Få fälls i våldtäktsfall inom äldreomsorgen, visar SR:s undersökning.

Under de senaste fyra åren har endast en bråkdel av de våldtäkter som anmälts inom äldreomsorgen lett till fällande domar. Det visar en kartläggning som Sveriges Radio Ekot har gjort. Samtidigt bedöms mörkertalet vara stort, uppger flera källor i granskningen.

Bland de anmälningar som gjorts har många lagts ner i ett tidigt skede. Utredare pekar på att bevisningen ofta är bristfällig. Offren är i många fall äldre kvinnor med demenssjukdom eller stora vårdbehov, vilket gör det svårt att höra dem på ett rättssäkert sätt. I vissa fall kan gärningspersonen vara en anhörig, i andra fall personal eller en annan boende.

Ekot har gått igenom domar och förundersökningar. Granskningen visar att antalet fall som når åtal är litet i förhållande till antalet anmälningar. Av de fall som väcker åtal är det dessutom ovanligt med fällande dom. I flera avgöranden har domstolen ansett att bevisningen inte räcker för en fällande dom.

Sexuella övergrepp inom äldreomsorgen har länge varit ett ämne som sällan uppmärksammats. Under senare år har frågan dock fått större utrymme i samhällsdebatten, bland annat efter flera uppmärksammade fall. Socialstyrelsen har tidigare konstaterat att det finns brister i hur personal och chefer hanterar misstankar om övergrepp. Anmälningsbenägenheten kan vara låg, inte minst när det skulle innebära att en kollega eller en boende polisanmäls.

Juridiskt sett är våldtäkt mot en person som sover, är medvetslös eller på annat sätt befinner sig i ett hjälplöst tillstånd ett allvarligt brott. Inom äldreomsorgen kan en person vara hjälplös till följd av sjukdom, medicinering eller hög ålder. Trots det är det ovanligt att åklagare väcker åtal. En vanlig förklaring är att den drabbade inte kan lämna en sammanhållen berättelse om vad som hänt. Domstolarna ställer höga krav på bevisning, särskilt när straffet kan bli fängelse.

Få fällande domar får tydliga konsekvenser. För de drabbade innebär det att de sällan får upprättelse. För samhället innebär det att övergrepp kan fortsätta utan att stoppas. Personal inom äldreomsorgen har i flera rapporter vittnat om att man känt till fall där boende utsatts, men där händelsen aldrig anmälts eller inte lett vidare.

Enligt Ekots kartläggning är mörkertalet en central del av problemet. Många händelser rapporteras aldrig. Offren kan själva inte berätta, och anhöriga upptäcker inte alltid vad som har hänt. Personal som bevittnar övergrepp kan tveka att agera på grund av lojalitet, rädsla eller osäkerhet kring rutinerna.

Frågan om rättssäkerhet för äldre har också lyfts politiskt. Flera partier har velat se skärpta straff för sexualbrott mot äldre. Andra menar att det viktigaste är att öka personalens kompetens och skapa tydligare rutiner för anmälan. Socialstyrelsen har bland annat föreslagit utbildningsinsatser för att öka kunskapen om sexualbrott inom vård och omsorg.

Samtidigt visar statistiken att antalet anmälningar har ökat de senaste åren. Det kan vara ett tecken på ökad anmälningsbenägenhet snarare än en faktisk ökning av antalet brott. Ökningen kan också vara en effekt av att frågan uppmärksammats i media och att äldre och anhöriga har blivit mer medvetna om sina rättigheter.

Men den ökade anmälningsbenägenheten har inte lett till fler fällande domar. Enligt Ekot riskerar de låga siffrorna att underminera förtroendet för rättsväsendet. Om brott mot äldre inte klaras upp finns en uppenbar risk att utsattheten fortsätter. Granskningen visar att det finns ett glapp mellan anmälningar och domar som är svårt att förklara enbart med bevisbrist.

Ekot-kartläggningen har väckt reaktioner bland experter på äldrerätt och kriminologi. Flera har efterfrågat en översyn av hur polis och åklagare prioriterar sexualbrott mot äldre. Det handlar bland annat om att säkra bevisning tidigt i utredningen och att använda förhörsmetoder som är anpassade för äldre med kognitiv svikt.

Enligt uppgifter till Ekot pågår arbete inom flera regioner för att förbättra samarbetet mellan äldreomsorg, polis och åklagare. Målet är att fler brott ska kunna utredas och att de boende ska få ett bättre skydd. Samtidigt påpekar kritiker att resurserna fortfarande är otillräckliga och att frågan inte prioriteras i tillräcklig utsträckning.

Kartläggningen visar att det finns stora brister i rättskedjan när det gäller äldre brottsoffer. För att fler fall ska leda till fällande domar krävs både lagändringar, utbildning och en attitydförändring inom rättsväsendet. Tills vidare kvarstår bilden av att våldtäkter inom äldreomsorgen sällan får rättsliga konsekvenser.