”Fler skulle gilla idén med svensk humle – om de visste att det fanns”

– Den som säger att svensk humle saknar doft och smak har fel.

Orden kommer från Hampus Olofsson, bryggare på Remmarlöv gårdsbryggeri. Han har just klivit in i familjen Jönssons lada i Staffanstorp i Skåne, där årets sista humleskörd håller på att tas om hand. Utanför ladan matar pappa Christer Jönsson in de långa rankorna i plockmaskinen, medan mamma Inger och sönerna står vid sorteringsbordet. Doften är intensiv, grön och citrusfrisk.

– Närmast himmelsk, tycker Hampus Olofsson.

Korngården har odlat ekologisk humle sedan 2015. I år skördar familjen tre sorter, bland dem magnum och den numera världskända sorten cascade. Det är just cascade som står i centrum när den sista skörden tas in. Sorten slog igenom på 1970-talet och blev startskottet för den ipa-våg som fortfarande präglar den globala ölscenen.

Men årets säsong har varit allt annat än lätt.

– Det har varit en tuff säsong med värme och torka. Vi har haft stora problem med svampangrepp och olika sjukdomar, men cascade har klarat sig absolut bäst, säger Henrik Jönsson, en av sönerna på gården.

Odlingarna omfattar en halv hektar och totalt 1 700 plantor. Aldrig tidigare har skörden varit så liten. Förra året gav sorten magnum 250 kilo humle. I år blev det knappt 33 kilo. Cascade har däremot klarat sig betydligt bättre.

Den lilla skörden får ändå betydelse för dem som brygger öl på den svenska humlen. Hampus Olofsson på Remmarlöv gårdsbryggeri har använt svenskodlad humle ända sedan gården startade. När magnum nu tryter får han delvis ersätta den med cascade. Det ger ölen ett något fruktigare uttryck.

– Det är inga problem, det är så det är att jobba med småskaliga råvaruproducenter, säger han.

Svensk humle är fortfarande en nisch inom bryggeribranschen. Korngården är en av bara en handfull småskaliga humleodlare i Sverige. När familjen satte i gång fanns förhoppningar om att den svenska humlen skulle bli en självklar del i den växande svenska hantverksölscenen. Så har det inte blivit. Efterfrågan har varit för liten för att odlingen ska kunna växa till en lönsam nivå.

– Om vi hade kunnat utöka till tio hektar hade vi kunnat skörda cirka 20 ton. Det är vad vi tror krävs för att få lönsamhet i det, säger Henrik Jönsson.

Han får medhåll av Hampus Olofsson, som menar att svenska bryggare borde se värdet i närproducerad humle.

– Jag blir väldigt motiverad att använda ännu mer svensk humle när jag ser det här – och det tror jag andra bryggare också skulle bli.

Just nu brygger Remmarlöv gårdsbryggeri tillsammans med Hyllie bryggeri och Korngården ett samarbetsöl med årets färska humle. Att använda så kallad wet hop, alltså nyskördad humle som hamnar i ölet strax efter plockningen, är vanligt i andra humleodlande länder. I Sverige är det fortfarande ovanligt, mycket beroende på att tillgången på färsk svensk humle är begränsad.

För Hampus Olofsson handlar det inte bara om smak. Den svenska humlen har andra kvaliteter, som närhet, spårbarhet och en historia som knyter an till det skånska jordbrukslandskapet. Han jämför gärna med vin.

– Det är ingen i Champagne som skulle säga att vinerna därifrån smakar för lite mango. Producenterna där, liksom vi här, anpassar sig efter de råvaror som finns, säger han.

Att den svenska humlen inte alltid är lika uttrycksfull som importerad humle från exempelvis USA eller Nya Zeeland ser han inte som ett problem. Snarare tvärtom. Den har en ren, elegant smak och fungerar utmärkt att brygga med, menar han.

– Det unika är att den är just svensk och odlad nära bryggeriet. Det känns exotiskt att kunna göra det med svensk humle. Jag tror det finns många konsumenter som skulle gilla idén med svensk humle – bara de visste att den fanns, säger Hampus Olofsson.

För familjen Jönsson i Staffanstorp handlar årets skörd om att göra det bästa av ett tufft år. Samtidigt har intresset från bryggerierna ökat. Frågan är om den lilla svenska humlen äntligen kan få sitt genombrott.