Ett nytt försök att få kontroll över kostnadsutvecklingen inom europeisk fotboll är på väg att ta form. Enligt brittiska The Times togs frågan upp på ett styrelsemöte med klubborganisationen European Football Clubs (EFC) i Monaco för tre veckor sedan. Flera medlemsklubbar – bland dem ägare av engelska klubbar – vill att advokater undersöker vilka former av lönetak som kan vara möjliga att införa.
– Det mesta av pengarna går till spelare och agenter, och summorna bara ökar och ökar. Men det är fansen som får betala – det innebär högre biljettpriser, dyrare tv-abonnemang och dyrare matchtröjor, säger en källa till The Times.
Bakgrunden är en fotbollsekonomi som vuxit lavinartat under de senaste decennierna. Klubbarna i Europas stora ligor har fått allt större intäkter från tv-avtal, sponsring och publik, men samtidigt har en allt större andel av pengarna gått till spelarlöner och agentarvoden. När en välbärgad klubb värvar en stjärnspelare höjs ribban för alla andra, och de totala kostnaderna i systemet pressas uppåt. För klubbledningar som inte har samma finansiella muskler blir läget allt svårare.
Flera ligor har redan infört någon form av kostnadskontroll. I Premier League gäller sedan några år regler för lönsamhet och hållbarhet, så kallade PSR-regler, som begränsar hur stora förluster en klubb får göra under en viss period. Uefa har också infört ett regelverk som kopplar kostnaderna för spelarlöner, övergångar och agentarvoden till klubbarnas intäkter. Dessa regler har dock kritiserats för att vara komplicerade och för att inte i tillräcklig utsträckning hindra de rikaste klubbarna från att dominera marknaden.
Ett faktiskt lönetak vore en mer radikal åtgärd. I nordamerikanska ligor som NFL och NBA har modellen funnits i decennier och bidragit till en jämnare konkurrens, även om den också skapat en arbetsmarknad där regelverket styr mer än den fria marknaden. Inom europeisk fotboll har idén ofta avfärdats, bland annat eftersom klubbarna konkurrerar i olika nationella ligor med mycket olika ekonomiska förutsättningar. Ett enhetligt tak som gäller alla skulle slå olika mot ligor med låga respektive höga intäkter.
Juridiskt är ett lönetak en svår nöt att knäcka. Idrotten har en särställning inom EU-rätten, men klubbar och spelare betraktas samtidigt som företag respektive arbetstagare. Ett lönetak kan strida mot EU:s konkurrensregler och mot reglerna om fri rörlighet för arbetskraft, om det inte kan motiveras av legitima idrottsliga skäl. Det är sannolikt därför klubbarna nu vill ha en juridisk genomgång av vilka modeller som över huvud taget är tänkbara att införa inom unionen.
Parallellt pågår en rättslig process som kan bli vägledande. EFC inväntar ett avgörande i EU-domstolen i ett mål som rör ett föreslaget tak för agentarvoden. Agentmarknaden har vuxit kraftigt under de senaste åren, och för många klubbar går en allt större del av transferbudgeten till förmedlare snarare än till de faktiska övergångssummorna. Utgången av det målet kan få avgörande betydelse för hur långt fotbollens styrande organ kan gå i att reglera kostnaderna.
Spelarnas fackliga organisationer har hittills varit skeptiska till lönetak. De ser det som ett sätt att flytta makt från spelare och agenter till klubbägare, och pekar på att klubbarnas växande intäkter inte har lett till lägre priser för publiken. Tvärtom har biljettpriser, tv-abonnemang och supporterprodukter blivit dyrare, samtidigt som klubbarnas kommersiella värden ökat. Supportrar i engelska klubbar, där biljettpriserna redan hör till de högsta i Europa, har länge protesterat mot utvecklingen.
Frågan är nu hur ett eventuellt lönetak skulle kunna utformas utan att bli kontraproduktivt. En modell som diskuterats är ett mjukt tak, där klubbarna tillåts överskrida gränsen men straffas ekonomiskt. En annan är att begränka den totala lönesumman till en viss andel av omsättningen. Inget beslut är fattat, och processen väntas bli både långdragen och politiskt känslig. Men att frågan har lyfts på EFC:s styrelsenivå visar att oron för fotbollens kostnadsutveckling inte längre bara är teoretisk. Bland de mest inflytelserika klubbarna i Europa växer uppfattningen att systemet måste förändras – frågan är bara hur det ska gå till utan att kollidera med EU:s lagstiftning och spelarnas rättigheter.
