Lisa Magnusson: Rektorns moralpanik är den bästa reklam Yung Lean kan få

I Sverige skapar Yung Leans och Gener8ions ”Storm” vågor av kontroverser och fascination

Ett nytt musikprojekt har tagit Sverige med storm de senaste veckorna. ”Storm”, ett samarbete mellan den svenska artisten Yung Lean och den franska musikproducenten Gener8ion, har blivit ett samtalsämne som engagerar både kulturskribenter och musikfans över hela landet.

Musikvideon, som utspelar sig på ett internat, visar Yung Lean iklädd delar av en skoluniform medan han sprider vad som beskrivs som skräck och våld i skolmiljön. Särskilt uppmärksammad är den senare delen, ”Storm II”, där koreografen Damien Jalet har skapat en synkroniserad men samtidigt osynkroniserad danssekvens med flera unga män uppställda som för ett skolfoto.

Det som gör videon extra anmärkningsvärd enligt många kritiker är hur den lyckas kombinera tre starka popkulturestetiker – den brittiska, franska och svenska – i ett gemensamt uttryck som både känns bekant och nyskapande.

Kontroversen kring videon tog en intressant vändning när internatet där inspelningen ägde rum gick ut i media med kritik. Enligt rektorn hade skolan hyrt ut lokalerna i tron att inspelningen skulle handla om ”ungdomar mitt i en storm”, men för sent insett att filmen innehöll scener med våld och, något som särskilt upprörde ledningen, cigarettrökning.

Detta framstår som särskilt ironiskt med tanke på internatets stränga regler, som enligt uppgift inkluderar ett 29 sidors dokument med detaljerade ordningsregler som förbjuder allt från ovårdat språk till nagellack. Kontroversen har, som ofta är fallet med kulturprodukter som väcker starka reaktioner, endast bidragit till att öka intresset för musikvideon.

Efter det initiala genomslaget och kontroversen har kulturskribenter och kritiker börjat djupanalysera videons innehåll och betydelse. Många ställer frågor om vad ”Storm” egentligen vill säga om manlig destruktivitet, generationsklyftor, eller kanske till och med det mänskliga behovet av frälsning och messiasgestalter.

Men ”Storm” placerar sig också i en lång tradition av musikvideokonst där det surrealistiska och bisarra ofta står i centrum. Till skillnad från mer bokstavliga musikvideor som Massive Attacks ”Unfinished Sympathy” eller Miley Cyrus ”Wrecking Ball”, ansluter sig ”Storm” till en tradition av mer gåtfulla videouttryck.

Denna tradition inkluderar klassiker som The Cures ”Close to Me” där bandet oförklarligt befinner sig i en garderob som störtar från en klippa, 2Pac och Dr Dres futuristiska piratversioner instängda i en brinnande fågelbur i ”California Love”, eller Florence + The Machines maskerad med extremt långsamma rörelser i ”Shake It Out”.

I grund och botten handlar musikvideor som ”Storm” mindre om att förmedla ett tydligt politiskt budskap eller djupare insikter, och mer om att skapa en stark känsla av estetisk fascination – det som inom popkulturen ofta kan sammanfattas som ”Fan, vad coolt det här är!”

Projektet visar också på Yung Leans fortsatta betydelse inom den svenska musikexporten. Från att ha varit en internetfenomen med cloudrappen i början av 2010-talet har han utvecklats till en konstnär med internationell räckvidd som ständigt utmanar gränserna för vad svensk popkultur kan vara.

Samarbetet med Gener8ion, som tidigare arbetat med artister som M.I.A., bekräftar också den pågående trenden där svenska artister söker sig till internationella samarbeten för att utveckla sitt uttryck och nå nya marknader.

”Storm” representerar därmed inte bara ett intressant musikprojekt i sig, utan också en fortsättning på den svenska musikexportens långa tradition av att kombinera nyskapande med kommersiell framgång.