Efter nästan två decennier har svensk polis lyckats åtala en 45-årig man för dubbelmordet i Brattås utanför Härnösand 2005. Genombrott i utredningen kom tack vare DNA-baserad släktforskning, en metod som nu för andra gången använts för att lösa ett kallfall i Sverige.

Den 2 juni 2005 hittades Tor Öberg och hans sambo Gerd Wiklund mördade på en gård i Brattås. I fredags väcktes åtal mot en 45-årig man efter att polisen tillämpat den kontroversiella men effektiva metoden med DNA-baserad genealogi i utredningen.

Metoden innebär att DNA-profiler från brottsplatser analyseras och jämförs med släktforskningsdatabaser. När profilen matchar andra DNA-profiler blir det möjligt att spåra personen som lämnat spåren genom att kartlägga släktträd och familjeband. Till skillnad från polisens egna register som använder omkring 15 DNA-markörer, arbetar släktforskningsdatabaser med minst 700 000 markörer, vilket ger betydligt mer detaljerad information.

Juridisk turbulens efter första fallet

DNA-baserad släktforskning användes första gången i Sverige under ett pilotprojekt 2020 för att lösa dubbelmordet i Linköping från 2004. Genealogen Peter Sjölund spelade då en central roll i att hitta gärningsmannen. Efter det fallet förklarade Integritetsskyddsmyndigheten metoden som olaglig, vilket ledde till att en utredning tillsattes.

Sedan förra året är DNA-baserad genealogi laglig att använda i mordutredningar i Sverige. I augusti 2025 beslutade åklagare att tillämpa metoden i Brattås-fallet, vilket nu resulterat i åtalet.

Peter Sjölund, som själv inte var involverad i Brattås-utredningen, har en personlig koppling till fallet. Han bor i Härnösand och kan se Brattås från sitt hem. ”Det här har verkligen varit ett trauma för den här staden i alla dessa år, och det finns massor av rykten och teorier om vem det var och varför det här hände. Det vore skönt att få veta vad som hände och varför”, säger Sjölund.

Omfattande släktforskningsarbete

I Linköping-fallet kartlade Sjölund omkring 800 personer och gick tillbaka till 1800-talet i sin forskning. Det tog honom fem veckor att identifiera gärningsmannen. Fallet hade ett tydligt bevis – en kniv med blod från tre personer: de två offren och en helt okänd man. Detta gav polisen gärningsmannens DNA-profil att arbeta med.

Brattås-fallet är mer komplext. ”Här i Brattås är det så att om hans DNA fanns på hennes ben, så bevisar det att han var där och att han rörde henne. Men det bevisar inte att han dödade henne”, förklarar Sjölund.

Metoden kan förändra brottsbekämpningen

Sjölund förespråkar nu att metoden används i fler fall och implementeras tidigt i utredningar. Han använder fallet med Hagamannen som exempel – en brottslig serie som pågick i åtta år. ”Idag hade vi hittat honom på tre veckor”, säger han.

Processen för att använda DNA-baserad genealogi i brottsutredningar är noggrant reglerad och består av fyra steg. Först genomförs en utökad DNA-analys av det biologiska spåret, som sedan formateras för jämförelse med släktforskningsdatabaser. Därefter överförs datan och Integritetsskyddsmyndigheten informeras. Hanteringen sker separat så att ingen annan kan söka mot aktuellt DNA-spår.

I nästa steg får polisen svar i form av en träfflista, varefter traditionell släktforskning utförs för att identifiera möjliga gärningsmän. Om en person kan pekas ut som en rimlig misstänkt kan denne tvingas genomgå ett munprov, vilket sedan testas mot DNA-spåret. Provtagning kan också ske frivilligt.

Balans mellan brottsbekämpning och integritet

Metoden har väckt debatt om balansen mellan effektiv brottsbekämpning och integritetsskydd. Kritiker menar att användningen av släktforskningsdatabaser kan inkräkta på enskildas integritet, medan förespråkare argumenterar för att metoden är ett oumbärligt verktyg för att lösa kalla fall där konventionella metoder inte längre ger resultat.

För invånarna i Härnösand och Brattås kan åtalet innebära ett steg mot avslut på ett mörkt kapitel som präglat lokalsamhället i två decennier. Om metoden fortsätter visa sig framgångsrik kan den komma att revolutionera svensk brottsbekämpning och ge hopp om rättvisa i många olösta fall.