EU godkänner Sveriges sista coronastöd på 3,7 miljarder kronor

EU-kommissionen har gett grönt ljus för den sista utbetalningen till Sverige ur den gemensamma återhämtningsfonden, det så kallade Recovery and Resilience Facility (RRF). Det handlar om 332,8 miljoner euro, motsvarande cirka 3,7 miljarder kronor, som främst ska gå till bland annat det omtalade industriklivet. Därmed blir Sverige det andra landet i unionen som får alla begärda utbetalningar godkända.

• Här är Sveriges sista coronapengar – detta ligger bakom

Det var under måndagen som kommissionen meddelade att man godkänner Sveriges sista ansökan om stöd ur den fond som skapades för att få hjulen att snurra igen efter pandemin. Enligt ett pressmeddelande från kommissionen är utbetalningen en del i att rusta den svenska industrin för framtiden. Den formella handläggningen kräver dock fortfarande ett godkännande från EU:s ministerråd, men processen betraktas i praktiken som en formalitet.

Med den sista överföningen har Sverige totalt mottagit drygt 38 miljarder kronor ur krisfonden. För svensk del har pengarna bland annat använts till att bygga upp strategiskt viktiga satsningar inom grön industri, elektrifiering och åtgärder för att minska utsläppen inom industrisektorn.

Miljardsatsningar ska minska klimatavtryck

En central del i den sista ansökan är alltså det så kallade industriklivet – en svensk satsning som syftar till att minska industriprocessers klimatpåverkan. Genom att stödja forskning, pilotprojekt och nya teknikinvesteringar har initiativet lyfts fram som en nyckel för att nå Sveriges klimatmål. Det är också en arena där svenska storföretag inom stål- och gruvnäringen, exempelvis i Norrbotten, ofta nämns.

Industriklivet är dock bara en del i ett större pussel. Stora resurser har också gått till att bygga ut laddinfrastruktur, energieffektivisera bostäder och förstärka sammanhållningen i hela landet. Enligt regeringens resonemang har pengarna haft en dubbel effekt: både get ett direkt tillskott till samhällsekonomin efter krisen och påskyndat den gröna omställningen.

En gigantisk fond som närmar sig slutstationen

RRF, som alltså är förkortningen för EU:s krisfond, bygger på att medlemsländerna tillsammans gick i borgen för stora upplåningar efter pandemins utbrott 2020. Kapitalet skulle sedan fördelas som bidrag och lån till länder som i sin tur genomför reformer och investeringar i enlighet med varje nations egna planer. Sammanlagt rör det sig om flera tusen miljarder kronor – den i särklass största gemensamma upplåningen i unionens historia.

För Sveriges del har vägen fram till den sista ansökan kantats av kontinuerliga förhandlingar och delredovisningar. Att landet nu är det andra i hela EU som uppfyller alla villkor signalerar enligt bedömare dels en hög uppfyllelsegrad från myndigheternas sida, dels en tydlig ambitionsnivå från politiskt håll.

Ekonomisk påverkan och framtida risker

Att få det slutgiltiga beskedet är en lättnad för flera delar av svensk näringsliv. Pengarna har funnits öronmärkta under en tid, men den formella bekräftelsen varit viktig för planeringen av flera omfattande projekt. För den breda allmänheten märks pengarna exempelvis genom nya satsningar på cykelvägar, elektrifierade vägar och digital infrastruktur i hela landet – projekt som nu fått en fullt finansierad framtid.

Samtidigt finns det en baksida av myntet. En oro som lyfts av ekonomer är att de gigantiska stödpaketen som byggdes upp under pandemin också har bidragit till ett ansträngt statsfinansiellt läge i flera EU-länder. Kritiker menar att den gemensamma upplåningen skapar en risksituation för framtiden när återbetalningen ska hanteras av kommande generationer. Revisionsrätten har också tidigare riktat skarp kritik mot brister i den svenska förvaltningens kontroll av hur vissa projekt har genomförts.

Sista ordningen – sedan ska projekten redovisas

Den europeiska återhämtningsfonden går nu in i sin absoluta slutspurt. Sista ansökningsdag för medlemsländerna att skicka in sina slutliga utbetalningskrav är satt till slutet av september i år. Därefter väntar en process där EU-kommissionen ska granska att alla uppsatta mål och delmål är uppfyllda innan de sista slantar trillar tillbaka till nationella konton.

För Sveriges del handlar det alltså inte längre om nya stora summor, utan snarare om att fullfölja sådant som redan har aviserats. Från politiskt håll betonar man nu vikten av att förvalta det arbete som lagts ner och att se till att de genomförda reformerna får genomslag i verkligheten – i form av såväl fler gröna jobb som ökad konkurrenskraft på den globala marknaden. I bakgrunden pågår redan diskussionen om vad som ska komma efter återhämtningsfonden – och frågan om EU:s gemensamma upplåning för framtida kriser är sedan länge en laddad politisk fråga i många av unionens huvudstäder.