Susanne Nyström: Sluta låtsas att årets val står mellan två jämnstora block

I slutskedet inför valet har debatten kring blockpolitik och möjliga regeringskonstellationer intensifierats. Den traditionella uppdelningen mellan höger och vänster framställs ofta i medierna som de enda tänkbara alternativen, trots att verkligheten pekar i en annan riktning. Denna förenklade världsbild riskerar att vilseleda väljarna inför det stundande valet.

Opinionsmätningarna visar tydligt att Tidöpartierna, trots sin sammanhållning, är långt ifrån att nå en majoritet av väljarstödet. Samtidigt har Socialdemokraterna uttryckt intresse för samarbete över blockgränsen med Moderaternas Ulf Kristersson. För Kristersson skulle ett sådant samarbete kunna framstå som ett attraktivt alternativ efter en eventuell valförlust, då han riskerar att förlora positionen som oppositionsledare.

Flera bedömare pekar på att den politiska spelplanen kan förändras drastiskt efter valet. Tidösamarbetet är egentligen endast bindande om koalitionen lyckas vinna, vilket innebär att en valförlust skulle kunna öppna för helt nya konstellationer och samarbeten över den traditionella blockgränsen.

Trots dessa tecken på förändring verkar många journalister hålla fast vid den förlegade bilden av en strikt uppdelad politisk karta. Detta illustrerades nyligen i en intervju i Svenska Dagbladet med Centerpartiets ledare, där reportern ifrågasatte existensen av blocköverskridande lösningar. Centerledaren Thand Ringqvist påpekade då att Tidöpartiernas samarbete endast är giltigt vid en valseger – vid en förlust förändras förutsättningarna fundamentalt.

Denna låsning vid blockpolitik i mediebevakningen riskerar att ge väljarna en missvisande bild av vad som väntar efter valet. När journalister avfärdar möjligheten till samarbeten över blockgränsen, trots att flera partier uttryckligen öppnat för sådana lösningar, försvåras väljarnas möjlighet att göra välgrundade val utifrån hur den politiska kartan faktiskt kan komma att se ut.

Den politiska utvecklingen i Sverige har under senare år kännetecknats av en ökad instabilitet i de traditionella blocken. Tidigare självklara samarbeten har brutits upp och nya allianser har formats. Detta är en trend som återspeglas i flera europeiska länder där koalitionsregeringar blir alltmer komplexa och där pragmatism ofta trumfar ideologisk renhet.

För väljarna är det viktigt att förstå denna nya dynamik. När medierna fortsätter att beskriva valrörelsen som en kamp mellan två tydliga alternativ, trots att verkligheten är mer nyanserad, riskerar det att leda till överraskningar när regeringsförhandlingarna väl inleds efter valet.

Politiska analytiker påpekar att blocköverskridande lösningar inte bara är teoretiskt möjliga utan faktiskt eftersträvansvärda för många väljare som tröttnat på polariseringen i politiken. Opinionsundersökningar visar att en betydande andel av väljarkåren skulle välkomna pragmatiska samarbeten över den traditionella höger-vänsterskalan.

I detta skede av valrörelsen är det därför avgörande att medierna anpassar sin bevakning efter den politiska verkligheten. Genom att fortsätta framställa valet som ett val mellan två fasta block riskerar journalistiken att missa den pågående omstöpningen av det politiska landskapet.

När röstlokalerna stänger på valdagen och förhandlingarna inleds kan resultatet mycket väl bli en regering som få förutspådde. Det finns därför goda skäl för både media och väljare att redan nu börja förbereda sig på att det kan bli en blocköverskridande lösning som till slut formar Sveriges nästa regering.