Colombias president avlägsnar museiföremål i kulturell ”kontrarevolution”

Colombias konservative president Abelardo de la Espriella har inlett det han kallar en kulturell ”motrevolution”. Utställningar på landets nationalmuseum i Bogotá har avlägsnats, och enligt regeringen handlar det om att rensa ut vad man beskriver som en vänstervriden historieskrivning.

Nationalmuseet, som grundades 1823 och är ett av Sydamerikas äldsta, har länge fungerat som en spegel av den colombianska nationella identiteten. Samlingarna spänner över förcolumbiansk konst, föremål från kolonialtiden och modern verk från landets många folkgrupper. Men nu har ett antal verk och montrar plockats bort, något som väckt starka reaktioner bland kulturarbetare och akademiker.

Presidenten, som tillhör den konservativa falangen, motiverar beslutet med att museet ska återspegla en ”samlad nationell berättelse” snarare än vad han kallar fragmenterade och politiserade perspektiv. I ett tal i veckan sade han att motrevolutionen är nödvändig för att återupprätta traditionella värderingar och den colombianska familjens roll i historien.

Det är ännu oklart exakt vilka utställningar som omfattas, men uppgifter i colombianska medier tyder på att verk med koppling till landets väpnade konflikt och sociala rörelser har fått lämna salarna. Flera konstnärer och historiker har protesterat och menar att borttagandet är ett led i en politisk rensning.

Konflikten kring museet är inte isolerad. Flera länder i Latinamerika har under senare år sett liknande strider om symboler och historiebruk. I Chile, Brasilien och Argentina har konservativa regeringar och rörelser ifrågasatt museernas framställning av allt från diktaturer till ursprungsfolkens historia. Samtidigt har vänsterregeringar i andra länder drivit en motsatt agenda med omtolkningar av nationella ikoner.

Colombia har en särskilt laddad historia. Landet har i årtionden präglats av en väpnad konflikt mellan staten, gerillor och paramilitära grupper, med över 200 000 dödsoffer enligt officiella siffror. Fredsavtalet från 2016 med FARC-gerillan var en vattendelare, och frågan om hur konfliktens historia ska berättas är fortfarande djupt polariserande.

Espriellas beslut bör också ses mot bakgrund av den politiska utvecklingen i Colombia. Efter flera år med vänsterinriktad politik vann de konservativa mark i det senaste valet med löften om lag och ordning, ekonomisk stabilitet och en återgång till traditionella värderingar. Kulturpolitiken har blivit en arena där den nya regeringen markerar skillnad mot föregångarna.

Nationalmuseets ledning har ännu inte officiellt kommenterat vilka verk som tagits bort, men uppgifter tyder på att personalen fått order från kulturdepartementet. Enligt källor inom museet rör det sig om minst ett tiotal utställningsdelar, däribland en sektion om kvinnorörelsens historia och en annan om afrocolombianskt motstånd.

Kritiker påpekar att borttagandet sker utan öppen debatt och att det hotar museets uppdrag som oberoende institution. Flera intellektuella har i sociala medier börjat använda hashtaggen ”Vårt museum” som en protest mot vad de kallar censur. Samtidigt finns det de som välkomnar initiativet och menar att museet under lång tid dominerats av en vänsterorienterad agenda.

Frågan om vad som ska visas på ett nationalmuseum är i hög grad en fråga om makt. Museer är inte neutrala platser; de är institutioner som formar hur ett samhälle förstår sig självt. När en regering väljer att plocka bort verk handlar det inte bara om estetik, utan om vilken historia som ska betraktas som giltig.

Espriella har kallat motrevolutionen för ett långsiktigt projekt. Enligt presidenten ska fler institutioner, bland annat arkiv och skolor, ses över med samma syfte. Det väcker frågor om yttrandefrihet och akademisk frihet i ett land som fortfarande kämpar med att läka såren efter inbördeskriget.

Under tiden fortsätter museet att ta emot besökare, men flera salar är nu stängda. De tomma montrarna har blivit en symbol för den pågående striden om Colombias kulturarv – en strid som sannolikt kommer att prägla den politiska debatten under lång tid framöver.