Bronsålderns kulturer utplånades av supertorka – och det kan hända igen

Forskare vid Stockholms universitet har rekonstruerat klimatet i Medelhavsområdet 8 000 år tillbaka i tiden. Genom avancerade klimatmodeller har de kunnat följa hur regionen stegvis blev torrare, och hur långsamma naturliga processer till slut skapade en vattenkris så allvarlig att den har kopplats till bronsålderns samhällskollapser i östra Medelhavet. Studien, som publiceras i tidskriften Science Advances, ger nya insikter i hur sårbara avancerade civilisationer kan vara inför klimatförändringar.

Forskarna har bland annat undersökt vad som låg bakom de svåraste torkperioderna under sen bronsålder. Det är sedan tidigare känt att den östra Medelhavsregionen drabbades av omfattande vattenbrist under perioden, och att flera mäktiga stater kollapsade. Mykenska, minoiska och hettitiska riken, som under hundratals år dominerade handel, diplomati och krigföring, försvagades och föll samman. Med den nya studien får forskarna en tydligare bild av de långsiktiga klimatmekanismerna bakom den utvecklingen.

Enligt studien berodde den gradvisa uttorkningen delvis på förändringar i jordens omloppsbana. Dessa påverkade nederbördsmönster och luftfuktighet över Medelhavet. Den afrikanska monsunen, som tidigare förde fukt till norra Afrika och i viss mån även södra Medelhavsområdet, försvagades. Samtidigt samverkade naturliga klimatcykler och förstärkte varandra, vilket ledde till att de redan torra förhållandena förvärrades. Till slut uppstod de katastrofala vattenbrister som präglade östra Medelhavet under sen bronsålder.

Katherine Power, doktorand vid institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och studiens huvudförfattare, säger att resultaten ger en uppfattning om hur känslig Medelhavsregionen är för torka.

– Våra resultat ger oss en uppfattning om hur utsatt Medelhavsområdet är för torka, och hur torka kan försätta samhällen i en situation där de får svårt att överleva, säger hon.

En av studiens viktigaste slutsatser är att den långsamma uttorkningen inte var någon plötslig katastrof, utan ett resultat av flera parallella processer. Under flera årtusenden blev regionen successivt torrare. Det var först när olika naturliga svängningar sammanföll som bristen på vatten blev så allvarlig att den fick genomgripande samhälleliga konsekvenser.

Frågan om något liknande kan hända igen är därför relevant, särskilt i ett läge där södra Europa och Mellanöstern redan upplever vattenstress, värmeböljor och skogsbränder. Katherine Power menar att det är möjligt, men att drivkrafterna i så fall är annorlunda.

– Ja, men baserat på andra mekanismer. Att försöka säga när det skulle kunna inträffa eller jämföra tidsskalor är dock mycket svårt, eftersom de mänskligt orsakade förändringarna nu sker mycket snabbare, säger hon.

Den långsamma uttorkning som pågick för flera tusen år sedan har upphört. Det som sker i dag drivs i stället av mänskligt orsakad klimatförändring, med snabbare uppvärmning och ändrade nederbördsmönster. Men även de naturliga variationerna finns kvar.

– Naturlig klimatvariation som driver kortvariga torrperioder kan fortfarande inträffa, tillägger Power.

Studien bidrar till en växande vetenskaplig bild av Medelhavsområdet som en särskilt sårbar region. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är Medelhavsområdet en av de så kallade klimathotspots där förhöjd temperatur och minskad nederbörd väntas få stora konsekvenser för jordbruk, vattenförsörjning och ekosystem. Det gör den nya forskningen relevant inte bara för historiker och arkeologer, utan även för dagens beslutsfattare. Att förstå hur tidigare samhällen reagerade på långvarig torka kan ge viktiga perspektiv på hur moderna samhällen bör planera för en framtid med mer extremväder.

Forskningen visar också att torka kan slå hårt mot avancerade, sammanlänkade samhällen. Bronsålderns riken var beroende av jordbruk, handel och centrala strukturer för att fördela mat och vatten. När dessa system sattes under tryck under lång tid kunde de inte upprätthållas. Den historiska parallellen understryker vikten av att bygga motståndskraftiga system för vatten och livsmedel.

Studien har publicerats i Science Advances, en av de ledande vetenskapliga tidskrifterna. Genom att kombinera klimatmodeller med arkeologiska kunskaper om bronsålderns kollaps har forskarna på Stockholms universitet bidragit till en mer nyanserad bild av en av antikens mest omdiskuterade samhällskriser. Samtidigt pekar de framåt: även om historien inte upprepar sig mekaniskt, visar den att mänskliga samhällen är sårbara när klimatet förändras – särskilt när förändringen sker snabbt.