Ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa blir det dödligaste i landets historia

Ebolautbrottet i Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa) har nått en ny nivå. Lokala hälsomyndigheter uppger att 4 945 fall av ebola nu har bekräftats i landet. Därmed är utbrottet både det största och det dödligaste som landet har drabbats av, enligt nyhetsbyrån.

Utbrottet inleddes i maj och orsakas av bundibugyovarianten av ebolaviruset. Den varianten upptäcktes första gången i Uganda 2007 och har fått sitt namn från distriktet Bundibugyo i västra Uganda. Till skillnad från den vanligare zairevarianten finns det varken vaccin eller specifik behandling mot bundibugyovarianten. Vården blir därför i huvudsak symtomatisk, med vätskeersättning och behandling av feber, kräkningar och diarré.

Demokratiska republiken Kongo har drabbats av fler ebolautbrott än något annat land. Viruset upptäcktes 1976 i området kring Ebolafloden, i dåvarande Zaire, och har sedan dess återkommit med jämna mellanrum. De flesta utbrotten har kunnat begränsas, men några har blivit omfattande. Det största av de tidigare utbrotten ägde rum 2018–2020, främst i provinserna Norra Kivu, Ituri och Södra Kivu i östra delen av landet. Då registrerades 2 299 dödsfall.

Det utbrottet bekämpades bland annat med vaccin, men vaccinet var riktat mot zairevarianten. Trots det tog det nästan två år att få stopp på smittspridningen. Erfarenheterna visar hur svårt det kan vara att hantera ebola i områden med svag sjukvård, bristande infrastruktur och pågående konflikter. De östra provinserna har länge präglats av väpnad konflikt, vilket försvårar för hälsoarbetare att nå ut med information, kontaktspårning och behandling.

Ebola sprids genom direktkontakt med blod eller andra kroppsvätskor från sjuka eller avlidna. Sjukdomen smittar inte via luften, men den är mycket allvarlig. Beroende på virusvariant och vårdens förutsättningar har dödligheten i olika utbrott varierat från omkring 25 till 90 procent. Vanliga symtom är feber, muskelvärk, trötthet, kräkningar, diarré och i svåra fall inre blödningar.

En särskild svårighet i det nuvarande utbrottet är avsaknaden av vaccin. I tidigare utbrott, inte minst i Västafrika 2014–2016 och i östra Kongo-Kinshasa 2018–2020, har vaccinationskampanjer varit avgörande för att bryta smittkedjor. Västafrika-utbrottet, som orsakades av zairevarianten, drabbade främst Guinea, Liberia och Sierra Leone och krävde över 11 000 dödsfall. Det visade också hur ebola kan få stora ekonomiska konsekvenser; gränsstängningar, minskad handel och förlorad arbetskraft slog hårt mot länderna.

Kongo-Kinshasa gränsar till nio länder, bland annat Uganda, Rwanda och Sydsudan. Risken att viruset ska föras över gränserna är därför en central fråga. Under utbrottet 2018–2020 upptäcktes ebola även i Uganda, och även om spridningen där kunde begränsas visade den hur sårbara grannländerna är. Hälsoövervakningen vid gränserna har skärpts, men i regioner med stora befolkningsrörelser är det svårt att stoppa smittan helt.

Internationella organisationer, däribland Världshälsoorganisationen WHO, har under flera decennier stöttat Kongo-Kinshasa i arbetet mot ebola. De upprepade utbrotten har satt ett hårt tryck på landets sjukvård. Bristen på vaccin och behandling mot den aktuella varianten gör att fokus i stället ligger på att snabbt upptäcka fall, isolera sjuka och informera lokalsamhällen om hur smitta kan undvikas.

Det kan också påminna om vikten av forskning kring fler ebolavarianter. Hittills har vaccinutvecklingen i första hand riktats mot zairevarianten, som ligger bakom de flesta stora utbrotten. Men ebolaviruset omfattar flera arter, och den variant som nu sprids visar att det finns behov av bredare motåtgärder. Att ta fram vaccin och behandlingar tar tid, men det nuvarande utbrottet understryker att kunskapsluckorna fortfarande är stora.

Med 4 945 bekräftade fall och en pågående spridning är läget allvarligt. Utbrottet är en påminnelse om att ebola inte är ett historiskt problem, utan en sjukdom som fortsätter att utgöra ett hot i Centralafrika. Myndigheterna arbetar med att begränsa smittan, men utan vaccin och med en variant som är svår att behandla krävs snabba och samordnade insatser. Den fulla omfattningen av utbrottet går ännu inte att överblicka.