarat sig genom att betona att man vill införa ännu hårdare sanktioner mot Ryssland. Officiella företrädare har också framhållit att man inte har infört lättnader, utan endast skjutit upp sanktioner som skulle ha trätt i kraft nu. Regeringen erkänner samtidigt att kommunikationen kring beslutet har varit bristfällig.

Även om åtgärden endast är avsedd som temporär, skickar den en oroväckande signal: att det internationella stödet till Kiev kan svaja när oljepriserna stiger. Detta är ett budskap som riskerar att uppmuntra Kreml att fortsätta sin krigsföring. Istället måste det internationella samfundet tydligt kommunicera att ingenting kan få världssamfundet att vika från det ukrainska folkets sida.

Situationen understryker den delikata balansen mellan att hantera inhemska ekonomiska problem och att upprätthålla en enad front mot Rysslands aggression. Den brittiska regeringens beslut visar hur svårt det kan vara för enskilda länder att navigera mellan kortsiktiga ekonomiska behov och långsiktiga säkerhetspolitiska intressen. Frågan är nu hur andra europeiska länder kommer att reagera och huruvida den gemensamma sanktionsregimen mot Ryssland kan hållas intakt framöver.