Vänsterpartiet befinner sig återigen i hetluften efter omfattande avslöjanden om kandidater med kopplingar till terrorism och antisemitism. Under den senaste veckan har 25 personer tvingats lämna sina platser på partiets listor efter att tidningen Expressen granskat medlemmarnas aktiviteter i sociala medier och andra forum.

Granskningen har blottlagt hur ett antal kandidater öppet hyllat terrororganisationer som Hamas och Hizbollah samt spridit antisemitiska budskap. Avslöjandena har väckt stor uppmärksamhet och väcker allvarliga frågor om partiets granskningsrutiner inför det kommande valet.

Problemet är långtifrån nytt för Vänsterpartiet. Liknande skandaler har dykt upp upprepade gånger under den pågående mandatperioden, vilket gör situationen särskilt graverande. Trots detta verkar partiets valberedningar ha misslyckats med att upptäcka de här problemen innan kandidaterna nominerats.

Att personer med dessa åsikter inte hör hemma i svenska demokratiska församlingar råder det bred enighet om. Det uppseendeväckande är snarare hur partiets valberedningar har kunnat missa dessa uppenbara varningssignaler, särskilt med tanke på partiets historia av liknande avslöjanden.

Partiledaren duckar frågorna

Partiledare Nooshi Dadgostar har varit märkbart ovillig att konfrontera problemet direkt. Hon har valt att inte ge någon intervju till Expressen, trots att tidningen uppenbarligen har bättre koll på partiets kandidater än valberedningarna själva. Hennes ovilja att diskutera frågan har varit påtaglig även i andra sammanhang.

I en uppmärksammad incident i riksdagen förra veckan flydde Dadgostar in i en hiss efter att ha upprepat några få förberedda talepunkter. I SVT:s program Agenda, där hon var inbokad för att debattera ekonomisk politik, kunde hon dock inte längre undvika frågan.

Men även där fortsatte undanmanövrerna. Dadgostar beskrev problemen som ”lokala brister” som uppdagats i olika kommuner som Helsingborg, Växjö, Örebro, Halmstad, Eksjö och Avesta. Ett märkligt sätt att beskriva det som uppenbarligen är ett lokalt problem med nationell omfattning.

Försök att minimera omfattningen

Vänsterpartiets ledare försökte också tona ner allvaret genom att påpeka att det endast handlar om ett 20-tal personer bland partiets tiotusentals medlemmar. En siffra som snarare väcker frågor om hur många fler som kan finnas i leden men som inte hamnat på mediernas radar eftersom de inte står på någon lista eller varit försiktigare med sina uttalanden på sociala medier.

Dadgostar gick även så långt som att påstå att problemet finns i alla partier. En formulering som påfallande liknar den Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson brukar använda när SD avslöjas ha medlemmar med högerextrema kopplingar.

Men enligt uppgifter i Expressens politikpodd har flera partier granskats, och bilden är inte densamma överallt. Socialdemokraterna har enligt uppgift arbetat aktivt för att personer med dessa åsikter inte ska lockas till partiet, även om detta inneburit ett politiskt pris i vissa grupper.

En fråga om partikultur

Avslöjandena pekar på djupare strukturella problem inom Vänsterpartiet. Det är tydligt att det i vissa organisationer som är en del av den så kallade Palestinarörelsen finns problem med både stöd för terror och antisemitism. Det är också tydligt att Vänsterpartiet gärna vill vara synligt i dessa sammanhang.

Enligt Nooshi Dadgostar själv kan man inte vara antisemit i Vänsterpartiet eftersom det står i partiets program att partiet är antirasistiskt. Men som situationen nu visar är detta uppenbarligen bara ord på papper. Partiets faktiska kultur verkar tillåta att personer med dessa åsikter inte bara blir medlemmar utan också nomineras till förtroendeuppdrag.

Frågan som återstår är hur Vänsterpartiet tänker åtgärda detta systematiska problem. Att fortsätta beskriva det som lokala enskilda incidenter framstår inte som en trovärdig strategi när mönstret är så tydligt. Partiet behöver göra en grundlig genomgång av sina rutiner och sin partikultur om det ska kunna återvinna förtroendet hos väljarna.