Elin Peters svarar: Varför är alla så besatta av kvarg?

Det var i våras som hyllorna i svenska matbutiker gapade tomma. Kvargen hade tagit slut. Butiker som vanligtvis fyllde sina kyldiskar med smaksatta kvargburkar stod utan allt från vanilj och hallon till chokladtårta och cookies and cream. Fenomenet, som snabbt döptes till “peak kvarg”, väckte frågan: vad är egentligen grejen med kvarg?

När den smaksatta kvargen först lanserades i butikerna för några år sedan var det lätt att avfärda den som en fluga. Vid den tiden var trender inom mat präglade av ekologiska val, hållbarhet och en strävan efter minimalt processade livsmedel. Förväntningen var att en produkt som kvarg, ofta innehållande sötningsmedel, aromer, stabiliseringsmedel och modifierad stärkelse, skulle ha svårt att överleva i ett sådant klimat.

Men så kom proteinvågen.

Det upplevda proteinbehovet har blivit en av de starkaste drivkrafterna bakom flera kosttrender. Det syns i konsumenters benägenhet att öka köttkonsumtionen, i framväxten av proteinbars som substitut för vanliga måltider och inte minst i försäljningen av smaksatt kvarg. Även traditionella produkter som knäckebröd har lanserats med proteintillskott, även om det märkligt nog inte lett till samma butiksrusning som kvargen.

Frågan är dock om svenska folket verkligen lider av proteinbrist. Enligt Livsmedelsverket är svaret nej. För friska personer som äter varierat och får i sig tillräckligt med energi är det i praktiken inte nödvändigt att aktivt fundera över proteinkvaliteten i det man stoppar i munnen. Det finns grupper som har ett större behov, som idrottare eller äldre, men för gemene man är proteinpaniken i många fall överdriven.

Ändå fortsätter kvargen att sälja, och det finns sannolikt en annan förklaring till dess framgång. En ledtråd ligger i smakerna. Vanilj, chokladtårta, cookies and cream, mango och passionsfrukt, citroncheesecake. För att inte tala om proteinpuddingar med smak av delicatoboll och vaniljmousse med jordgubbssås. Det är smakprofiler som signalerar dessert snarare än hälsokost.

Kvarghajpen kan i själva verket ses som en ursäkt för att få äta något som smakar efterrätt, utan dåligt samvete. Med argument som “inget tillsatt socker” och “bara 0,2 procent fett” har den smaksatta kvargen positionerat sig som ett hälsosamt alternativ för den som längtar efter något sött. Den har blivit en accepterad väg att unna sig, när som helst och var som helst.

Ur ett marknadsperspektiv har kvargen blivit en betydande produktkategori inom mejeribranschen. Den har gett mejeriföretag en möjlighet att bredda sitt sortiment och nå nya konsumentgrupper, inte minst yngre personer som är aktiva inom träning. Men den har också bidragit till en diskussion om hur vi förhåller oss till mat och hälsa, och vilka signaler vi skickar till livsmedelsindustrin när vi väljer våra produkter.

Livsmedelsverkets budskap är dock tydligt: variation och lagom mängd mat är det viktigaste för de flesta. Och medan debatten om proteinets roll i kosten fortsätter, är det tydligt att kvargen har etablerat sig som något mer än en tillfällig trend. Den har blivit en del av det svenska matlandskapet, med en smakpalett som tilltalar både den hälsomedvetne och den som bara vill ha en snabb och smidig dessert.

Frågan kvarstår dock om inte marknaden är mättad. Med ett ständigt växande utbud av smaker och varianter, från olika mejeriföretag och med nya produkter som proteinpuddingar och -mousser, kan det vara värt att fundera över om vi även här kommer att se en brist på innovation i framtiden. Det är en fråga som återstår att besvara.