Här är en naturlig och korrekt översättning av rubriken till svenska:

Kriminalvårdare riskerar avsked efter att ha gett kollega hembränd sprit på jobbet.

(Alternativ, mer rubrikvänlig variant:) Kriminalvårdare riskerar avsked – bjöd kollega på hembränt.

En kvinnlig kriminalvårdare riskerar att förlora sin anställning efter att ha tagit med hembränd alkohol till sin arbetsplats. Kriminalvårdens personalavdelning har lämnat ett förslag till myndighetens Personalansvarsnämnd, PAN, om att kvinnan ska avskedas. Ärendet har också polisanmälts.

Kvinnan har erkänt att hon tillhandahållit alkoholen på arbetsplatsen. Hon uppger dock att hon inte har tillverkat den själv. Enligt personalavdelningens utredning spelar det ingen roll. Redan att införskaffa, inneha och förvara hemtillverkad alkohol strider mot alkohollagen, oavsett om personen har producerat drycken eller inte. Dessutom går agerandet emot Kriminalvårdens egna riktlinjer, som uttryckligen förbjuder att alkohol förs in i verksamheten.

”Vid en samlad bedömning finner arbetsgivaren att [kriminalvårdaren] genom sitt agerande grovt har åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsavtalet”, skriver personalavdelningen i sin skrivelse till nämnden.

Personalansvarsnämnden är det beslutande organ inom Kriminalvården som prövar disciplinärenden och frågor om avsked. Nämnden kan besluta om allt från skriftlig varning till att en anställd skiljs från sin tjänst. Ett avsked är den strängaste åtgärden och innebär att anställningen upphör. Besluten kan överklagas till förvaltningsdomstol.

För en kriminalvårdare är förtroendefrågan central. Arbetet innebär daglig kontakt med intagna, varav många har missbruksproblematik. Att en anställd tar med alkohol till arbetsplatsen betraktas därför som särskilt allvarligt, både ur säkerhetssynpunkt och ur ett etiskt perspektiv. Personalen förväntas upprätthålla en hög integritet och fungera som förebilder i en miljö där regler och gränser är avgörande för säkerheten.

Alkohollagen är tydlig på den här punkten. All framställning av alkoholhaltiga drycker kräver tillstånd, och hembränning är olaglig i Sverige. Även hantering av sådan alkohol kan vara straffbar. För en offentliganställd inom kriminalvården väger detta ännu tyngre, eftersom myndighetens interna regler är strängare än vad lagen i sig kräver.

Kriminalvården har under de senaste åren hamnat i fokus av flera skäl. Myndigheten har fått ökade anslag och har genomfört stora rekryteringssatsningar i takt med att antalet intagna har ökat. Samtidigt har säkerhetsläget inom anstalterna hårdnat, och det har rapporterats om gängkriminellas inflytande över såväl intagna som personal. I det läget är frågor om personallämplighet och interna kontroller högaktuella.

Att en anställd nu riskerar avsked på grund av alkohol visar att myndigheten agerar konsekvent i integritetsfrågor. Det sänder också en signal till övrig personal om att regelverken tas på allvar. Inom rättsväsendet är toleransen mot alkohol och narkotika mycket låg, och det är ingen hemlighet att anställda inom kriminalvården har ett särskilt ansvar att inte bidra till att illegala substanser tar sig in i anstalterna.

Den aktuella händelsen belyser också en bredare problematik kring alkohol på svenska arbetsplatser. Enligt statistik från Arbetsmiljöverket är alkoholrelaterade ärenden relativt ovanliga inom offentlig sektor, men när de väl uppmärksammas bedöms de ofta som allvarliga, särskilt i yrken med höga säkerhetskrav.

Kvinnans advokat har ännu inte kommenterat ärendet offentligt. Det är i nuläget oklart när Personalansvarsnämnden kommer att ta upp fallet för beslut. Om kvinnan skiljs från sin tjänst får det betydande konsekvenser för hennes framtida möjligheter att arbeta inom statlig kriminalvård, där ett avsked i praktiken innebär att dörren stängs för fortsatt anställning inom myndigheten.

Ärendet väcker även frågor om hur Kriminalvården arbetar med etik och personalfrågor i en tid av hög arbetsbelastning. Myndigheten har under flera år kämpat med att behålla personal och har rapporterat om svårigheter att rekrytera till vissa anstalter. I det sammanhanget blir varje enskilt disciplinärende en påminnelse om att säkerhet och förtroende går före allt annat i verksamheten – oavsett hur ansträngd situationen är.