Iran och Förenade Arabemiraten vill vända blad i ansträngda relationer, säger presidenten

Iran och Förenade Arabemiraten har fört sitt första konstruktiva samtal sedan krigsutbrottet och incidenterna i Persiska viken. Det uppger Irans president Masoud Pezeshkian efter ett möte med Abu Dhabis kronprins Khaled bin Mohammed bin Zayed Al Nahyan på BRICS-toppmötet i Indien.

– För första gången sedan krigsutbrottet och incidenterna i Persiska viken har vi haft ett konstruktivt meningsutbyte med Abu Dhabis kronprins, säger Pezeshkian.

Mötet ägde rum dagen före uttalandet. Enligt Pezeshkian kom parterna överens om att blicka framåt.

– Det beslutades att vi ska vända oss om, se mot framtiden och bygga den tillsammans, säger han.

Bakgrunden är den våg av våld och instabilitet som sköljde över Mellanöstern efter att USA och Israel inledde sitt krig mot Iran i februari. Konflikten spred sig snabbt, och Iran svarade med attacker mot USA:s allierade i regionen. Förenade Arabemiraten var ett av länderna som hamnade i skottlinjen.

I augusti meddelade Abu Dhabi att man stoppade all handel med Iran. Det var ett tydligt tecken på hur djupt relationerna hade försämrats. Förenade Arabemiraten är en av de viktigaste handelsplatserna i Persiska viken. Framför allt Dubai har i decennier fungerat som en knutpunkt för varor, finansflöden och företag som verkar i regionen. För Iran har emiraten också varit en viktig kanal för import och export, inte minst när andra vägar stängts till följd av sanktioner.

Ett totalstopp för handeln får därför större konsekvenser än vad siffrorna på papperet visar. Det påverkar allt från konsumentvaror till humanitära förnödenheter och gör vardagen svårare för vanliga människor, samtidigt som det försvårar Irans ekonomiska manöverutrymme. Många iranska företag har under åren använt sig av emiratiska mellanhänder för att nå internationella marknader och kringgå de omfattande sanktioner som västvärlden har infört mot Teheran.

För Iran är Förenade Arabemiraten inte bara en granne utan en ekonomisk livlina i praktiken. Trots de politiska skillnaderna har emiratiska hamnar, banker och frizoner länge fungerat som en indirekt väg ut i världsekonomin. När den vägen stängdes i augusti ökade trycket på en iransk ekonomi som redan lider av både sanktioner och krigsrelaterade störningar.

Mötet på BRICS-toppmötet väcker nu frågan om en möjlig upptining. BRICS, där bland annat Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika ingår, har vuxit till en plattform för länder som vill bredda sina diplomatiska kontakter utan att enbart luta sig mot västliga institutioner. Både Iran och Förenade Arabemiraten är medlemmar i den utvidgade gruppen, vilket ger dem en formell ram för bilaterala kontakter. Indien, som står värd för årets möte, har också egna intressen i regionen och upprätthåller relationer med både Gulfstaterna och Iran. För Teheran och Abu Dhabi blir toppmötet en neutral plattform där samtal kan ske utan att det omedelbart uppfattas som en politisk kursändring.

Det diplomatiska närmandet sker i ett läge av förändrade allianser i Mellanöstern. Flera länder i regionen har på senare tid sökt skjuta spänningarna åt sidan, och samtidigt har den USA-ledda säkerhetsordningen blivit allt mer ifrågasatt. Persiska viken är dessutom en av världens mest strategiskt viktiga sjövägar. En stor del av den globala oljeproduktionen passerar genom Hormuzsundet, och varje signal om ökad eller minskad spänning mellan Iran och Gulfstaterna avläses omedelbart på energimarknaderna. En eskalering skulle kunna störa leveranskedjor och driva upp priserna globalt, medan en avspänning tvärtom kan minska riskpremierna för frakt och försäkringar.

Ännu finns inga besked om huruvida handelsstoppet ska hävas eller om samtalen ska följas av fler möten. Men att två parter som så sent som i augusti låg i konflikt med varandra nu sätter sig vid samma bord vid ett internationellt toppmöte är i sig ett tecken på att diplomatin återigen fått utrymme i en region där kriget annars har dominerat utvecklingen. Vad det faktiskt leder till återstår att se, men som Pezeshkian själv formulerade det: framtiden ska byggas tillsammans.