Max Hjelm: Unga festar visst – det är bara ni som inte blir bjudna

I Stockholm går nattlivet i graven – eller gör det verkligen det?

Under den senaste tiden har flera debattörer och kulturskribenter utropat döden för Stockholms en gång så livliga nattklubbsscen. Lana Zand reflekterade nyligen i Svenska Dagbladet över hur hon tillbringade en lördagskväll hemma i mjukisbyxor med en vän. Baserat på en bekants observation om att det var folktomt utanför den välkända Spy Bar, drog hon slutsatsen att Stockholms uteliv har somnat in.

Zand är inte ensam i sin dystopiska skildring av huvudstadens nattliv. Nicklas Hermansson har i Aftonbladet målat upp en bild av en tråkig yngre generation som saknar festlust. Victor Johansson proklamerade nyligen i SvD att nattklubbskulturen helt enkelt dött ut. Lovis Bratt Deland har i Expressen utropat att ”ungdomen är utrotningshotad” och menar att hennes generation är för ”uptight” för att släppa loss.

Men stämmer verkligen denna dystra bild? Flera indikatorer tyder på att rapporterna om festkulturens död kan vara starkt överdrivna. Exempelvis nämner Zand influencern Edvin Törnbloms 30-årsfest som en del av problemet, men utelämnar att han efter middagen faktiskt transporterade sina gäster till – just det – en nattklubb.

För många unga stockholmare och studenter runt om i landet är bilden en helt annan. På studentnationerna i Uppsala fortsätter köerna att vara timslånga och festandet intensivt. Klubben Trädgården i Stockholm har årligen omkring 300 000 besökare, vilket knappast tyder på ett utdöende nattliv.

Det är sant att alkoholkonsumtionen bland unga under en längre tid har visat en nedåtgående trend, men denna utveckling har nu faktiskt planat ut. Bland elever i gymnasiets andra år har alkoholkonsumtionen till och med börjat öka igen under de senaste åren. Samtidigt har festdrogen lustgas blivit så populär bland ungdomar att flera kommuner sett sig tvungna att införa förbud. Förra valborg planerade hälften av alla äldre tonåringar att dricka alkohol – knappast tecken på en generation som övergivit festandet.

Om klubblivet faktiskt har problem i Stockholm handlar det snarare om strukturella faktorer än om förändrade attityder bland unga. Klagomål från äldre boende i innerstaden leder till stängda lokaler och stränga bullerregler. Höga priser gör det dessutom svårt för många unga att ha råd med ett aktivt uteliv.

Forskning pekar visserligen på att dagens unga har andra prioriteringar än tidigare generationer – familjebildning har blivit en viktigare dröm än fest och droger. Men detta betyder inte nödvändigtvis att vägen dit har blivit tråkigare eller mindre festlig.

Kritiken mot ungas påstådda brist på festvilja kommer ofta från etablerade skribenter och debattörer. En möjlig förklaring till den negativa bilden kan vara att dessa observatörer själva står utanför de kretsar där festandet fortsätter. Kanske handlar det i vissa fall om en form av bitterhet över att inte längre vara en del av det ungdomliga festlivet?

För den som verkligen vill se en förändring i Stockholms nattliv skulle energin kanske göra mer nytta i arbetet för slappare bullerregler och sänkta priser, snarare än att kritisera en hel generation för att vara tråkig och introverta.

De upprepade dödförklaringarna av Stockholms nattliv framstår således som överdrivna. Festkulturen förändras ständigt, men den dör knappast ut – den anpassar sig bara till nya förutsättningar, ekonomiska realiteter och trender, precis som den alltid har gjort.