Igelkottar utsätts för växande hot från gräsklippare, trafik och fluglarver

Två igelkottungar från Västra Frölunda anlände nyligen med djurambulans till Säffle viltrehabilitering i sydvästra Värmland. Ungarna vägde endast mellan 70 och 100 gram när de togs emot av Angelica Magnusson som drivit verksamheten ideellt i tre år tillsammans med sin partner Mats Johansson.

– Eftersom de var så små hade de troligen aldrig varit utanför boet tidigare. Något hade förmodligen hänt med mamman, och efter några dagar när ungarna började svälta tog de sig ut, säger Angelica Magnusson.

Dagen därpå anlände ytterligare fyra igelkottungar till anläggningen. Även de hade hittats på en stor gräsmatta i Västra Frölunda, där de två första omhändertogs.

De fyra sist anlända ungarna verkade till en början pigga, men vid undersökning upptäckte Magnusson snabbt krälande fluglarver i deras ögon och i sår på olika delar av kroppen. Fluglarver är det värsta som kan drabba en igelkott, förklarar hon. Äggen, som ser ut som små riskorn, kan avlägsnas med pincett, men larverna som kläcks inom några timmar äter sig in i vävnaden och orsakar stor smärta. De fyra ungarna fick avlivas omedelbart.

– Att tvingas avliva djur är det absolut värsta med att driva viltrehabilitering. Vi vill skydda djuren, men den viktigaste uppgiften vi har är faktiskt att kunna förkorta djurens lidande när det behövs, säger Angelica Magnusson.

Från och med denna höst är igelkotten fridlyst som art för första gången. Den är klassificerad som sårbar på rödlistan och populationen beräknas ha halverats på 15 år. I Sverige finns i dag uppskattningsvis 30 000 igelkottar.

En av de största hoten mot igelkotten är robotgräsklippare, som oftast är igång under natten och tidig morgon – precis den tid på dygnet när igelkottar är som mest aktiva. Veterinären Therese Hård på Nordens Ark i Hunnebostrand ser ofta skador från robotgräsklippare på igelkottars ben och stora infekterade sår med fluglarver.

– En typisk skada är ett stort, fult och svårläkt sår där fluglarver äter på vävnaden. Man kan se det röra sig under huden, säger hon.

I genomsnitt tar hon hand om 10–15 skadade igelkottar per säsong, med en topp under sommaren – särskilt i juli när värmen är som mest påfrestande och många igelkottar blir uttorkade.

Igelkottar rehabiliteras vanligtvis i en till två veckor innan de släpps tillbaka till det vilda. Ungar måste dock stanna längre, tills de når en vikt på ungefär ett halvt kilo. Therese Hård betonar att vilda djur inte ska hållas fångna i onödan.

– Vilda djur ska inte hållas borta från naturen längre än nödvändigt. De ska återvända dit de hör hemma. Varje gång de tas in för vård innebär det en enorm stress för djuret, säger hon.

Hos Säffle viltrehabilitering vårdas för närvarande 15 igelkottar och en hare. Fem ekorrar släpptes nyligen ut i det fria efter framgångsrik rehabilitering. Verksamheten drivs ideellt och finansieras genom donationer. Både Angelica Magnusson och hennes partner arbetar heltid vid sidan av.

– Om det blir många veterinärbesök kan det bli dyrt. Likaså om vi har många ungar som behöver valpmodersmjölksersättning. Vanlig mjölk gör igelkottar sjuka. Vuxna igelkottar ska bara dricka vatten, säger hon.

Igelkottar bygger ofta bon av löv och torrt gräs under buskar och vedbodar. De går i ide från oktober–november till mars–april, beroende på väder och tillgång på föda. Normalt börjar de första djuren komma in till viltrehabiliteringen efter vinterdvalan, ofta avmagrade efter att ha förlorat mycket vikt. I år kom den första redan i januari – en individ som hittats i en snödriva och led av både lungmask och lunginflammation.

I juli och augusti ökar antalet skadade igelkottar markant, främst på grund av värmen och uttorkning, men också för att många klipper gräset. Therese Hård tar i snitt hand om 10–15 skadade igelkottar per säsong, med en topp under juli.

En typisk skada är ett stort, fult och svårläkt sår där fluglarver äter på vävnaden. Man kan se det röra sig under huden, berättar hon. Många skador orsakas av robotgräsklippare, och igelkottar tas ofta in för rehabilitering i en till två veckor innan de släpps tillbaka till det vilda. Ungar måste dock nå en vikt på cirka ett halvt kilo innan de kan släppas fria.

– Vilda djur ska inte vara ute ur naturen längre än nödvändigt. Varje omhändertagande innebär en enorm stress för djuret, säger Therese Hård.

Säffle viltrehabilitering tar för närvarande hand om flera igelkottar, en hare och har nyligen släppt ut fem ekorrar. Verksamheten drivs ideellt och finansieras genom Magnussons och hennes partners löner samt frivilliga donationer. Vid flera veterinärbesök eller många ungar i vård kan kostnaderna bli betydande.

– Om det är flera ungar inne behövs mycket mjölkersättning. Vanlig mjölk gör igelkotten sjuk. De ska bara ha vatten, säger Angelica Magnusson.

Normalt börjar de första igelkottarna komma in till viltrehabiliteringen efter vintern, ofta utmärglade efter att ha förlorat mycket vikt under vinterdvalan. I år kom en tidig patient som hittats i en snödriva i januari, med lungmask och lunginflammation. Under sommarmånaderna, särskilt i juli, är trycket som högst. Då sker många klippningar och mycket trafik, och skadade igelkottar hittas ofta vid vägkanter eller i trädgårdar.

– Det mest frustrerande är djurplågeri, som när någon sparkar igelkottar eller sprejar dem med färg. Vi hade nyligen två igelkottar som sprejats med röd och grön färg. En av dem var en digivande hona. Hon lyser som en varningsskylt och blir ett lätt byte för rovdjur, säger Angelica Magnusson.

Rehabiliteringstiden varierar, men en tumregel är att djur inte ska hållas i fångenskap längre än tre månader om de inte kan återhämta sig fullt ut.

Under Igelkottveckan, vecka 33, uppmanas allmänheten för tredje året i rad att rapportera både observationer och uteblivna observationer av igelkottar till Världsnaturfonden WWF:s webbplats. Rapporterna samlas in för att kartlägga artens utbredning. Initiativet drivs av WWF tillsammans med stiftelsen Nordens Ark och finansieras av Svenska Postkodlotteriet. Alla observationer skickas till SLU Artdatabanken för analys. Hittills har över 105 000 observationer registrerats under de två första åren.