Bolivia och Paraguay enas om att fullt ut markera 742 kilometer lång gräns efter 88 år.

Bolivia och Paraguay har enats om att fastställa hela den gemensamma landgränsen. Beskedet kom vid ett möte i La Paz på tisdagen, där den sista delen av gränsdragningen godkändes. Därmed är den 742 kilometer långa gränsen formellt fullbordad, efter 88 års arbete.

Från officiellt håll beskrivs uppgörelsen som en historisk milstolpe. Båda länderna understryker att den visar hur långsiktigt diplomatiskt arbete kan lösa frågor som länge varit känsliga. Enligt uppgifterna har samtliga återstående delar av gränsen nu behandlats och den ska finnas kartlagd med hjälp av gemensamma mätningar.

Den gräns som nu formaliserats har sina rötter i ett av de blodigaste kapitlen i Sydamerikas moderna historia. Under Chacokriget 1932–1935 utkämpades ett utdraget och mycket kostsamt krig mellan Bolivia och Paraguay om kontrollen över Gran Chaco. Området var glest befolkat men strategiskt viktigt. En avgörande fråga gällde naturresurser och tillgången till vattenvägar. Paraguay fick efter kriget behålla större delen av Gran Chaco, medan Bolivia pressades tillbaka.

Fredsavtalet undertecknades 1938, men det skulle alltså ta åtta decennier att fullfölja gränsarbetet. Orsakerna är flera. Stora delar av gränssträckan går genom svårtillgänglig skogsmark och savann, långt från såväl huvudstäder som bebyggda områden. Fältundersökningar har krävt omfattande resurser och långa tidsperioder. Under vissa perioder har frågan dessutom haft låg politisk prioritet.

Gränsöverenskommelsen har betydelse långt bortom själva kartan. En formellt fastställd gräns gör det lättare för myndigheterna att samarbeta i frågor som rör säkerhet, miljö och handel. Samtidigt skapar den tydlighet för företag som är verksamma i regionen. Tidigare har det funnits praktiska problem med att avgöra vilket lands regler som gäller i vissa gränsområden. Den typen av oklarheter kan nu undanröjas.

För Paraguay innebär uppgörelsen att statusen för den västra delen av landet stärks. Chacoregionen är i dag en viktig del av ekonomin med jordbruk, boskapsuppfödning och ett växande intresse för olje- och gasprospektering. Bolivia har å sin sida stora energitillgångar, framför allt i naturgassektorn. Tillsammans har länderna intresse av att utveckla transportkorridorer mot flodsystemet Paraguay–Paraná, som leder vidare mot Atlanten. För Bolivia, som saknar egen kust, är den vattenvägen en av de viktigaste vägarna för utrikeshandeln.

Regionalt passar uppgörelsen in i en bredare bild av ökat samarbete i Sydamerika. Paraguay är sedan länge medlem i Mercosur-samarbetet, och Bolivia är på väg att fullt ut anslutas. En väl fungerande gräns kan underlätta handel, investeringar och gemensamma infrastrukturprojekt. Samtidigt sänder den en signal om att bilaterala konflikter kan lösas med diplomati snarare än konfrontation.

Det är ingen slump att mötet hölls just i La Paz. Bolivia har under senare år fört en aktiv utrikespolitik, och relationen mellan Bolivia och Paraguay har förbättrats avsevärt sedan Chacokrigets dagar. Tisdagens beslut beskrivs därför inte bara som en teknisk fråga utan som ett viktigt politiskt genombrott.

Formellt ska den nya gränsen nu införlivas i båda ländernas kartverk och dokumentation. När det arbetet är avslutat är gränslinjen juridiskt bindande i sin helhet. Därmed har en lång process nått sitt slut, nästan 90 år efter att frågan först blev aktuell. För två länder vars historia är präglad av väpnad konflikt är dagens överenskommelse ett tydligt bevis på att gamla motsättningar kan lämnas över till historien.