Analys: Nya läkemedel mot Alzheimer visar tveksam nytta

I den senaste forskningen om alzheimermediciner finns det anledning till både hopp och besvikelse. Den omfattande Cochrane-analysen som nyligen publicerats kastar nytt ljus över effektiviteten hos läkemedel som riktar sig mot beta-amyloid, ett protein som många forskare anser ligger bakom alzheimers sjukdom.

Analysen granskade 17 kliniska studier med över 20 000 deltagare och kom fram till en nedslående slutsats: trots att behandlingarna minskar mängden plack i hjärnan, är den kognitiva förbättringen inte kliniskt relevant.

”Tyvärr tyder bevisen på att dessa läkemedel inte gör någon meningsfull skillnad för patienter,” säger studiens huvudförfattare Francesco Nonino från IRCC:s Institut för neurologiska vetenskaper i Bologna, Italien, i ett pressmeddelande.

Bland de studerade substanserna finns både Leqembi (lecanemab), som godkändes inom EU i april 2025, och Kisunla (donanemab) som fick sitt godkännande i september. Båda dessa läkemedel har väckt stort hopp inom demensvården.

Hugo Lövheim, överläkare vid Geriatriskt centrum, Norrlands universitetssjukhus och professor vid Umeå universitet, ställer sig kritisk till analysens slutsatser.

”De har klumpat ihop substanser som har en påvisad effekt med substanser som inte har det, vilket späder ut resultaten,” säger han.

Lövheim förklarar att även om alla substanser i analysen är antikroppar som binder till amyloidplack, gör de det på olika sätt. Lecanemab och donanemab har faktiskt visat viss bromsande effekt på den kognitiva försämringen hos patienter med alzheimers sjukdom.

”Man ska vara medveten om att effekterna är ganska små även om läkemedlet ges tidigt i sjukdomen,” tillägger Lövheim.

Trots att Leqembi är godkänt inom EU, är det ännu inte tillgängligt i Sverige eftersom NT-rådet, ett samarbetsorgan för svenska regioner, inte har meddelat hur läkemedlet ska introduceras. Donanemab befinner sig i ett ännu tidigare skede i processen.

Många forskare och vårdgivare hoppas att man i framtiden ska kunna identifiera specifika patientgrupper för vilka dessa substanser har störst effekt. Detta skulle kunna göra behandlingen mer riktad och effektiv.

”Det pågår mycket forskning kring många olika substanser mot alzheimer just nu,” säger Hugo Lövheim, vilket tyder på att fältet fortsätter att utvecklas trots denna motgång.

Alzheimers är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige, där drygt 100 000 personer är drabbade. Sjukdomen kännetecknas av att hjärnvävnad gradvis bryts ned. De främsta riskfaktorerna är hög ålder och ärftlighet, men livsstilsfaktorer spelar också en betydande roll.

Sannolikheten att drabbas ökar markant efter 65 års ålder. Enligt studier kan cirka 40 procent av sjukdomsfallen kopplas till livsstilsfaktorer som högt blodtryck, diabetes och andra metabola sjukdomar, samt fysisk inaktivitet.

Cochrane-analysen inkluderade studier med preparaten aducanumab, bapineuzumab, crenezumab, donanemab, gantenerumab, lecanemab, ponezumab, remternetug och solanezumab – alla med olika verkningsmekanismer men med samma mål: att angripa amyloidplack i hjärnan.

Trots de nedslående resultaten från denna omfattande analys fortsätter forskningen att söka efter effektiva behandlingar för alzheimers sjukdom. Med den åldrande befolkningen i Sverige och globalt blir behovet av fungerande behandlingar allt mer angeläget.

För närvarande står sjukvården och patienter inför en avvägning: ska man satsa på behandlingar med begränsad effekt, eller vänta på nästa generation av läkemedel som kanske erbjuder mer betydande förbättringar? För de tiotusentals svenska familjer som påverkas av alzheimers är detta en fråga av yttersta vikt.