Okontrollerade skogsbränder rasar för närvarande genom delar av södra Frankrike och Spanien och tvingar hundratusentals människor på flykt. Scenerna med bilkaravaner och evakuerade familjer påminner om bilderna från flyktingkrisen 2015, men denna gång är det européer som tvingas lämna sina hem när elden förvandlar allt i sin väg till aska.

I Frankrike har 220 000 personer evakuerats från sina bostäder. Ingen civil har skadats allvarligt, men 84 brandmän har fått rökskador i räddningsarbetet. Den akuta insatsen fokuserar nu på att förhindra att bränderna når Bordeaux, en stad med 850 000 invånare. Situationen är extremt allvarlig och förändras snabbt när kastvindar plötsligt ändrar eldens riktning.

I Spanien är läget minst lika alarmerande. Där har 90 000 personer tvingats evakuera och sammanlagt 77 000 hektar mark har härjats av eld i tre olika regioner. Det rör sig om den största skogsbranden i Spaniens historia, en dystert rekord som visar på omfattningen av katastrofen.

Europeiska grannländer har skickat hjälp, däribland Sverige som bidrar med två brandflyg. Det är samma typ av internationellt samarbete som räddade Sverige under de omfattande skogsbränderna i Hälsingland 2018. Men enligt räddningstjänsten på plats räcker resurserna inte till. De kortvariga regnperioderna har inte gjort någon större skillnad, och vinden gör att branden konstant förändrar riktning och beteende.

När bränderna väl kan tämjas återstår enorma följdverkningar. Människor har förlorat sina hem och all sin egendom. Skogar som ärvts och skötts i generationer har förvandlats till aska på några dagar. De evakuerade har tagit sin tillflykt till tillfälliga evakueringscenter, men dessa är inte långsiktiga lösningar.

Försäkringsfrågor kommer att ta år att reda ut, och många familjer står inför svåra vägval. Ska de orka börja om från början och bygga upp det som raserats? Och vill de ens fortsätta bo i områden som allt oftare drabbas av extremhetta tidigt på våren, med efterföljande risk för skogsbränder under sommaren?

Detta är inte ett isolerat problem för Frankrike och Spanien. Klimatförändringarna driver allt fler människor på flykt världen över. Enligt en rapport från FN tvångsförflyttades 123 miljoner människor under 2024 på grund av översvämningar, torka, skogsbränder och stigande havsnivåer. Dessa människor kommer främst från delar av världen som får mindre internationell uppmärksamhet, såsom Tchad, Somalia och flera Stillahavsöar.

Precis som de spanska och franska familjerna söker dessa människor säkerhet på andra platser. Skillnaden är att de kan fly inom sina egna länder, medan klimatflyktingar från många andra delar av världen saknar säkra alternativ inom sina gränser.

Antalet klimatflyktingar väntas öka kraftigt under kommande decennier i takt med att klimatförändringarna förvärras. Ändå saknar klimatflyktingar i dag officiell flyktingstatus enligt internationell rätt. De omfattas inte av samma skydd och rättigheter som personer som flyr från krig och förföljelse.

Bilderna från Frankrike och Spanien visar att klimatflykt inte längre bara är något som drabbar avlägsna länder i utvecklingsvärlden. Det är en verklighet även i välbärgade europeiska länder med utvecklad infrastruktur och omfattande räddningstjänst. När inte ens dessa resurser räcker till för att skydda människor och egendom, blir det tydligt hur allvarligt hotet är.

Frågan om klimatflykting och hur världssamfundet ska hantera denna växande grupp av människor på flykt blir allt mer brännande. Den nuvarande situationen i södra Europa understryker behovet av att se över de internationella ramverken och överväga om klimatflyktingar bör ges formell flyktingstatus. Det är en debatt som inte längre kan skjutas upp.